Mer om studentbostäder

I DN i går skrev Karin Svanborg-Sjövall en ledarartikel om min artikel på SvD-Brännpunkt om situationen gällande studentbostäder. Hon skrev bland annat följande:

”I går gick Moderaternas bostadspolitiska talesperson, Anti Avsan, ut och vädrade partiets åsikter i Svenska Dagbladet. Regeringen har lagt förslag för att underlätta andrahandsuthyrning. Högskolorna borde ta ett större ansvar for bostadsförsörjningen. I sak finns ingenting att invända. Möjligen kan man tycka att Avsan borde veta att regeringen redan 2010 startade en försöksverksamhet som tillåter ett antal universitet att hyra ut studentbostäder.”

Naturligtvis vet jag att det pågår en försöksverksamhet, problemet är dock att denna verksamhet är tidsbegränsad vilket i sin tur innebär att den inte leder till avsett resultat. Detta har påpekats exempelvis den 28 juli på SVT-Debatt av Anders Cronqvist, som är informationschef på Stiftelsen Stockholms Studentbostäder (SSSB). Han framför som ett av sina förslag – vilket vi från Moderaterna har framfört tidigare – ”Ge universitet och högskolor rätt att hyra och upplåta bostadslägenheter. Lärosätenas tillstånd att hyra ut bostäder till studenter bör permanentas. Det ger oss möjligheter att genomföra byggprojekt med ett lärosäte som partner och möjlig medfinansiär.”

En viktig grundprincip för en bättre fungerande bygg- och bostadssektor är långsiktigt stabila villkor. Detta bör naturligtvis även gälla för lärosätenas – för närvarande tidsbegränsade – rätt att tillhandahålla bostäder för studenter. Att långsiktigt stabila villkor är en väsentlig grund för investeringsviljan är välkänt.

Även Daniel Claessons (som är pressansvarig på försäkringsbolaget If) artikel den 29 juli på SVT-Debatt i ämnet studentbostäder handlar om detta. Rubriken lyder: ”Det borde vara universitetens ansvar att bygga lägenheter åt sina studenter”. I artikeln påpekas också att lärosätena borde ha goda incitament för att studenterna ska ha någonstans att bo.

Karin Svanborg-Sjövall vet däremot uppenbarligen inte att det sedan lång tid tillbaka heter Boverkets byggregler (BBR). Detta med byggnormer lämnades för förhållandevis lång tid sedan. Sverige är ett av omkring 17 länder i världen som har funktionsregler. Detta innebär att en minsta godtagbar nivå anges. Denna nivå kan nås på olika sätt.

Dessutom innebär investeringar i bostäder som endast skulle kunna accepteras av studenter att fastighetsägaren tvingas till reinvesteringar den dagen antalet studenter minskar. Detta är fastighetsekonomiskt ogynnsamt. Som ordförande i ett kommunalt bostadsaktiebolag (Huge Fastigheter AB) – som också förvaltar ett antal studentlägenheter – vet jag att det är lönsamt att bygga med bra standard. Detta är i längden billigare. Ett exempel är helkaklade badrum som är mer lönsamma i längden än billigare lösningar. Skälet är att slitaget på studentlägenheter är stort och totalkalkylen blir bättre med dyrare, men slitstarkare, materialval. Om badrummen levereras färdiga till ett tillräckligt stort antal lägenheter bidrar detta också till att hålla ned kostnaderna. Härutöver har det också sedan valet 2006 skett vissa lättnader i byggreglerna avseende just studentbostäder, vilket bland annat gäller avskiljbarheten mellan olika funktioner i sådana lägenheter.

Att det går att bygga bostäder för ungdomar utan avkall på standard och trots detta till rimliga kostnader är Huge Fastigheter AB:s så kallade Villbohus ett exempel på. Detta hus används som ett nationellt exempel av organisationen jagvillhabostad.nu. Hur upphandlingen av detta hus gick till har även bostadsminister Stefan Attefall fått en särskild föredragning om.

 
Här finns en länk till artikeln i DN, här finns en länk till Anders Cronqvists artikel på SVT-Debatt och här är en länk till Daniel Claessons artikel, också den på SVT-Debatt.