Fastighetsskatt och evig reavinstbeskattning

Att reformen gällande fastighetsskatten måste finansieras är helt självklart. Det går naturligtvis inte att avskaffa eller kraftigt minska en sådan förhållandevis omfattande beskattning utan att det finns täckning för detta i statsbudgeten. Antingen måste utgifterna minska, inkomsterna öka i något annat avseende, eller så måste det komma till stånd en kombination av dessa åtgärder.

Det har från många håll uttryckts missnöje med regeringens fastighetsskattereform. Till att börja med får man nog fastslå att man nu - utan tvekan - har kommit ifrån de allra värsta avarterna där fastighetsskatten i kombination med (den nu avskaffade) förmögenhetskatten många gånger satte en efterlevande make eller maka i en helt orimlig situation. Detta är nu avhjälpt.

När det gäller det missnöje som fortfarande finns kvar är detta i många delar överdrivet, men samtidigt finns det trots allt fog för vissa av synpunkterna.

Det har från många håll framhållits att den räntesats som ska utgå på uppkovsbeloppen i framtiden utgör en retroaktiv åtgärd. Jag kan ha viss förståelse för att det känns olustigt när spelreglerna ändras, men någon retroaktivitet ligger det inte i detta - i vart fall inte i statsrättslig mening. Retroaktivt hade det varit om den som har haft uppskov hade fått betala ränta på uppkovsbeloppen för förfluten tid (låt säga ett eller ett par år bakåt i tiden). Så är dock inte fallet.

Däremot finns det tveksamheter beträffande reavinstbeskattningen. Här utmärker sig Sverige i Europa. I Sverige och endast i ett annat EU-land (Portugal) är reavinstbeskattningen på permanentbostäder evig. I ett tiotal EU-länder är vinster på försäljning av permanentbostad helt skattefria. I ytterligare drygt tio EU-länder finns skattefrihet efter en kortare innehavstid. Det kan handla om några år eller fem år och i något fall lär det även förekomma en avtrappning. Syftet med reglerna är att förhindra spekulation med bostäder.

I Sverige infördes evig reavinstbeskattning på permanentbostäder någon gång under 1970-talet och själva principen är också märklig. Det pris en permanentbostad betingar vid försäljningen är precis det belopp som säljaren skulle behöva betala för att (teoretiskt) kunna köpa tillbaka sin egen bostad. Eftersom en del av den så kallade reavinsten skattas bort vid en försäljning kan säljaren inte längre köpa tillbaka sin egen bostad eller köpa en annan likvärdig bostad till samma pris med sitt eget kapital. Dessa aspekter på reavinstbeskattningen har i mångt och mycket dolts i det gamla uppskovssystemet. Till detta ska läggas även det förhållandet att man nog inte kan säga att en säljare alltid får full kompensation för förbättrings- och underhållsåtgärder.

Min uppfattning är att det finns skäl att framöver återkomma till reavinstbeskattningen av permanentbostäder och att målsättningen bör vara att avskaffa eller i vart fall - till att börja med - reducera även denna beskattning.