Våld i nära relationer - artikel

I dagens upplaga av Norrtelje tidning skriver jag tillsammans med justitieminister Beatrice Ask. Artikeln handlar om våld i nära relationer och har rubriken "Vi vill få fler att kontakta polisen".
    

Artikelns ingress lyder på följande sätt: "Varje år utsätts tiotusentals kvinnor i Sverige för brott i nära relationer och varje år dör i genomsnitt 17 kvinnor av våld från närstående."

I artikeln skriver vi bland annat följande:

"Att bli utsatt för våld, hot och trakasserier av en person som man har eller har haft en nära relation med orsakar stort mänskligt lidande och stor otrygghet. Sedan Alliansregeringen tillträdde har vi tagit initiativ till satsningar för att minska kvinnors utsatthet för brott och förbättra stödet till de kvinnor som blivit utsatta. Att minska våld i nära relationer är en fråga som fortfarande är högt prioriterad.

I Sverige polisanmäldes under förra året över 17 400 fall av misshandel mot kvinnor som inträffat inomhus av en bekant gärningsman och nästan 2 500 fall av grov kvinnofridskränkning. Det är fler anmälda fall än någonsin tidigare. Totalt har antalet anmälda brott av dessa slag ökat med 30 procent under de senaste tio åren. Under samma tidsperiod har antalet anmälningar om sådana brott även ökat i Stockholms län, och förra året anmäldes 5 388 brott. ...

Det är inte ovanligt att kvinnor som utsätts för våld av sin partner inte ser detta som brott. Normaliseringsprocessen innebär att det som är onormalt – i det här fallet våld, kränkningar och hot – gradvis blir en del av vardagen och därmed upplevs som normalt. Genom kommunikation kan vi sprida budskapet att hot och våld alltid är allvarliga brott som ska polisanmälas. ...

På regeringens uppdrag har Rikspolisstyrelsen under de senaste åren genomfört informationskampanjer gällande brott i nära relationer. Även om informationskampanjen inte har utvärderats ännu indikerar mätningar att den bidrar till att utsatthet för brott i nära relationer synliggörs. Regeringen ger därför Rikspolisstyrelsen nu i uppdrag att fortsätta med sitt informationsarbete och tillför ytterligare resurser för just detta arbete. ...

Genom att synliggöra våld i nära relationer och arbeta på flera olika fronter samtidigt kan vi på bästa sätt nå framåt i det angelägna arbetet att bekämpa denna typ av våld."

Här finns en länk till hela artikeln.

Vad är rätt och riktigt?

I dag har en partiledardebatt ägt rum i riksdagen. Detta innebär en möjlighet att bryta olika politiska förslag mot varandra. En förhoppning är att en sådan debatt kan leda till att de politiska alternativen blir tydliga. Faktum är dock - för att använda Stefan Löfvens vokabulär - att det förfaller vara lite problematiskt och rörigt på "Socialdemokraternas kant".

Det påstås från S att arbetlösheten skulle ha ökat, men faktum är att sedan regeringen tillträdde 2006 har antalet sysselsatta ökat med 200 000 personer och utanförskapet har därmed minskat med samma antal. Antalet förtidspensionerade, i dag kallat sjuk- och aktivitetsersättning, har minskat från 555 000 personer, till 386 000 personer. Detta är en minskning med 170 000 personer.

Skatteintäkterna har ökat med 40 miljoner kronor, om man jämför årets intäkter med 2006. Denna ökning kvarstår efter att inflationseffekterna har räknats bort.

 

De resurser som i Sverige läggs på skola och utbildning, på hälso- och sjukvård och på omsorg för äldre och funktionsnedsatta, har ökat. Det finns olika sätt att mäta detta på. Beroende på vilket beräkningssätt man väljer, är ökningen 40 till 70 miljarder kronor mellan 2006 och 2012. Även här har inflationseffekterna har räknats bort.

 

De offentliga utgifterna som andel av bruttonationalprodukten (BNP) är i princip oförändrade. 2006 var de offentliga utgifternas andel av BNP 50,8 procent. 2014 väntas de hamna på 50,7 procent.

Hur är det med välfärdsverksamheterna? Har det skett nedskärningar eller inte?

 

Faktum är att resurserna per elev i förskolan har ökat. Resurserna per elev i grundskolan har ökat. Resurserna per elev i gymnasieskolan har också ökat.

Antalet sysselsatta i kommunfinansierade verksamheter har ökat. Detsamma gäller antalet arbetade timmar.

Tillgängligheten i vården har förbättrats. Det finns nu cirka 150 fler vårdcentraler. Vårdköerna har minskat och andelen patienter som behöver vänta mer än 90 dagar har mer än halverats.

Lärartätheten mätt som behöriga lärare har ökat, tydligast i gymnasieskolan. I måttet antalet elever per lärare ligger Sverige betydligt bättre till än OECD-snittet, och detta såväl för låg- och mellanstadiet som för den eftergymnasiala utbildningen.

Antalet studenter på högskolan är i dag fler än 2006. Antalet utbildningsplatser på inom högskolesektorn har utökats och nästa år kommer antalet att uppgå till 300 000. Detta kan jämföras med att det år 2006 fanns 283 000 utbildningsplatser i den sektorn. Antalet registrerade studenter är större än 2006.

Arbetskraften har ökat med över 290 000 personer mellan 2006 och 2012.

Hur ser oppositionens regeringsalternativ ut?

Det saknas fortfarande - mindre än ett år före nästa riksdagsval - en samordnad opposition som kan ta ansvar för att leda Sverige. Frågan om vilket eller vilka andra partier man från Socialdemokraternas sida "vill ha med i båten" var påtagligt känslig inför förra valet och är knappast mindre känslig nu. Inte minst Vänsterpartiets ambitioner att inte bara vara ett regeringsunderlag utan att - efter valet 2014 - vara en del av en röd-gön regering ställer också med all säkerhet till problem för S. Det finns helt enkelt inte någon samordnad opposition, vilket i olika avseenden leder till en så kallad överbudspolitik.

Hur ser då situationen ut när det gäller förslag från oppositionen? Vad man kan konstatera är att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet föreslår skattehöjningar på mellan 25 och 70 miljarder kronor. Dessa skattehöjningar skulle belasta hushållen och hota jobben. Enbart förslaget om höjda arbetsgivaravgifter vid anställning av unga hotar 16.500 jobb.

Beräkningar visar att oppositionens förslag totalt leder till att antalet jobb blir mellan 70.000 och 140.000 färre. Beräkningar visar också att arbetslösheten skulle öka med cirka 1,7 procentenheter och därefter uppgå till 9,7 procent med Socialdemokraternas förslag. Detta antagande förutsätter att ingen lämnar arbetskraften i övrigt.

Resultatet blir med andra ord färre jobb, men fler "platser" i olika "system". Huvuddelen av de så kallade satsningarna går till utbyggda transfereringssystem. Detta riskerar en kostnadsökning som tar resurser som annars hade kunna satsas på skolan och omsorgsverksamheter.

I morgon är det partiledardebatt i riksdagen. Debatten börjar kl. 09.00. Möjligen är det bra för Socialdemokraterna att Stefan Löfven inte har möjlighet att vara med i den debatten efersom Löfvens motsägelser under senare tid knappast kan ha gynnat S.

Jag kommer att finnas i kammaren för att lyssna på debatten.

Rättsväsendet ett grundfundament för frihet

Det finns politiker som tror att det som politiker gör alltid är bäst och att politik ska få ett omedelbart genomslag i ett antal olika avgöranden som handlar om människors vardag. Underförstått handlar det alltid om det egna partiets politik. I många fall bygger ett sådant synsätt på bristande kunskap och systemförståelse.

Visserligen är politiker ibland satta att fatta beslut som innebär myndighetsutövning mot enskilda, men detta handlar i första hand om rättstillämpning och inte om politik. Politikers uppgift är att bygga systemet genom lagstiftning - förhoppningsvis - med ambitionen att skapa regler som ökar och förstärker enskilda människors frihet och möjligheter till självförverkligande. Däremot garanteras enskilda människors frihet och rättigheter i enskilda fall ytterst av domstolarna och rättsväsendet.

Rättsväsendet är centralt och grundläggande för en stat som värnar om enskilda männiksors frihet. Människor som bor i Sverige måste kunna tro på möjligheten att få ett bra och tryggt liv. Detta gäller alla människor i Sverige, även människor som bor i områden som uppfattas som otrygga. Rättsväsendet är till för medborgarna och ska fungera effektivt och rättssäkert. Här gäller lagen lika för alla. För den som bryter mot lagen måste följderna vara snabba och tydliga. Diskriminering ska inte få förekomma, varken på etnisk grund eller av något annan anledning.

Sedan 2006 har Alliansregeringen genomfört en historiskt stor satsning på brottsbekämpning. Sverige har nu fler poliser, åklagare och domare än någonsin. Antalet poliser har sedan 2006 ökat med drygt 2.500 till cirka 20.000. Rättsväsendet får i år drygt 10,3 miljarder kronor mer än 2006. Detta är kraftiga satsningar som också måste leda till resultat.

Enligt den nationella trygghetsundersökningen (NTU), som inkluderar många typer av brott, finns inga tecken på att brottsligheten har ökat sedan 2006. Människor känner sig också tryggare. Fler känner sig trygga när de går ut ensamma en sen kväll och färre oroar sig för att utsättas för brott jämfört med 2006.

 

Rättssäkerhet och rättstrygghet ska ständigt stå i centrum i rättsväsendets alla delar. Att människor känner sig trygga är bra men de ska de facto också kunna vara säkra i de situationer de känner sig trygga. Detta innebär i sin tur att det arbete som polisen utför inte bara ska vara ett utanpåverk som skapar en känsla utan att arbetet också ska motsvaras av konkreta och påtagliga resultat.  

Aktuella rättsfrågor - Tillsyn över polisen

Frågan om hur tillsyn över polisens verksamhet ska ske återkommer ofta i den allmänna debatten. Debatten handlar nog i första hand om hur brott begånga av poliser ska utredas. Senast när den frågan var uppe för en lite mer omfattande diskussion var när beslutet att inte inleda förundersökning beträffande den så kallade Husbyskjutningen meddelades.

Det som bör nämnas i detta sammanhang är att den som påfordrar ”en oberoende utredning” ofta grundar detta på att man vill att poliser ska åtalas därför att man ”tycker” det eller ”känsla” att något – i detta fall polis – har gjort någonting som inte framkommit. De personer som driver på starkast i sådana sammanhang har många gånger en bestämd uppfattning om vad som har skett. Rimligen kan en sådan person i allmänhet inte ha någon eller i vart fall en mycket liten kunskap om sakförhållandena i ett enskildt fall. Sannolikt vet man inte alls vad åklagaren grundar sitt beslut på och känner inte heller till vilka regler som aktualiseras i ett visst fall. Jag har tidigare (exempelvis i Dagens Eko) uttalat att jag inte har anledning att ifrågasätta dagens ordning när det gäller beslut om att inleda eller att inte inleda förundersökning beträffande polisers påstådda brott. Dagens system fungerar väl är min slutsats.   

Det jag nu har berört har kanske inte direkt bäring på Polisorganisationskommitténs uppdrag att utreda om det finns ett behov av ett fristående organ som ska granska polisens verksamhet, inklusive den verksamhet som Säkerhetspolisen bedriver. Detta handlar mer om en övergripande tillsyn.

Polisorganisationskommittén har i ett betänkande gjort bedömningen att tillsyn över den nya polisorganisationen – i en sammanhållen myndighet – bäst utövas av en från polisen fristående myndighet. Därför föreslår man också att granskningsorganet ska vara en från polisen fristående myndighet.

Den nya myndighet som föreslagits har kallats Tillsynsmyndigheten för polisen. Tanken är att den ska utöva tillsyn över polisväsendet. Myndigheten ska också överta de uppgifter som Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden i dag utför. Betänkandet är ute på remiss för närvarande.

Polisorganisationskommittén motiveras i huvudsak på följande sätt:

Polisverksamhetens särart motiverar att en grundlig och fortlöpande tillsyn utövas. Polisen har bland annat långtgående befogenheter att ingripa i människors liv och det är därför viktigt att åtgärder som polisen vidtar i efterhand kan granskas. Tillsynen syftar därför till att kontrollera att polisverksamheten utförs på ett korrekt sätt. Kommittén gör i betänkandet bedömningen att det finns ett betydande utrymme att utöva tillsyn över polisen. Kommitténs uppfattning är att tillsyn över en ny och mer effektiv polisorganisation bäst utövas av en helt fristående myndighet. Organisatorisk åtskillnad mellan handläggning av tillsynsfrågor och den ordinarie polisverksamheten krävs för att polisen ska kunna lösa sina uppgifter med så hög legitimitet som möjligt och för att tillsynsverksamheten i sig ska vara trovärdig.

Polisorganisationskommittén föreslår bland annat att

#  tillsynen ska vara en efterhandskontroll av hur polisen utför sina huvuduppgifter,

#  tillsynen ska avse myndigheterna den nya Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, och inte enskilda befattningshavare,

#  tillsynsmyndigheten ska kunna rikta kritik mot den granskade verksamheten, och

#  ett särskilt beslutsorgan med parlamentarisk förankring ska ges möjlighet att ha inflytande över tillsynens utformning.

Aktuella rättsfrågor - Nämndemannasystemet

En utredning har haft till uppdrag att se över nämndemannasystemet och överväga åtgärder för att skapa ett modernt nämndemannasystem. Målsättningen har varit att nämndemannasystemet även i framtiden ska kunna bidra till att upprätthålla allmänhetens förtroende för domstolarna. Utredningens betänkande Nämndemannauppdraget breddad rekrytering och kvalificerad medverkan (SOU 2013:49) har överlämnats till regeringen. Betänkandet har remissbehandlats och regeringen förväntas lämna en proposition till riksdagen i mars 2014.

Utredningens förslag innebär bland annat följande:

I tingsrätterna bör nämndemän inte medverka i mål som är av så kallad enkel beskaffenhet. Medverkan av nämndemän är vanligtvis inte heller motiverat i sådana mål som huvudsakligen innefattar komplicerade rättsfrågor. Nämndemännens medverkan bör koncentreras till mål som innefattar mer omfattande utredning eller aktualiserar svårare skälighets- eller bevisbedömningar.

När det gäller nämndemännens medverkan i familjemål har det inte föreslagits några förändringar.

I mål som avgörs i förvaltningsrätten bör rätten som huvudregel bestå av en lagfaren domare. Nämndemän ska delta i rätten när en förvaltningsrätt avgör ett mål slutligt i sak, om någon av parterna är en fysisk person och målet innefattar omfattande skälighets- eller bevisbedömningar som inte avser uttag av skatter, avgifter eller tull eller om målet rör frihetsberövande eller omhändertagande för vård. Nämndemän får också delta i andra mål om det finns skäl för det med hänsyn till målens beskaffenhet.

Nämndemän bör inte delta i hovrätter och kammarrätter. Detta – bland annat – eftersom tyngdpunkten i rättsprocessen bör ligga i första instans. Hovrätternas och kammarrätternas roll är att överpröva underrätternas avgöranden och de grundar vanligtvis sina avgöranden på samma underlag som underrätterna.

 
Här finns en länk till utredningsbetänkandet.

Regeringsförklaringen och rättsväsendet

I går var det åter dags för riksdagens högtidliga öppnande. Detta är något som låter en del förledas att tro att det inte har skett något riksdagsarbete innan dess; att riksdagen har varit "stängd" under sommaren. Så är det inte - i vart fall inte nu längre - eftersom det tidigare riksmötet pågår fram till dess att det nya börjar. Riksdagens högtidliga öppnande är början på det nya riksdagsåret. Detta börjar bland annat med att statsministern läser upp regeringsförklaringen.

Även rättsväsendet omnämndes i regeringsförklaringen i går. Det sammanhang där satsningar på rättsväsendet nämns först är i en allmän överblick. 

Under krisåren har regeringen gjort satsningar som få andra länder i Europa haft möjlighet till. En sådan satsning har varit att rättsväsendet har stärkts.

Sedan sägs uttryckligen att: "Ett väl fungerande rättsväsende är en viktig förutsättning för att befolkningen ska känna trygghet. Regeringen har därför genom stora resurstillskott kraftigt förstärkt rättsväsendets kapacitet. Trots detta fungerar det inte i alla delar tillräckligt effektivt. Fler brott

måste förebyggas och fler brott klaras upp. Det gäller särskilt stölder, bedrägerier och andra brott som drabbar människor i vardagen."

 

Detta handlar naturligtvis i grunden om att polisen måste bli bättre på att hantera sin uppgift, att utredningsresultatet måste förbättras eller med andra ord att andelen uppklarade brott måste öka. Detta kräver i sin tur förmåga att prioritera och fokusera. Här har ledarskapet en viktig roll och kanske särskilt förmågan att se och entusiasmera de anställda inom polisen.

 

Regeringen ser också behov av ytterligare åtgärder som tydliggör att samhället ser allvarligt på våldsbrottslighet. Här har utvecklingen under en lång följd av år gått mot en strängare syn på denna typ av brott. Under tiden sedan 2006 har straffskalorna justerats i skärpande riktning för ett antal olika våldsbrott. Ett bra, aktuellt och välkommet exempel är regeingens förslag om att fängelse på livstid bör bli normalpåföljd för mord. Detta är för övrigt en fråga jag har motionerat om i riksdagen några gånger och där jag har redogjort för anledningen till Högsta domstolens praxisändring för ett antal år sedan. Nu kommer detta att rättas till med lagstiftning.

 

Vidare nämns särskilt i regeringsförklaringen att regeringen bedriver ett kontinuerligt arbete för att stärka insatserna mot våld i nära relationer. Som en del i detta arbete föreslår regeringen en permanent förstärkning av resurserna till landets kvinnojourer. Här är det viktigt att framhålla att detta naturligtvis måste förenas med krav på hög kvalitet i den verksamhet som bedrivs. En bra kvinnojour bedriver en verksamhet där drabbade kvinnor verkligen får hjälp och stöd att "komma ut på andra sidan" eller med andra ord ta sig igenom det som har drabbat dem.

 

Här finns en länk till regeringsförklaringen.

Har Stefan Löfven (S)varat på dessa frågor?

I går debatterade statsminister Fredrik Reinfeldt mot Stefan Löfven i Aktuellts 21.00-sändning. En debatt som enligt min bedömning Fredrik Reinfeldt vann överlägset. Detta tycks också vara den gängse bedömningen.
Frågan är i vilken utsträckning Stefan Löfven har svarat på följande frågor eller om han fortfarande är svaret skyldig?

1.  Hur leder 30 miljarder kronor i höjd skatt på jobb och företagande till fler jobb?

2.  Hur leder Socialdemokraternas politik med fördubblade arbetsgivaravgifter för unga, fördubblad restaurangmoms, höjd bolagsskatt och höjda bidrag till lägre arbetslöshet?

3.  Hur blir jobben fler om det blir mindre lönsamt att arbeta? En mycket stor del av satsningarna i Socialdemokraternas budgetalternativ går till höjda ersättningar till dem som inte arbetar, vilket på sikt leder till minskad sysselsättning och färre jobb. Varför vill Stefan Löfven återgå till bidragslinjen?

4.  Hur kan Socialdemokraterna kalla sig företagarvänliga när deras politik bygger på kraftigt höjda skatter på jobb och företagande?

5.  OECD har pekat på att bolagsskattesänkningar kan spela en central roll för ökad tillväxt. Står Socialdemokraterna fast vid att bolagsskatten ska höjas i enlighet med deras budgetmotion för 2013?

6.  Hur ska Socialdemokraterna garantera att deras arbetslöshetsmål inte leder till att människor återigen placeras i åtgärder eller drivs ut från arbetsmarknaden?

7.  Hur kommer fler unga att få jobb, i en tid som präglas av internationell ekonomisk oro, genom att det blir uppemot 30 000 - 45 000 kronor dyrare att anställa unga människor?

8.  Socialdemokraterna framhåller att pengarna kan användas bättre, t ex till en ”90 dagarsgaranti” för unga arbetslösa. Vad exakt skiljer Socialdemokraternas ”90-dagarsgaranti” från det som Arbetsförmedlingen i dag erbjuder unga arbetslösa?

9.  Varför säger Socialdemokraterna nej till vissa jobb? Moderaterna är övertygade om att alla jobb behövs. Trösklarna in på arbetsmarknaden behöver sänkas även fortsättningsvis, exempelvis genom att främja framväxten av jobb inom servicesektorn. Det är bland annat därför den moderatledda Alliansregeringen har infört RUT- och ROT-avdragen och halverat restaurangmomsen. Dessa branscher riskerar att drabbas hårt med Socialdemokraternas politik.

 

Mer pengar i plånboken

I dag har de fyra Allianspartiernas partiledare presenterat ett förslag som ska ge mer pengar i plånboken för dem som jobbar. Förslaget är ytterligare ett steg i riktningen mot att ge framför allt låg- och medelinkomsttagare mer kvar av lönen. I budgeten för 2014 – som präglas av ett fortsatt ansvarstagande för jobb och tillväxt och en förstärkt arbetslinje – är detta ett av förslagen.

Förslaget innebär att jobbskatteavdraget förstärks med 12 miljarder kronor. Samtidigt höjs brytpunkten för statlig inkomstskatt. Satsningen omfattar totalt 15 miljarder kronor och beräknas enligt regeringen leda till 13 000 nya jobb.

Det är viktigt att ytterligare stärka drivkrafterna för jobb genom att ge låg- och medelinkomsttagare mer kvar av lönen. En stark arbetslinje, minskat utanförskap och ordning och reda i ekonomin har bidragit till att Sverige klarat sig bättre än många andra länder genom den globala finans- och skuldkrisen.

Det förstärkta jobbskatteavdraget ger en vanlig inkomsttagare mellan 200 och 300 kronor mer i plånboken varje månad. Förstärkningen blir som störst, 337 kronor i månaden, vid en inkomstnivå som motsvarar genomsnittslönen för en gymnasielärare.

Tillsammans med Alliansregeringens tidigare jobbskatteavdrag innebär dagens förslag att alla som tjänar upp till 38 500 kronor i månaden får behålla mer än en extra månadslön efter skatt om året, jämfört med 2006.

Förslaget innebär i korthet:

#  Förstärkningar till hushållen stöttar tillväxt och jobb

#  Mer kvar av lönen innebär fler jobb

#  En extra månadslön till låg- och medelinkomsttagare

 

#  Höjd brytpunkt ger skattelättnader för en miljon inkomsttagare

Frihandel är viktigt för Sverige

Sverige är ett litet och exportberoende land och för oss och vår välfärd är det viktigt att vi kan sälja våra produkter till andra länder. Protektionism är i grunden skadlig. Om man vill skydda jobb genom att sätta upp handelshinder har man i någon mån lurat sig själv om jobben ändå försvinner. Det finns ett antal exempel på det.

Samhällsförändringar som strukturomvandlingar är svåra att motverka och historiskt sett har det knappast varit framgångsrikt när någon har försökt sig på detta. Den som har hållit fast vid en sådan strategi längst har ofta förlorat mest. Det är aldrig bra att bli ”sittande med svarte Petter”. Handelshinder skapar också globala obalanser och motverkar en gynnsam utveckling ur ett övergripande globalt perspektiv.

Detta är också frågor som har varit uppe för diskussion i kontakter med bland annat USA. Frågorna är också aktuella i ett EU-perspektiv. Glädjande nog tillhör Sverige de länder som inte är så protektionistiska. Frihandel är en viktig fråga för oss.

 
Under början av oktober ska jag återigen medverka i de förhandlingar som ska äga rum i styrgruppen för den parlamentariska delen av WTO-förhandlingarna (den så kallade Doharundan) i Genéve. Då finns möjlighet att driva på i dessa frågor igen.

Polisen får ökad tillgång till Försvarsmaktens helikoptrar

Möjligheten för polisen att få tillgång till Försvarsmaktens helikopterresurser har varit begränsad. Detta har lett till att exempelvis polisens nationella insatsstyrka har tvingats transportera sig i hög hastighet i bilar. Detta har inte varit tillfredsställande i något avseende.

Med anledning av att transportkapaciteten också är avgörande för när och hur en insats kan påbörjas har regeringen uppdragit åt Försvarsmakten att stödja polisen med medeltung helikopterkapacitet i syfte att underlätta vid genomförandet av polisiära insatser. Det kan - exempelvis - handla om bekämpning av terrorism och annan grov brottslighet. Terrordådet i Norge 2011 aktualiserade ånyo behovet av ökad samverkan mellan Försvarsmakten och polisen också i Sverige.

Det är angeläget att polisiära insatser kan sättas in snabbt vid allvarliga händelser. Snabb transport av polisens nationella insatsstyrka eller vissa andra polisiära enheter kan vara avgörande för vad som kan uppnås i olika situationer.

Utvecklingen av Försvarsmaktens stöd till Polisen kommer ske stegvis och inleds den 1 januari 2014.

 

Polisens kostnader vid fotbollsmatcher

Jag intresserade mig för frågan om fotbollshuliganer under förra mandatperioden. Detta ledde till ett antal olika besök och kontakter. Bilden som målades upp från polisens sida var att de personer som gjorde sig skyldiga till våld och allvarligt störde ordningen under fotbollsmatcher ofta var kriminella som annars - om det inte agerade inom ramen för supporterklubbar och i anslutning till fotbollsmatcher - skulle begå brott i andra sammanhang. En iakttagelse var också att påfallande många missbrukade narkotika. Slutsatsen av detta blev för min egen del att en stor del av ordningsproblemen i samband med fotbollsmatcher i grunden var ett polisiärt problem oavsett var dessa personer skulle ha utövat - i första hand - våld.

Dessutom har det i mina ögon framstått som orimligt att associationsformen ska vara avgörande för vilka kostnader som tas ut av den som arrangerar en fotbollsmatch. Vidare har det varit märkligt att vissa arrangörer av olika offentliga tillställningar och allmänna sammankomster helt varit befriade från skyldigheten att ersätta polisiära kostnader och inte heller varit föremål för någon diskussion angående detta.

Mot bakgrund av min egen personliga uppfattning i dessa frågor anser jag att det är helt rätt att regeringen föreslår att skyldigheten att ersätta polisens kostnader för ordningshållning avskaffas .

Förslaget innebär att skyldigheten att ersätta polisens kostnader för att hålla ordning vid offentliga tillställningar och allmänna sammankomster tas bort. Förslaget kommer att konkretiseras i budgetpropositionen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2014.

De regler som gäller i dag innebär att den som i vinstsyfte anordnar en offentlig tillställning, till exempel en fotbollsmatch eller en festival, är skyldig - enligt ordningslagen - att ersätta polisens kostnader för att hålla ordning vid tillställningen.

Bestämmelserna, som har funnits under lång tid, har under senare tid varit föremål för en intensiv debatt. Det är inte bara företrädare för idrottsrörelsen som har varit kritiska till den nuvarande ordningen. Kritiken har bland annat gått ut på att bestämmelserna ger upphov till avgränsnings- och tillämpningsproblem. detta har ju också varit min egen uppfattning. En annan synpunkt, som bland annat framförts av Konkurrensverket, har tagit sikte på att det från konkurrenssynpunkt är väsentligt att alla potentiella arrangörer behandlas lika.

Regeringens bedömning är att nackdelarna med dessa regler överväger fördelarna. Det är mot den bakgrunden som regeringen i dag har presenterat förslaget att avskaffa ersättningsskyldigheten både för arrangörer av idrotts- och kulturevenemang.

Drogfrihet måste vara målet ... DN-debatt

I fredags skrev jag tillsammans med min parti- och riksdagkollega Isabella Jernbeck på DN-debatt om svårigheterna att diskutera behandlingsalternativ inom missbruksvården som innebär att människor ska bli drogfria. Vår uppfattning är att detta borde vara målet för all missbruksvård. Till och med Gerhard Larsson - som jag har debatterat med ett antal gånger - ansåg att drogfrihet borde vara målsättningen när jag debatterade med honom i Aktuellt förra hösten.

Det märkliga i sammanhanget är att reaktionerna blir så starka. Vi har inte sagt att det inte ska få förekomma substutitionsbehandlingar utan pekat på ett antal problem. Ett av problemen är att det handlar om enskilda människor och om den den påstådda vetenskapliga inriktningen inte passar in i det enskilda fallet så får vederbörande inte möjligheten att bli drogfri.

Utifrån mitt eget perspektiv skulle detta kunna jämföras med att någon döms i domstol - inte på vad som förekommit i det enskilda fallet utan på vad som gäller i allmänhet. Detta skulle vara fullständigt rättsvidrigt. Om vad som enligt vissa gäller generellt går före vad som gäller i det enskilda fallet råkar enskilda människor ut för något motsvarande inom sjukvården. Detta är inte rimligt.

Jag har dock inte bara mötts av negativa reaktioner utan också av positiva - i lika stor omfattning. Jag redovisar därför ett av alla positiva gensvar som har framförts.

Inlägget har kortats något och avidentifierats.
     
"Jag vill bara tacka för ert inlägg i dn debatt, det var det bästa jag läst på länge. Jag kommer i nära kontakt med båda grupperna av människor, de som går på substitutionsdroger och de som lever helt drogfritt och jag har känt mig bedrövad över att det som verkar premieras är substitutionsdroger och att det inte ens har funnits en diskussion kring detta.

Jag tror att samhället har allt att vinna i längden på att försöka få människor att bli drogfria, det jag har sett är att människor i 12stegsprogram ofta inte bara blir drogfria utan blir tillgång för samhället.

Så tack för än en gång för ert inlägg, det behövs verkligen diskuteras."

Livstids fängelse = normalstraff för mord

I dag har justitieminister Beatrice Ask presenterat en departementspromemoria med rubriken "Skärpt straff för mord".

Detta känns särskilt tillfredsställande eftersom jag har motionerat om detta några gånger och då argumenterat varför livstids fängelse bör vara normalstraff för mord.

För den som är intresserad varför Högsta domstolen genom ett avgörande ändrade det som hade utvecklats i underrättspraxis går att läsa om i motionen. En länk till den finns här.

Omständigheter som tidigare i princip endast beaktats i skärpande riktning vid straffmätningen av det tidsbestämda straffet, och som i praxis lett till straff mellan 15–18 år, bör en ligt förslaget i stället tala för att ett livstidsstraff döms ut.

Sådana omständigheter kan var bland annat följande:

#  att brottet riktats mot en närstående,

#  att brottet har förövats inför ögonen på närstående till offret, till exempel offrets barn,

#  att gärningen har varit särskilt hänsynslös genom att den medfört ett svårt lidande för brottsoffret,

#  att brottet har föregåtts av noggrann planering eller har präglats av särskild förslagenhet, att brottsoffret har befunnit sig i en skyddslös ställning,

#  att brottet har utförts i offrets hem,

#  mordet har begåtts i samband med brott i vinningssyfte,

#  gärningsmännen har varit i numerärt överläge, eller

#  att brottet har inneburit ett angrepp på någon i dennes tjänsteutövning.

För ett livstidsstraff talar också, precis som tidigare, att det har varit fråga om flerfaldig brottslighet eller återfall.

 

Som en effekt av förslaget höjs även straffnivån för sådana mord som inte leder till fängelse på livstid. Utgångspunkten är dock att sådana fall av mord som inte innehåller försvårande omständigheter även i fortsättningen ska leda till ett tidsbestämt straff.

Lagtekniskt innebär förslaget att ordningsföljden i straffskalan ändras så att livstidsstraffet nämns först. Straffet för mord ska alltså vara fängelse på livstid eller på viss tid, lägst tio och högst 18 år.

Det föreslås också att straffet för terroristbrott som begås genom mord ska vara detsamma som för mord.

Förslaget föreslås träda i kraft den 1 juli 2014.

Är hyresrätten skattemässigt missgynnad?

I dag har jag deltagit i Motala Forum som anordnas av Bostaden i Samverkan. Motala Forum är ett årligen återkommande evenemang som behandlar olika aspekter av hyresrätten. Årets huvudfråga var om skatterätten är missgynnad i förhållande till andra boende- och upplåtelseformer. Det var vad jag bland annat förväntades svara på. Jag kan inte utan vidare påstå att det är så att hyresrätten är skattemässigt missgynnad. Andra politiker säger lätt att det är så, kanske av det skälet är att det är vad som förväntas av dem.

Till grund för påståendet ligger en rapport från 2010 som tagits fram gemensamt av Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna och SABO. Svårigheten är att entydigt kunna säga att så är fallet. Jag utesluter inte att hyresrätten kan vara missgynnad i något avseende, men det är inte självklart. Det beror på vad man jämför med och hur man jämför. Om man - som i rapporten - analyserar betalningsströmmar får man ett resultat som inte är detsamma som när man gör jämförelsen från andra utgångspunkter. Den som äger sin villa är mer att jämställa med fastighetsägare som har en så kallad näringsfastighet än någon har en nyttjandrätt till en lägenhet.

Jag erinrar mig en jämförelse som gjordes för något år sedan där man jämförde nyproducerade hyresrätter med motsvarande nyproducerade lägenheter som upplåtits med bostadsrätt. Resultatet var inte entydigt i någon riktning och det gick inte säga att det skulle vara mindre fördelaktigt att bo i en hyresrätt. En skillnad är att en professionell fastighetsförvaltare ofta kan få bättre räntevillkor än en enskild bostadsrätthavare. En prognos var också att det relativt sett skulle bli billigare att bo i hyresrätt i framtiden.

Artikel om cannabis i GT/Expressen

I dag har GT/Expressen åter tagit in en artikel som jag har skrivit tillsamans med vice ordföranden för MUF i Göteborg, Pontus Båth. Artikeln har rubriken "Ökad tillgänglighet av droger ger ökar missbruk". Rubriken har ändrats av tidningen och är därför inte längre helt "klockren" språkligt, men trots allt är det ju innehållet i artikeln som är det viktiga.

Artikeln är ett svar på drogliberala, teoretiserande och verklighetsfrånvända uppfattningar som numera framförs relativt ofta med krav på vad man kallar reglering och legalisering av cannabis. Vår slutkläm i artikeln lyder tvärtom på följande sätt: "Samhällets insatser måste självklart fokusera på att minska tillgången på narkotika och inte på någonting annat!"

Kunskaps- och forskningsläget beträffande cannabis är tydligt. Cannabisanvändning är förenat med en rad skaderisker. Försämrad inlärningsförmåga och minskad intellektuell kapacitet hör till de allvarligaste. Men cannabis kan också orsaka allvarliga psykiatriska sjukdomar såsom schizofreni och psykos. Tonåringar är särskilt utsatta och skador kan inträffa redan vid mycket måttlig konsumtion.

De skador som kan uppstå vid cannbisanväning leder till slutsatsen att det är missvisande att betrakta cannabis som ett ”lätt” narkotiskt preparat.

Vem kan säga att cannabis är ofarligt?

För den som hyser tvivel om cannabis är farligt eller inte finns det en hel del forskning att studera. Statens folkhälsoinstitut har gjort en sammanställning av relevant forskning fram till och med år 2008.

För den som funderar över trender rekommenderas följande rapporter:

# Lundqvist T, Ericsson D. Vägen ut ur haschmissbruket. Lund: Studentlitteratur; 1988.

# Petrell B, Blomqvist J, Lundqvist T. Ut ur dimman, FoU-raport 2005:19. Stadsledningskontoret 105 35 Stockholm

För den som undrar mer om bakgrund och vill få fakta om cannabis som drog rekommenderas följande:

 

# Ashton CH, Adverse effects of cannabis and cannabinoids. Br J Anaesth 1999;83: 637-49

 

# Ashton CH. Pharmacology and effects of cannabis: a brief review. Br J Psychiatry 2001;178:101-6.

# Ashton CH, Moore PB, Gallagher P, Young AH. Cannabinoids in bipolar affective disorder: a review and discussion of there therapeutic potential. J Psychopharmacology 2005, 19; 293

# CAN (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning ). CAN:s rapporteringssystem om droger. Tendenser under våren 2003. Rapport nr 73. CAN/Siv Byqvist; 2003.

# CAN. Drogutvecklingen i Sverige. Rapport nr 71. CAN; 2003.

# Castle DJ, Ames FR. Cannabis and the brain. Aust N Z Journal P 1996; Apr 30:179-83.

# Dennis M, Babor TF, Roebuck MC, Donaldson J. Changing the focus: the case for recognizing and treating cannabis use disorders. Addiction 2002;97(suppl 1):4-15.

# Fabrício MA, Lutz B. The endocannabinoid system: emotion, learning and addiction. Addiction Biology, 13, 196 - 212

# Ghodse AH. Cannabis psychosis. British J Addiction 1986;81:473-8.

# Gold MS. Marijuana. New York: Plenum Medical Book Company; 1989.

# Grotenhermen F. Pharmacokinetics and pharmacodynamics of cannabinoids. Clin Pharmacokinet 2003;42(4):327-60.

# Hall W, Solowij N, Lemon J. The health and psychological consequences of cannabis use. Canberra: Australian Government Publishing Service; 1994.

# Kane CJ, Tutt DC, Bauer LA. Cannabis and driving: a new perspective. Emerg Med 2002;14(3):296-303.

# Leirer VO, Yesavage JA, Morrow DG. Marijuana carry-over effects on aircraft pilot performance. Aviation, Space and Environmental Medicin 1991;62:221-7.

# Lundqvist T. Cognitive dysfunctions in chronic cannabis users observed during treatment – an integrative approach. Dissertation. Stockholm: Almqvist & Wiksell International; 1995

# Lundqvist T, Ericsson D. Vägen ut ur haschmissbruket. Lund: Studentlitteratur; 1988.

# Meyer RE. Psychiatric consequences of marijuana use. In: Tinklenberg JR, editor. Marijuana and health hazards. New York: Academic Press; 1975.

# Newman R, Miller N. Substance abuse and psychosis. Current Opinion in Psychiatry 1992;5:25-8.

# Nordegren T, Tunving K. Hasch. Romantik och fakta. Stockholm: Prisma; 1984.

# Ramaekers JG, Berghaus G, van Laar M, Drummer OH. Dose related risk of motor vehicle crashes after cannabis use. Drug Alcohol Depend 2004 July;73(2):109-19.

# Ramström J. Narkomani. Orsaker och behandling. Stockholm: Tiden/Folksam; 1978 (ny och omarbetad upplaga 1983).

# Ramström J. Tonåringar och droger. En bok om tonårstid, hasch och alkohol. Stockholm: Tiden/Folksam; 1987.

 

# Ramström J. De glömda narkotikamissbrukarna. Vård och behandling av narkotikamissbrukare med psykisk sjukdom eller djupgående personlighetsstörning. Socialstyrelsen. Stockholm: Allmänna Förlaget; 1989.

# Ramström, J. Tonåringen i välfärdssamhället. Om svårigheter att bli vuxen i dagens västerländska kultur. Stockholm: Natur och Kultur; 1991.

# Ramström, J. Skador av hasch och marijuana. En genomgång av vetenskapliga studier av skadepanoramat hos cannabis. SoS-rapport 1997:16. Stockholm: Socialstyrelsen; 1997.

# Rey JM, Tennant ChC. Cannabis and mental health. More evidence establishes clear link between use of cannabis and psychiatric illness. BMJ 2002;vol 325:1183-4.

# Rolfe M, et al. Psychosis and cannabis abuse in the Gambia. A case-control study. British J Psychiatry 1993;163:798-801.

# Schwartz RH. Heavy marijuana use and recent memory impairment. Psychiatric Annals 1991;21(2):80-2.

# von Wachenfelt AM. Personligt meddelande; 1996.

# von Wachenfelt AM. Personligt meddelande; 2004.

 

# Wylie, AS, Scott RTA, Burnett SJ. Psychosis due to ”skunk”. British Med J 1995;311:125.

 
Jag avser att återkomma med fler hänvisningar till olika rapporter för den som är intresserad.

Kan världssamfundet ingripa i Syrienkonflikten?

Jag har vid några tilfällen här på bloggen ifrågasatt låsningarna i FN:s säkerhetsråd när det gäller Syrienkonflikten och vetomöjligheten - som Ryssland och Kina har utnyttjat - men också ställt mig frågan hur långt det måste gå innan en humanitär intervention aktualiseras.

FN:s säkerhetsråd förbereder sig för att, efter midnatt svensk tid, hålla ett krismöte för att diskutera de senaste händelserna i Syrien.

Syriens opposition har anklagat regeringen för att använda kemiska vapen. Uppgifter om antalet döda har varierat mellan 100 och 1 600 personer. Oberoende bedömare har med utgångspunkt från tillgängligt filmmaterial i alla fall kunnat dra slutsatsen att de symtom som människor visat överensstämmer med en möjlig användning av något kemiskt medel.

Det som framstår som bedrövligt är Rysslands uttalanden i anslutning till händelserna. Enligt den arabiska nyhetskanalen Al Jazeera ska den ryska UD-talesmannen Alexander Lukashevich ha nämnt att attacken skulle ha varit en i förväg planerad provokation av oppositionen. Detta stöds enligt Alexander Lukashevich av det förhållandet att den inträffade just i det ögonblick då ett antal FN-experter hade startat sitt arbete med att utreda anklagelser om eventuell användning av kemiska vapen i Syrien.

 

Jag är för egen del inte förvånad över uppgifterna från desinformationens stora land, Ryssland. Men det tråkiga är att denna typ av inställning med stor sannolikhet bäddar för nya låsningar och knappast ökar möjligheterna att ingripa i Syrien. En prognos är att Ryssland fortsätter att utnyttja sitt veto i FN:s säkerhetsråd.

 

Syrien sägs ha en av världens största lager av kemiska vapen, inklusive senapsgas och nervgasen sarin. Den syriska regeringen vägrar att bekräfta eller förneka att det det finns sådana vapen.

I juni kom uppgifter från USA där man sade sig ha avgörande bevis för att Bashar al-Assads regim använde kemiska vapen mot oppositionen.

Al Jazeera

Ett femte jobbskatteavdrag

Sedan valet 2006 har Alliansens skattelättnader gett en person, med vad man kan kalla en genomsnittlig lön, ungefär 1.850 kronor mer per månad. Detta innebär sammantaget omkring 22.100 kronor per år. Moderaternas förslag - som statsminister Fredrik Reinfeldt presenterade under sitt sommartal i Gustavsberg i söndags - innebär ytterligare skattesänkningar. Enligt förslaget skulle samma person (med en genomsnittlig lön) få omkring 340 kronor extra varje månad, vilket innebär ytterligare drygt 4.000 kronor per år.

Hitintills har 99 procent av alla som arbetar heltid fått mer än 1000 kronor per månad i jobbskatteavdrag sedan reformen genomfördes. Efter den nu föreslagna förstärkningen av jobbskatteavdraget får 90 procent av alla som arbetar 1.500 kronor eller mer varje månad. En medelinkomsttagare skulle få mellan 200 och 300 kronor mer i plånboken varje månad. Förstärkningen blir som störst, 337 kronor per månad, vid en inkomstnivå som motsvarar genomsnittslönen för en gymnasielärare.

Tack vare jobbskatteavdraget kommer alla som tjänar upp till 38.500 kronor per månad - med det i lördags presenterade förslaget - få behålla mer än en extra månadslön om året efter skatt, jämfört med 2006.

Moderaterna vill att utbildning och ansvarstagande ska löna sig bättre. Därför är det rimligt att något färre personer än i dag ska behöva betala statlig inkomstskatt. Detta åstadkoms genom höjd brytpunkt för den statliga inkomstbeskattningen. År 2014 beräknas cirka 29 procent av alla heltidsarbetande betala statlig inkomstskatt med nuvarande regler. Nu sjunker den siffran i stället till 26 procent. Totalt kommer över en miljon inkomsttagare att gynnas av förslaget om höjd brytpunkt. Yrken som ligger på lönenivåer runt gränsen för statlig skatt kan – exempelvis – vara datatekniker, personalchefer, universitetslärare eller åklagare.

Det finns också ambitioner att sänka skatten för pensionärer. Sänkt skatt ger pensionärerna mer pengar att leva på. Alliansen har sänkt skatten för pensionärer fyra gånger. Nu vill vi göra det en femte gång. Därför föreslås att skatten sänks för alla som vid årets ingång fyllt 65 år, genom ett förhöjt grundavdrag. Det skulle ge omkring 100 kronor per månad för ett vanligt pensionärshushåll.

Drogromantiker vilseför ungdomar

Vissa tror att om ”lättare droger” legaliseras kommer den organiserade brottsligheten att minska. Detta framstår som helt osannolikt. Erfarenheter från USA visar att i de delstater där medicinsk marijuana har tillåtits (i strid mot federal lag) har den totala narkotikaanvändningen och även det direkta missbruket ökat.   

Även i Sverige skulle en legalisering med all säkerhet öka både det totala bruket och missbruket av narkotika. Precis som tobaksrökning är en inkörsport till rökning av cannabis och marijuana är dessa droger i sin tur en inkörsport till betydligt tyngre droger.

Målet med den restriktiva narkotikapolitiken är att minska användningen och tillgången på narkotika, exempelvis cannabis. Ett sätt att göra det är att med hjälp av tillgänglig forskning bistå kommunerna i deras förebyggande arbete med kunskapsspridning och se till att forskningen också gör nytta inom vård och behandling. Den som vill bli fri från droger måste lämna sin missbrukarpersonlighet bakom sig, vilket många som har fastnat i missbruk har stora svårigheter med.

Jag anser att det är viktigt att det sprids kunskap som beskriver riskerna med cannabis. Det finns otaliga studier där man konstaterar att cannabismissbruk kan leda till hjärnskador, i första hand hos barn och tonåringar. Användning av cannabis påverkar ofta minnet, förmågan till inlärning, den motoriska förmåga och uppmärksamheten. Även psykoser och permanenta hjärnskador kan komma som en följd av cannabisanvändning. Beroendeforskaren och professorn Fred Nyberg som följer den internationella forskningen rapporterade nyligen att man i USA nu ser effekterna av att viss marijuanarökning har legaliserats på lokal nivå och kan därför konstatera att en ökad tillgänglighet ger ökad användning.

Forskningen påvisar många allvarliga faror med användning av cannabis. Faror vars långsiktiga effekter vi inte helt och fullt känner till ännu. Det finns goda skäl för att cannabis är listad i FN:s narkotikakonvention som en olaglig och farlig drog.

Att lovorda en ”marknadsanpassning” av cannabis, vilket vissa personer gör, är en teoretiserande och verklighetsfrånvänd inställning. Den som tvivlar på att cannabis är en farlig drog kan rekommenderas ett besök hos exempelvis KRIS (Kriminellas revansch i samhället) där människor som har fått sina liv förstörda av narkotika kan berätta hur cannabis har bidragit till detta.

Det är viktigt att markera tydligt mot drogromantiker och den liberaliseringsvåg som i någon mån hotar den framgångsrika svenska restriktiva narkotikapolitiken. Åtminstone på så sätt att ungdomar kan vilseföras i en uppfattning om att cannabis inte skulle vara en så farlig drog.

Samhällets insatser måste självklart fokusera på att minska tillgången på narkotika och inte på någonting annat!