I går debatterade jag Civilutskottets betänkande "Vägen till nära-nollenergibyggnader" i riksdagens kammare. Till grund för betänkandet ligger en av regeringen redovisad handlingsplan för nära-nollenergibyggnader. I handlingsplanen redovisas
regeringens bedömningar av hur antalet nära-nollenergibyggnader ska kunna öka i
Sverige. Handlingsplanen bör ses som det första steget på vägen till
nära-nollenergibyggnader i enlighet med direktivet om byggnaders
energiprestanda.
I mitt anförade sade jag i huvudsak följande.
Jag anser i likhet med regeringen att en svensk tillämpning av
begreppet nära-nollenergibyggnad måste innebära skärpta krav på
energihushållning jämfört med de krav som gäller enligt dagens byggregler.
Däremot är det viktigt att framhålla att det i dag inte finns tillräckligt
underlag för att ange en kvantifierad riktlinje för hur långtgående skärpning
som skulle kunna bli aktuell. En sådan riktlinje eller miniminivå i Boverkets byggregler måste ha sin grund i ett gediget underlag baserat på bland
annat utvärdering av befintliga lågenergibyggnader, vissa demonstrationsprojekt
av nya energieffektiva byggnader, ekonomiska analyser och en hel del annat.
Det
är inte komplicerat att bygga energieffektivt, men det är komplicerat att finna
exakt rätt miniminivå och att beakta alla andra saker som har betydelse i
sammanhanget. Om det inte vore så vore det som att räkna på kostnaden för en
fruktkorg och bara välja ut en sorts frukt, bara räkna vad päronen kostar men
glömma bort allt annat som finns där i helheten. Kommentaren om fruktkorgen var föranledd av Jan Lindholms (MP) inlägg.
Fram till den så kallade kontrollstationen 2015 ska det ske en del arbete. År 2015 ska ses som
ett etappmål inför de krav som ska gälla från 2021.
Det finns fyra övergripande frågeställningar i
de motstående motionerna.
# Den första frågeställningen gäller med vilken grad av konkretion som
det i dag är möjligt att ange de krav som ska gälla för nära-nollenergibyggnader
vid olika tidpunkter och om det är möjligt att redan i dag ställa upp en
kvantitativ riktlinje för hur direktivet om nära-nollenergi ska tillämpas i
Sverige efter 2020.
# Den andra frågeställningen handlar om regeringens bedömning
att endast skärpningar som är miljömässigt, fastighetsekonomiskt och
samhällsekonomiskt motiverade ska genomföras.
# Den tredje frågeställning som
motionärerna tar upp är regeringens ställningstagande när det gäller
primärenergiaspekterna och kraven på användning av förnybara energikällor.
# Den
fjärde frågeställningen handlar om förslag som tar sikte på att energikraven i
byggreglerna i olika avseenden ska vara teknikneutrala och inte missgynna vissa
former av energidistribution.
Mitt bemötande av de aktuella frågeställningarna ser ut på följande sätt.
"Man kan till att börja med säga
att det i dag saknas tillräckligt underlag och egentligen också kunskap för att
ange en kvantitativ riktlinje för hur långtgående skärpning som skulle kunna bli
aktuell. I de fyra motionerna görs det olika bedömningar när det gäller
möjligheten att redan i dag fastställa vilka krav som ska gälla från 2021. Vad
som är helt uppenbart är att Sverigedemokraternas motion avviker från de andra
genom att man inte tycker att det ska göras någonting.
I övrigt kan man säga att
regeringen anger att det ska ske skärpningar i kraven på energihushållning i
förhållande till de krav som ställs upp i dagens byggregler. Kritiken handlar om
att man inte konkretiserar vilka kravnivåer som ska kunna gälla vid olika
tidpunkter. Då är det viktigt att notera att det inte heller i motionerna förs
fram några konkreta förslag om vilka krav som bör gälla under de närmaste åren,
inte heller på längre sikt. Det är bara synpunkter rent allmänt men ingen
konkretion i någon av motionerna."
De två
expertmyndigheterna på området, Boverket och Energimyndigheten, gör olika
bedömningar i väsentliga frågor. Det blir nog så om man har olika utgångspunkter
för sitt arbete därför att man har helt olika ansvarsområden. Jag tror nog att
de olika myndigheterna i första hand beaktar de utgångspunkter som finns för det
som är respektive myndighets uppgift.
Boverkets byggregler sätter inte
några som helst gränser för vad byggherrar kan beställa. Som byggherre kan du
beställa byggnader med vilka energikrav som helst. Men det tycks finnas en
uppfattning, som i varje fall framgår tydligt av vad Kent Persson säger, att det
skulle finnas något utrymme för kommuner i Sverige att skapa egna regler som de kan tillämpa vid myndighetsutövning. Det är fel. Däremot kan kommunerna ställa dessa krav när de
till exempel beställer kommunala byggnader eller i andra sammanhang där man är
part i ett avtal. Det tycker jag personligen är positivt, för det befrämjar
utvecklingen på detta område, vilket behövs.
Sedan är frågan
vad som är fastighetsekonomiskt och samhällsekonomiskt effektivt. I det
perspektivet kan man konstatera att om man bara skulle utgå från vad som i dag
är tekniskt möjligt att uppnå när det gäller energieffektivitet är det helt
klart att kraven på energieffektivitet skulle kunna skärpas avsevärt. Men det är
andra faktorer som spelar in. För egen del kan jag tro att man inte har tittat
på tillräckligt många demonstrationsexempel och goda lösningar. Det finns
möjligheter att räkna hem investeringar, kanske på ett bättre sätt än vad många har
trott.
Ett miljöanpassat byggande ska utgå från de övergripande klimatmålen,
behovet av energibesparing och effektivt resursutnyttjande men inte på bekostnad
av en god inomhusmiljö. När det gäller att isolera hus kan man ställa sig frågan
om man behöver isolera huset väldigt mycket om man till exempel har en egen
tillförsel av energi från solen, det vill säga solenergi. Det är en fråga var
man väljer att lägga kostnaden. Man måste kanske ha en anläggning som är
dimensionerad för att producera mer energi om man minskar på isoleringen i väggarna medan det blir tvärtom om man har en anläggning som inte
kan prestera så mycket energi. Då får man isolera mer i huset.
De svenska
byggreglerna föreskriver inte vilka energikällor eller uppvärmningsformer som
ska användas i den enskilda byggnaden. Avsikten med det är just att medge
flexibilitet i valet av tekniska lösningar och att säkerställa att inte
byggreglerna i sig hämmar teknisk utveckling i byggandet. Jag tycker inte att
det är lämpligt att man som politiker ska ha en uppfattning om vilket energislag
man ska välja annat än att man ska vara öppen för att åstadkomma förutsättningar
för den bästa samhällsutvecklingen.
Det skulle kunna finnas en
utvecklingspotential i avsikt att både redovisa och beakta
primärenergiaspekterna på ett ännu tydligare sätt än vad som görs i dag och
också beakta förnybara energikällor på ett mer konsekvent sätt. Om en analys
skulle påvisa möjligheter att förbättra byggreglernas teknikneutralitet, på ett
sätt som inte ger andra nackdelar, kan den typen av förändringar bli aktuella.
Dessa frågor kan analyseras under åren fram till kontrollstationen 2015.
Här finns en länk till riksdagens hemsida där man kan följa hela debatten och läsa inläggen i protokollet.
tisdag 19 juni 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En svårighet med näranollhus är väl att levnadsstil påverkar energiförbrukningen mer än värmeförbrukningen idag. D.v.s är det någon poäng att bygga tätare hus om man gillar att sova med öppet fönster? eller uppvärmd pool?
SvaraRaderaÄpplet fallar inte långt från trädet
SvaraRaderaAtt en lekman ska få vara med och besluta i en så viktig frågeställning !
David