I går deltog jag i en interpellationsdebatt som gällde frågan om kronofogdemyndighetens hantering av underhållsstöd vid utmätning. Frågan ställdes i en (v)-interpellation till justitieministern. Problematiken kände jag igen som en som en av frågeställningarna som tagits upp vid ett möte med Insolvens - föreningen för överskuldsatta.
Efter ändringar i utsökningsbalken (som trädde i kraft den 1 januari 2005) är återbetalningsskyldighet för underhållsstöd jämställt med andra statliga fordringar i den företrädesordning som gäller vid löneutmätning. Detta innebär att tillägg för underhållsbidrag kan göras till det av kronofogdemyndigheten bestämda normalbeloppet vid utmätning men - från och med den 1 januari 2005 - inte längre för underhållsstöd. Jag anser att detta är en fullt rimlig ordning.
I (v)-interpellationen framställdes det hela på följande sätt: "Denna olikhet i behandlingen mellan de olika bidragsformerna leder till orimliga konsekvenser för de föräldrar som betalar underhållsstöd och är föremål för utmätning." Vidare angavs i (v)-interpellationen: "Då normalbeloppet inte räcker till utgifter för underhållsstöd har den underhållsskyldige rätt att söka socialbidrag enligt socialtjänstlagen. Det är en synnerligen märklig ordning att kommunala skattepengar ska gå till att finansiera vinster hos de finansbolag där de underhållsskyldiga har skulder."
Jag framhöll i debatten att jag har mycket svårt att se hur kommunala skattepengar kan gå till att "finansiera vinster hos finansbolagen" i en sådan situation. Här kan du läsa mitt första inlägg i debatten och här finns mitt andra inlägg.
onsdag 21 november 2007
måndag 19 november 2007
Trafik- och arbetsskador
I Finland bär försäkringsbolagen ansvaret för rehabiliteringen av trafikskadade, personer med arbetsskador och andra försäkringstagare som har råkat ut för olycksfall. För att kunna ta detta ansvar har försäkringsbranschen inrättat en organisation som - utan vinstsyfte - hanterar dessa frågor. Organisationen heter Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. (FBR) och grundades redan 1964.
FBR ägnar sig åt att bedöma rehabiliteringsbehov, upprätta rehabiliteringsprogram och ombesörja att sådana program genomförs. Man fokuserar på yrkesinriktad rehabilitering och rehabilitering som syftar till att upprätthålla eller förbättra funktionsförmågan. Förutsättningarna för FBR att ägna sig åt rehabilitering och vad som ska utgöra innehållet i sådan rehabilitering regleras i den finska lagstiftningen på området.
FBR:s uppdrag är till 1/3-del hänförliga till trafikförsäkringen och till 2/3-delar till olycksfallsförsäkringen, som också inbegriper arbetsskador och yrkessjukdomar. Den 31 december 2006 hade FBR mer än 1 900 pågående behandlingsuppdrag. Siffrorna i övrigt för 2006 är att det kom in mer än 1 000 nya uppdrag och att det gavs mer än 1 500 rekommendationer.
Vi i civilutskottet träffade FBR:s VD, rehabiliteringschef och en rehabiliteringskoordinator som berättade om verksamheten. Det framkom ingenting som tydde på att Finlands lösning skulle vara negativ i något avseende eller sämre än den ordning vi har i Sverige. Tvärtom fanns där ett tydligt intresse av att rehabiliteringen i det enskilda fallet skulle lyckas både i syfte att nedbringa kostnaderna och för att bygga en så gynnsam framtid som möjligt för den skadelidande.
Jag har svårt att se att sjukvården, försäkringskassan och andra aktörer i Sverige skulle ha haft samma drivkrafter. Nej, i Sverige har nog människor i många fall i stället "städats undan" genom förtidspensioneringar och försörjning genom sjukbidrag. Det är självklart att den som fick möjlighet att välja helst skulle ha varit oskadad. Men om nu olyckan skulle ha varit framme får man utgå från att den skadelidande vill bli så återställd (väl rehabiliterad) som över huvud taget är möjligt. Många olycksdrabbade människor hade säkerligen kunnat gå bättre öden till mötes med en annan ordning än den vi har - och framförallt med den tidigare socialdemokratiska regeringen hade - i Sverige.
FBR ägnar sig åt att bedöma rehabiliteringsbehov, upprätta rehabiliteringsprogram och ombesörja att sådana program genomförs. Man fokuserar på yrkesinriktad rehabilitering och rehabilitering som syftar till att upprätthålla eller förbättra funktionsförmågan. Förutsättningarna för FBR att ägna sig åt rehabilitering och vad som ska utgöra innehållet i sådan rehabilitering regleras i den finska lagstiftningen på området.
FBR:s uppdrag är till 1/3-del hänförliga till trafikförsäkringen och till 2/3-delar till olycksfallsförsäkringen, som också inbegriper arbetsskador och yrkessjukdomar. Den 31 december 2006 hade FBR mer än 1 900 pågående behandlingsuppdrag. Siffrorna i övrigt för 2006 är att det kom in mer än 1 000 nya uppdrag och att det gavs mer än 1 500 rekommendationer.
Vi i civilutskottet träffade FBR:s VD, rehabiliteringschef och en rehabiliteringskoordinator som berättade om verksamheten. Det framkom ingenting som tydde på att Finlands lösning skulle vara negativ i något avseende eller sämre än den ordning vi har i Sverige. Tvärtom fanns där ett tydligt intresse av att rehabiliteringen i det enskilda fallet skulle lyckas både i syfte att nedbringa kostnaderna och för att bygga en så gynnsam framtid som möjligt för den skadelidande.
Jag har svårt att se att sjukvården, försäkringskassan och andra aktörer i Sverige skulle ha haft samma drivkrafter. Nej, i Sverige har nog människor i många fall i stället "städats undan" genom förtidspensioneringar och försörjning genom sjukbidrag. Det är självklart att den som fick möjlighet att välja helst skulle ha varit oskadad. Men om nu olyckan skulle ha varit framme får man utgå från att den skadelidande vill bli så återställd (väl rehabiliterad) som över huvud taget är möjligt. Många olycksdrabbade människor hade säkerligen kunnat gå bättre öden till mötes med en annan ordning än den vi har - och framförallt med den tidigare socialdemokratiska regeringen hade - i Sverige.
söndag 18 november 2007
Överskuldsatta personer
Det finns förhållandevis många människor som av olika anledningar hamnar i skuldfällor. En del av dessa personer har större eller mindre egen skuld till det inträffade medan andra kan vara föremål för olyckliga omständigheter.
Vid civilutskottets besök i Finland (i början av november) träffade vi företrädare för Garanti-Stiftelsen, som är en riksomfattande organisation vars verksamhet är inriktad på att hjälpa hushåll i ekonomisk kris så att dessa kan lösa sina problem. Stiftelsens ordförande är den från Estoniakommissionen kände finske ordföranden Kari Lehtola. Målet för verksamheten kan sägas vara att öka medborgarnas kontroll över den egna ekonomin och deras förmåga att klara sig på egen hand. Stiftelsen har något som liknar ett valspråk, nämligen "Altera pars iustitiae est aequitas" vilket i svensk översättning blir "Den andra sidan av rätt - heter rimlighet".
Stiftelsen sysslar med telefonrådgivning, går i borgen för saneringslån, främjar och utvecklar metoder som hjälper hushållen att klara av ekonomin och ger social trygghet samt verkar för frivillig skuldreglering. I stiftelsens verksamhet beaktas såväl den skuldsattes som borgenärernas och samhällets intressen. Stiftelsens verksamhet finansieras av finska Penningautomatföreningen.
Den svenska skuldsaneringslagens finska motsvarighet är lagen om skuldsanering för privatpersoner. Därutöver finns ytterligare två närliggande finska lagar; nämligen lagen om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning samt lagen om social kreditgivning.
Enligt kronofogdemyndigheten har antalet överskuldsatta personer, så kallade evighetsgäldenärer, ökat i Sverige. Frågan ligger inom civilutskottets beredningsområde och utskottet har planerat en hearing om detta samt om företeelsen med SMS-lån. Tidpunkten för hearingen är den 31 januari 2008.
Vid civilutskottets besök i Finland (i början av november) träffade vi företrädare för Garanti-Stiftelsen, som är en riksomfattande organisation vars verksamhet är inriktad på att hjälpa hushåll i ekonomisk kris så att dessa kan lösa sina problem. Stiftelsens ordförande är den från Estoniakommissionen kände finske ordföranden Kari Lehtola. Målet för verksamheten kan sägas vara att öka medborgarnas kontroll över den egna ekonomin och deras förmåga att klara sig på egen hand. Stiftelsen har något som liknar ett valspråk, nämligen "Altera pars iustitiae est aequitas" vilket i svensk översättning blir "Den andra sidan av rätt - heter rimlighet".
Stiftelsen sysslar med telefonrådgivning, går i borgen för saneringslån, främjar och utvecklar metoder som hjälper hushållen att klara av ekonomin och ger social trygghet samt verkar för frivillig skuldreglering. I stiftelsens verksamhet beaktas såväl den skuldsattes som borgenärernas och samhällets intressen. Stiftelsens verksamhet finansieras av finska Penningautomatföreningen.
Den svenska skuldsaneringslagens finska motsvarighet är lagen om skuldsanering för privatpersoner. Därutöver finns ytterligare två närliggande finska lagar; nämligen lagen om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning samt lagen om social kreditgivning.
Enligt kronofogdemyndigheten har antalet överskuldsatta personer, så kallade evighetsgäldenärer, ökat i Sverige. Frågan ligger inom civilutskottets beredningsområde och utskottet har planerat en hearing om detta samt om företeelsen med SMS-lån. Tidpunkten för hearingen är den 31 januari 2008.
lördag 17 november 2007
Nya bostadsdebatter i går
I går deltog jag i två interpellationsdebatter i kammaren. Båda gällde bostadspolitiska interpellationer från socialdemokratiska ledamöter i civilutskottet. Eftersom vi nyligen har tagit ställning på partistämman och nu definitivt övergett frågan om rena marknadshyror fanns det skäl att redogöra för vår - de nya moderaternas - bostadspolitik.
Den första interpellationen hade följande rubrik: Marknadshyror eller bruksvärdes-system. I mina inlägg redogör jag för vår (moderaternas) inställning. Här nedan ser du inläggen i sin helhet och här kan du se debatten i web-TV (klicka fram till debatt nr 16).
Inlägg 1:
"Herr talman!
Jag tror att Johan Löfstrand och Socialdemokraterna vill försöka få det att framstå som om de olika partierna i Allians för Sverige har olika uppfattningar i frågan om hyror och hyressättning. Så är det inte.
Det är alldeles riktigt att vi hade ett förslag till handlingsprogram som innehöll den text som Johan Löfstrand har tagit upp i sin fråga, och det blev också vår partistämmas beslut i oktober, där vi tog ställning till frågan om hyressättning och hur vi ser på bruksvärdessystemet. Faktum är att vi som parti redan tidigare i varje fall har insett att det inte är realistiskt att införa marknadshyror eftersom det skulle få så pass allvarliga konsekvenser, framför allt i storstäder och på andra platser där det råder bostadsbrist. Marknadshyror som idé har Moderaterna därför i praktiken lämnat bakom sig för flera år sedan. Däremot anser vi att hyressättningssystemet behöver utvecklas. Den frågan är föremål för utredning, vilket vi alla mycket väl känner till.
Skälet till att vi moderater tog ställning i frågan om hyressättning och hur vi ser på bruksvärdessystemet är att vi en gång för alla ville sätta stopp för sådana diskussioner som hos människor har skapat rädsla och oro för vad moderat bostadspolitik kan leda till. Vi hoppas att vårt ställningstagande i frågan om hyressättning och hur vi ser på bruksvärdessystemet ska leda till att vi kan komma ifrån de låsningar som har uppkommit varje gång bostäder och framför allt hyresbostäder har debatterats. Vi hoppas att bostadsmarknadens parter är beredda att ta ett ökat ansvar för att utveckla bostadsmarknaden så att den fortsätter att vara trygg men samtidigt tar mer hänsyn bland annat till sådana faktorer som läget. Ingen ska behöva känna sig otrygg med vare sig moderat bostadspolitik eller regeringens politik.
En del i Moderaternas förnyelse är att se över bostadspolitiken. Alla viktiga funktioner och system i ett samhälle behöver ständigt vara föremål för omprövning, förbättring och utveckling, inte minst för att hela tiden kunna möta samhällets och människornas skiftande behov och önskemål. Vi anser att de som bäst står för den omprövningen, förbättringen och utvecklingen precis som på arbetsmarknaden är ansvarsfulla parter och inte politiker. Sedan får vi politiker hjälpa till att sätta ramarna, om det behövs med lagstiftning.
Nuvarande system är inte felfritt; det är vi nog alla överens om. Vi kan ju bara ta frågan om varför det inte har gått att bygga bostäder i den omfattning som det har funnits behov av, och framför allt varför det är svårt att bygga hyresbostäder. Dagens bostadsmarknad behöver en översyn där hänsyn tas till olika viktiga faktorer. Vad som förtjänar att påpekas särskilt är att bostaden, det egna hemmet, har en oerhört central betydelse för de flesta människor.
Om hyresrätten ska fortsätta att vara en attraktiv boendeform måste regelsystemet ge hyresgästen trygghet. Det måste därför finnas ett besittningsskydd som fungerar i praktiken, vilket i sin tur innebär att det inte ska vara möjligt för en hyresvärd att göra sig av med en hyresgäst genom att driva fram orimligt höga hyreshöjningar. Bruksvärdessystemet är ett viktigt skydd mot oskäliga hyreshöjningar."
Inlägg 2:
"Herr talman!
Jag får intrycket att Johan Löfstrand argumenterar mot en kuliss som bara han själv kan se. Jag ska inte svara på de frågor Johan Löfstrand ställde, för de är inte ställda till mig. Jag vill i stället passa på att redogöra lite mer för Moderaternas syn på hyresrätter och bostadspolitik, som inte på något sätt står i motsatsförhållande till vad Mats Odell och regeringen står för.
Jag berörde tidigare hyresgästens situation, och den är naturligtvis mycket central i det här sammanhanget. Samtidigt som hyresgästens ställning måste värnas vill vi att det ska vara attraktivt att vara fastighetsägare, såväl privat som kommunal fastighetsägare. Vi tror att bostadsmarknaden kan förbättras till förmån för alla berörda, vilket är syftet med den utredning som pågår. Utredaren ska i nära samverkan med bostadsmarknadens parter pröva behoven av förändring och samtidigt säkerställa att hyresgästernas trygghet inte hotas. Precis som Hans Wallmark nämnde måste en modern och välfungerande bostadsmarknad utgå från människors efterfrågan och behov i olika skeden av livet.
Jag vill särskilt framhålla att hyresrätter är viktiga för att människor ska kunna byta arbetsplats. En god rörlighet på arbetsmarknaden leder till ett behov av hyresrätter. Vi vill att människor ska ha möjlighet att söka jobb i hela Sverige. Då måste det gå att hitta bostäder som kan användas för såväl kortsiktiga som långsiktiga behov på de platser där jobben finns. Det är en viktig del och står i direkt samband med vår arbetsmarknadspolitik. Det måste bli fler jobb, och det måste gå att flytta till jobben."
Den andra interpellationen hade följande rubrik: Regeringens och EG-kommissionens uppfattning om marknadshyror med mera. Här kan du läsa mina inlägg (återgivna i riksdagens protokoll) och här kan du se debatten i web-TV (klicka fram till debatt nr 15).
Den första interpellationen hade följande rubrik: Marknadshyror eller bruksvärdes-system. I mina inlägg redogör jag för vår (moderaternas) inställning. Här nedan ser du inläggen i sin helhet och här kan du se debatten i web-TV (klicka fram till debatt nr 16).
Inlägg 1:
"Herr talman!
Jag tror att Johan Löfstrand och Socialdemokraterna vill försöka få det att framstå som om de olika partierna i Allians för Sverige har olika uppfattningar i frågan om hyror och hyressättning. Så är det inte.
Det är alldeles riktigt att vi hade ett förslag till handlingsprogram som innehöll den text som Johan Löfstrand har tagit upp i sin fråga, och det blev också vår partistämmas beslut i oktober, där vi tog ställning till frågan om hyressättning och hur vi ser på bruksvärdessystemet. Faktum är att vi som parti redan tidigare i varje fall har insett att det inte är realistiskt att införa marknadshyror eftersom det skulle få så pass allvarliga konsekvenser, framför allt i storstäder och på andra platser där det råder bostadsbrist. Marknadshyror som idé har Moderaterna därför i praktiken lämnat bakom sig för flera år sedan. Däremot anser vi att hyressättningssystemet behöver utvecklas. Den frågan är föremål för utredning, vilket vi alla mycket väl känner till.
Skälet till att vi moderater tog ställning i frågan om hyressättning och hur vi ser på bruksvärdessystemet är att vi en gång för alla ville sätta stopp för sådana diskussioner som hos människor har skapat rädsla och oro för vad moderat bostadspolitik kan leda till. Vi hoppas att vårt ställningstagande i frågan om hyressättning och hur vi ser på bruksvärdessystemet ska leda till att vi kan komma ifrån de låsningar som har uppkommit varje gång bostäder och framför allt hyresbostäder har debatterats. Vi hoppas att bostadsmarknadens parter är beredda att ta ett ökat ansvar för att utveckla bostadsmarknaden så att den fortsätter att vara trygg men samtidigt tar mer hänsyn bland annat till sådana faktorer som läget. Ingen ska behöva känna sig otrygg med vare sig moderat bostadspolitik eller regeringens politik.
En del i Moderaternas förnyelse är att se över bostadspolitiken. Alla viktiga funktioner och system i ett samhälle behöver ständigt vara föremål för omprövning, förbättring och utveckling, inte minst för att hela tiden kunna möta samhällets och människornas skiftande behov och önskemål. Vi anser att de som bäst står för den omprövningen, förbättringen och utvecklingen precis som på arbetsmarknaden är ansvarsfulla parter och inte politiker. Sedan får vi politiker hjälpa till att sätta ramarna, om det behövs med lagstiftning.
Nuvarande system är inte felfritt; det är vi nog alla överens om. Vi kan ju bara ta frågan om varför det inte har gått att bygga bostäder i den omfattning som det har funnits behov av, och framför allt varför det är svårt att bygga hyresbostäder. Dagens bostadsmarknad behöver en översyn där hänsyn tas till olika viktiga faktorer. Vad som förtjänar att påpekas särskilt är att bostaden, det egna hemmet, har en oerhört central betydelse för de flesta människor.
Om hyresrätten ska fortsätta att vara en attraktiv boendeform måste regelsystemet ge hyresgästen trygghet. Det måste därför finnas ett besittningsskydd som fungerar i praktiken, vilket i sin tur innebär att det inte ska vara möjligt för en hyresvärd att göra sig av med en hyresgäst genom att driva fram orimligt höga hyreshöjningar. Bruksvärdessystemet är ett viktigt skydd mot oskäliga hyreshöjningar."
Inlägg 2:
"Herr talman!
Jag får intrycket att Johan Löfstrand argumenterar mot en kuliss som bara han själv kan se. Jag ska inte svara på de frågor Johan Löfstrand ställde, för de är inte ställda till mig. Jag vill i stället passa på att redogöra lite mer för Moderaternas syn på hyresrätter och bostadspolitik, som inte på något sätt står i motsatsförhållande till vad Mats Odell och regeringen står för.
Jag berörde tidigare hyresgästens situation, och den är naturligtvis mycket central i det här sammanhanget. Samtidigt som hyresgästens ställning måste värnas vill vi att det ska vara attraktivt att vara fastighetsägare, såväl privat som kommunal fastighetsägare. Vi tror att bostadsmarknaden kan förbättras till förmån för alla berörda, vilket är syftet med den utredning som pågår. Utredaren ska i nära samverkan med bostadsmarknadens parter pröva behoven av förändring och samtidigt säkerställa att hyresgästernas trygghet inte hotas. Precis som Hans Wallmark nämnde måste en modern och välfungerande bostadsmarknad utgå från människors efterfrågan och behov i olika skeden av livet.
Jag vill särskilt framhålla att hyresrätter är viktiga för att människor ska kunna byta arbetsplats. En god rörlighet på arbetsmarknaden leder till ett behov av hyresrätter. Vi vill att människor ska ha möjlighet att söka jobb i hela Sverige. Då måste det gå att hitta bostäder som kan användas för såväl kortsiktiga som långsiktiga behov på de platser där jobben finns. Det är en viktig del och står i direkt samband med vår arbetsmarknadspolitik. Det måste bli fler jobb, och det måste gå att flytta till jobben."
Den andra interpellationen hade följande rubrik: Regeringens och EG-kommissionens uppfattning om marknadshyror med mera. Här kan du läsa mina inlägg (återgivna i riksdagens protokoll) och här kan du se debatten i web-TV (klicka fram till debatt nr 15).
Studiebesök i Finland
Förra veckan besökte civilutskottet Finland. Vi var i Helsingfors i syfte att studera ett antal för oss intressanta frågor. Vi tog oss igenom ett späckat men mycket bra program som fyllde tre hela dagar. Min avsikt är att återkomma till vissa frågor i särskilda inlägg senare. Vad jag då främst tänker på är den finska lösningen beträffande hjälp till överskuldsatta personer, försäkringsbranschens ansvar för sjukvårdskostnader, den finska plan- och bygglagstiftningen och synen på miljökrav i planprocessen, något om familjerätt och vårdnadsregler samt slutligen - lite mer lättsamt - om mina intryck från möten med vissa personer.
fredag 2 november 2007
Bostadsdebatter i dag
I morse deltog jag i två interpellationsdebatter i riksdagen. Debatterna var föranledda av två (v)-interpellationer ställda till statsrådet Mats Odell.
Den första debatten hade rubriken "Bostadskreditnämndens glesbygdsförslag" och gällde frågan om regeringen kunde tänka sig att ta ställning för en särskild form av kreditgaranti som skulle kunna leda till finansieringen av ett ytterligare antal egna hem i glesbygd. Denna särskilda kreditgaranti skulle ta sikte på sådana fall där produktionskostnaderna överstiger marknadsvärdet. Här kan du se den debatten i web-TV (se punkt 5 i sökresultatet).
Den andra debatten gällde "Minskat bostadsbyggande". I interpellationen anges att det inte byggs så mycket bostäder längre och då framförallt inte hyresrätter. Vänsterpartiet har i sin budgetmotion föreslagit att det ska byggas upp en så kallad bostadsfond. I en del av mitt anförande kommenterade jag detta på följande sätt:
Den första debatten hade rubriken "Bostadskreditnämndens glesbygdsförslag" och gällde frågan om regeringen kunde tänka sig att ta ställning för en särskild form av kreditgaranti som skulle kunna leda till finansieringen av ett ytterligare antal egna hem i glesbygd. Denna särskilda kreditgaranti skulle ta sikte på sådana fall där produktionskostnaderna överstiger marknadsvärdet. Här kan du se den debatten i web-TV (se punkt 5 i sökresultatet).
Den andra debatten gällde "Minskat bostadsbyggande". I interpellationen anges att det inte byggs så mycket bostäder längre och då framförallt inte hyresrätter. Vänsterpartiet har i sin budgetmotion föreslagit att det ska byggas upp en så kallad bostadsfond. I en del av mitt anförande kommenterade jag detta på följande sätt:
"Man ska tillskjuta 10 miljarder per år tills fonden hamnar på någonting som anges vara en rimlig nivå, 100 miljarder kronor. Det står inte mycket mer om det än att man ska betala amorterings- och räntekostnader under 30 år. Det kallar jag ett rudimentärt förslag, och det är vad som präglar Vänsterpartiets förslag rent generellt."
Detta föranledde interpellanten att för egen del avsluta debatten med följande ord:
"Jag ska ägna helgen åt att försöka förstå vad ”rudimentärt förslag” innebär. Jag hoppas att jag lyckas med det."
Ett tips när det gäller ordförståelsen är att titta i Svenska Akademiens ordbok. Länken finns här. Den andra debatten kan du se i web-TV här (se punkt 4 i sökresultatet).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
