Anti Avsans blogg

Anställda hos Försvarsmakten ???

2012-01-30T23:20:00.009+01:00

Flera frågor gällande Försvarsmakten har kommit upp på dagordningen under den senaste tiden. En sådan fråga har varit avhoppen från den grundläggande militärutbildningen som har tilltagit. En viktig orsak till detta kan vara en generellt sämre fysisk status hos dagens ungdomar. Det som pekar i den riktningen är Pliktverkets gamla mönstringsdata från tiden innan den allmänna värnplikten (i fredstid) avskaffades.

En annan sak kan vara att anställning eller kontraktering som soldat eller sjöman är någonting frivilligt i dag. Visserligen valde många personer tidigare att späka sig extra under inte bara sin militära grundutbildning utan även senare under krigsförbandsövningar och annan verksamhet anknuten till Försvarsmakten. Nu när utgångspunkten inte längre är att man måste göra värnplikten så ligger det typiskt sett närmare till hands att ge upp när det börjar ta emot. Detta är ett annat av Försvarsmaktens problem.

Ytterligare ett annat väsentligt problem är att Försvarsmakten nu måste kunna vara en modern arbetsgivare i konkurrens med alla andra arbetsgivare på arbetsmarknaden. Min uppfattning är att Försvarsmakten på ett övergripande plan inte har tagit denna utmaning på tillräckligt stort allvar. Trots att ett antal goda krafter har ställt sig till förfogande för att bland annat bidra med tankar och idéer om hur civilt meritvärde och attraktionskraft kan skapas inom den nya Försvarsmakten har intresset från centralt håll inte varit mycket mer än en läpparnas bekännelse.

Denna diskussion leder vidare till frågan om lösningen på Försvarsmaktens rekryteringsproblem är att i fortsättningen endast ställa krav på genomgången grundskola för att komma i fråga för anställning eller kontraktering inom Försvarsmakten. Vad skulle detta leda till? Det finns skäl att befara att om man i dag har svårt att attrahera dugliga människor så kommer en statussänkning innebära att det blir ännu svårare att attrahera de människor man helst hade velat rekrytera.

Ett generellt problem med "den nya Försvarsmakten" är att man med ganska stor säkerhet kan säga att man inte längre kan rekrytera de allra mest lämpliga. Här menar jag dem som skattades högst i det gamla värnpliktsförsvaret och som togs ut och fullgjorde utbildning som exempelvis kustjägare, fallskärmsjägare och militärtolkar.

Svenska Dagbladet har skrivit om dessa frågor i ett antal artiklar. Här nedan finns några länkar.

Var fjärde rekryt hoppade av, Grundskola kan räcka för att bli militär, Vi får inte in rätt människor, Politiker tveksamma till lägre soldatkrav

Mutbrott - Skärpt lagstiftning

2012-01-29T23:49:00.008+01:00

Regeringen skickade i torsdags förra veckan (26/1) ett förslag till skärpt lagstiftning inom korruptionsområdet till lagrådet för yttrande (så kallad lagrådsremiss). Avsikten är att de nya reglerna ska ge en tydligare reglering och skapa förutsättningar för en effektivare brottsbekämpning inom korruptionsområdet. Dessutom straffbeläggs vissa korruptionshandlingar som tidigare inte har fallit inom det straffbara området.

Jag deltog i ett seminarium om problem med bland annat korruption inom byggsektorn under Almedalsveckan förra sommaren (2011). Under seminariet diskuterades de uppgifter som hade presenterats i en rapport som byggde på den undersökning som hade gjorts i samband med förra årets Byggchefsbarometer. Här finns en länk med fakta om Byggchefsbarometern 2011.

Seminariet beskrevs på följande sätt:

"Vi vet att var tionde byggchef har varit rädd för att förlora jobbet om de har uppmärksammat missförhållanden eller oetiskt beteende på arbetsplatsen. Det resultatet ser vi i årets Byggchefsbarometer som har besvarats av 2515 byggchefer. Men vad är sant och vad är falskt om svensk byggbransch?

Välkommen till en debatt om etiken i den svenska byggbranschen. Vår debatt har rubriken ”Visslan eller gisslan – finns det whistleblowers i byggbranschen?” I panelen finns:

• Anti Avsan – riksdagsledamot (m), Civilutskottet
• Leif Kåvestad – whistleblower
• Claes Sandgren – professor i civilrätt
• Jessica Stålhammar – advokat och arbetsrättsspecialist
• Sophie Thörne – arbetsrättschef på SKL
• Catharina Holmström – vd för Sawi Byggnads AB
• Tomas Carlsson – vd NCC Construction Sverige AB
• Åsa Söderström Jerring – ordförande i Samhällsbyggnadssektorns etiska råd
• Lars Bergqvist – ordförande i Byggcheferna"

En fråga som diskuterades under det aktuella seminariet var just om det verkligen - på ett ändamålsenligt sätt - gick att fälla personer som gjort sig skyldiga till olika former av korruption. För egen del nämnde jag att även om den som misstänks och sedan kanske också åtalas för korruptionsbrottslighet i slutändan inte fälls för brott så bidrar samtliga fall som uppmärksammas att korruption typiskt sett motverkas. Upptäcktsrisken och obehaget i sig gör, förutom risken att dömas för brott, att andra blir försiktigare i motsvarande situationer.

Mutbrottslagstiftningen har sett likadan ut sedan 1977 då mer genomgripande ändringar senast gjordes. Regelverket har - precis som under Almedalsseminariet - emellanåt kritiserats för att vara otillgängligt och svårt att tillämpa. Det har också ifrågasatts om mutbrottslagstiftningen verkligen träffar alla straffvärda fall. Dessutom har internationella övervakningsorgan vid några tillfällen pekat på vad de ansett vara vissa mindre brister.

Enligt regeringen har stått klart att mutbrottslagstiftningen behöver ses över och på vissa punkter även skärpas.

Regeringens förslag innebär bland annat följande:

# Den krets av personer som kan dömas för att ha tagit emot eller gett en muta utvidgas och anges på ett enklare sätt i lagen. Straff ska nu kunna dömas ut när en muta tas emot av eller ges till arbetstagare och alla typer av uppdragstagare. I fråga om uppdragstagare har tidigare gällt en begränsning till vissa kategorier.

# En särskild regel införs för fall där mutan ges till eller tas emot av den som är deltagare eller funktionär i en tävling som är föremål för allmänt anordnad vadhållning. Straff för tagande eller givande av muta ska då kunna dömas ut även om mottagaren inte är att anse som arbetstagare eller uppdragstagare.

# Så kallad handel med inflytande straffbeläggs. Därigenom träffas bland annat det fallet att en närstående till en beslutsfattare tar emot en muta för att påverka honom eller henne i beslutsfattandet.

# Enligt en ny regel ska straff kunna dömas ut för vårdslös finansiering av mutbrott. Ansvar ska till exempel träffa en näringsidkare som ger pengar till en anlitad företrädare och genom att brista i sina kontrollåtgärder främjar att företrädaren begår mutbrott inom ramen för sin syssla.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 2012.

Här finns en länk till regeringens hemsida och här finns en länk till en aktuell artikel i Byggvärlden. Här finns en länk till ett tidigare blogginlägg som jag skrev förra sommaren.

Dagens Juridik

2012-01-27T23:46:00.003+01:00

Dagens Juridik har undersökt hur många jurister det finns i regeringen, i riksdagen och i de olika partiernas riksdagsgrupper. Faktum är att det finns många jurister hos oss i Moderaterna, närmare bestämt 12 enligt Dagens Juridik. Hos Socialdemokraterna finns 1 jurist medan Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet inte har någon alls.

Här nedan finns några länkar till de aktuella artiklarna på dagens Juridiks hemsida.

Jurister i riksdagen, Jurister i regeringen, Tunnsått med jurister i socialdemokratin

Mitt i Huddinge om hyror

2012-01-26T14:18:00.006+01:00

Tidningen Mitt i Huddinge har tidigare skrivit om Huddinge konstnärsklubb och hyresfrågor som har anknytning till Huge Fastigheter AB. I veckans nummer finns en ny artikel som har rubriken "Fortsatt kamp mot hyreschock".

I artikeln står att det inte lämnades "besked från politikerna om framtiden för föreningslivet när lokalhyrorna höjs. Huge står fast vid att affärsmässiga principer ska gälla även kulturlivet." Vad som åsyftas är kommunfullmäktiges senaste sammanträde i Huddinge.

Som en kommentar till detta bör man nog påpeka att ingen kunde rimligen förvänta sig ett svar i samband med kommunfullmäktiges sammanträde eftersom eventuella verksamhets- och hyresbidrag från kommunen ska diskuteras under våren som en del i arbetet med att utarbeta en budget för 2013. Sedan är det så att Huge Fastigheter AB ska följa affärsmässiga principer men det innebär inte att detta måste gälla kulturlivet. Huge måste dock få in rimliga hyresersättningar för lokaler som disponeras av kultur- och föeningslivet. Det är kommunens sak att i förekommande fall tillskjuta pengar som hyres- eller verksamhetsbidrag.

Mitt i Huddinge skriver också att "Huges styrelseordförande Anti Avsan (M) har valt att svara skriftligt på den interpellation som skulle ha tagits upp under kommunfullmäktige, om framtiden för föreningarna, men som nu bordlagts."

"Anti Avsan menar bland annat att kommunala bostadsbolag har ändrade förutsättningar och att kommunen har nya ägardirektiv om krav på avkastning. Dessa ställer i sin tur krav på att Huge måste bedriva sin verksamhet enligt "affärsmässiga principer"."

Av formuleringen i artikeln kan man få uppfattningen att jag enbart skulle ha valt att svara skriftligen. För den som undrar lämnas ett skriftligt svar innan en interpellation ska behandlas i kommunfullmäktige. Den skriftliga frågan och det skriftliga svaret ligger sedan till grund för den debatt som ska äga rum i kommunfullmäktige. Interpellationen och svaret ska behandlas under kommunfullmäktiges nästa sammanträde.

Här finns en länk till artikeln (som finns på sidan 18). Här finns också en länk till ett tidigare inlägg i denna fråga.

Debatt om "bluffakturor"

2012-01-25T13:35:00.006+01:00

I går deltog jag i en kammardebatt om "bluffakturor". Problemet med personer som driver företag i syfte att lura andra, ofta små företag, på pengar är enligt tillgänglig statistik ett ökande problem. Under 2007 låg antalet anmälningar om bedrägerier med bluffakturor runt 3 000 per år. 2011 anmäldes närmare 17 000 fall, vilket innebär att ökningen är högst betydlig.

Problemet är i första hand en polisiär angelägenhet. Min uppfattning är att det tidigare har brustit hos polisen, säkerligen eftersom man i huvudsak bara har sett enskilda fall och inte det systematiska förfarande som präglar de aktiva bedragarna. Att det så kallade revirpinkandet mellan olika polismyndigheter också har utgjort ett hinder mot effektivt arbete är säkert också en delförklaring. Glädjande är dock att polisen i dag – på vissa håll – har uppmärksammat problemet och även försökt hantera detta på ett mer konstruktivt sätt än tidigare.

Svensk Handel har sin varningslista som UC utgår från när en betalningsanmärkning ska registreras. Företag som finns på listan och som ligger bakom vad som annars skulle ha blivit en registrerad betalningsanmärkning får inte sådan information registrerad. UC har även tagit ett branschinitiativ på området när det gäller förhållningssättet mot företag på listan. Här finns det möjligen ytterligare att göra. UC har för övrigt också information på sin hemsida med tips för den som har fått en ”bluffaktura” vilket även Svensk Handel har.

Beträffande förekommande förslag om ångerrätt för näringsidkare finns det skäl att framhålla att lösningen på problematiken inte handlar om ändringar i avtalsrätten. Ska man anses bunden av ett avtal man inte har ingått? Om så skulle vara fallet … vem tror då på att man skulle hamna i ett bättre läge om man ångrar avtalet man egentligen inte har ingått genom ett meddelande till blufföretagaren. Det troliga är att det inte går att nå motparten någonstans. Skulle man lyckas är det då sannolikt att blufföretagaren bekräftar att avtalet har ångrats? … Knappast troligt. Jag vidhåller – precis som i Civilutskottets budgetdebatt – att denna typ av förslag har karaktären av intellektuell härdsmälta.

Slutligen, det finns också en möjlighet att få skadestånd för drabbade genom bestämmelsen i 18 § inkassolagen. Detta berörde jag också i mitt andra inlägg i interpellationsdebatten.

Här finns en länk till mitt första inlägg och här finns en länk till mitt andra inlägg.

Energideklarationsdagen

2012-01-24T22:04:00.002+01:00

I morgon kommer jag att medverka under energideklarationsdagen i World Trade Center i Stockholm. Den övergripande programpresentationen ser ut på följande sätt:

# Nya energiregler, ny energiklassning, ny ”lapp i trappan” – Senaste nytt från Boverket!
# Ny lagstiftning för energideklarationer – vad är på gång?
# Konkreta tips på energieffektiva produkter och lösningar!
# Aktuell forskning om människors beteende och energieffektivitet – för ännu bättre rådgivning! # Framtidens energideklarationer – politiskt samtal mellan Moderaterna och Miljöpartiet

Den programpunkt jag ska medverka i presenteras på följande sätt i programmet:

Politiskt samtal: Framtiden för energideklarationer
∙∙ Vad vill riksdagens politiker med energideklarationerna framöver?
∙∙ Hur ska vi få effekt av energieffektiviseringen?

En diskussion mellan riksdagsledamöterna Anti Avsan, Moderaterna, och Lise Nordin, Miljöpartiet. I diskussionen finns även Boverket och Swedac tillgängliga. Maila gärna dina frågor i förväg till FSV@tiutbildning.se

Här finns en länk till arrangörens - Teknologisk Institut - hemsida och här finns en länk till programmet.

(S) och EU:s finanspakt ... ???

2012-01-23T23:56:00.006+01:00

På Europaportalens hemsida finns i dag uppgifter om att Socialdemokraterna möjligen kommer att ompröva sin inställning till EU:s finanspakt. Detta kan bli möjligt nu när Håkan Juholt har lämnat partiledaruppdraget. Under sin tid som partiledare lämnade han (även inom detta område) ett antal olika och sinsemellan motstridiga besked i olika EU-frågor. Nu senast under partiledardebatten kunde han inte svara på frågan varför han kritiserat engelsmän för att "sätta sig på läktaren" samtidigt som han själv förespråkat detta här i Sverige.

Många - även Socialdemokrater - blev överraskade när Tommy Waidelich under den ekonomisk-politiska debatten i höstas plötsligt sade att (S) var förespråkare för euroobligationer trots att han tidigare hade sagt att Håkan Juholts uttalande om detta var ett missförstånd.

När det gäller EU:s finanspakt hade Håkan Juholt en klar uppfattning i frågan redan innan det fanns något som man på ett rimligt sätt kunde ta ställning till. Bland annat tidigare (S)-partiledaren Göran Persson har i ett TV-inslag sagt att hans uppfattning är att Sverige borde vara med. Under alla förhållanden är det nu oklart hur (S) ställer sig till det senaste utkastet avseende EU:s finanspakt. Detta är den fjärde versionen. Tidigare har (S) uttalat ett tydligt nej till den tredje versionen.

Enligt uppgifter till Europaportalen analyserar Socialdemokraterna den nya versionen och besked väntas efter riksdagsgruppens möte på tisdagen. För egen del tycker jag att det är en fördel med bredare uppslutning i denna typ av frågor. Frågan är bara - ytterst - vilka som har kapacitet och förmåga att ta ansvar på sätt som krävs. Har "popcorn-maskinen" ställts undan nu?

Här och här finns länkar till tidigare inlägg här på bloggen.

Här finns en länk till Europaportalens hemsida.

Sanning och ärlighet

2012-01-22T22:05:00.006+01:00

Något som jag själv ofta funderar på är hur viktigt det är att vara ärlig och rakryggad men också att ha förståelse för hur människor fungerar och reagerar i olika situationer. Den frågan kan sägas vara aktuell på många sätt i dag, men frågan är egentligen lika aktuell alla dagar ... alltid. När det gäller frågan hur människor fungerar och reagerar har jag har för egen del en ganska omfattande erfarenhetsbas både från arbetslivet och politiken att ösa ur.

Sanningens och ärlighetens betydelse för hur man ska uppfattas som politiker är avgörande för om man ska kunna få och kunna behålla andras förtroende. Det är också avgörande för varje ledare (och förhoppningsvis chef) på olika arbetsplatser och i olika situationer.

När det gäller frågan om ledarskap är grunden för detta kunskap om människor och hur människor fungerar. Hur får en ledare sådan kunskap? ... Genom sig själv känner man andra brukar man säga, fast då oftast i negativ bemärkelse. Faktum är att genom sig själv känner ledaren andra under förutsättning att ledaren fungerar på samma sätt som människor i allmänhet.

En känslomässigt avtrubbad ledare kommer inte själv kunna uppfatta och värdera när människor i omgivningen tar illa vid sig eller blir orättfärdigt behandlade. Sådana personer har samtidigt ofta en uppfattning om sig själv som inte stämmer överens med omgivningens.

Det kanske mest avgörande testet i många ledarskapsutbildningar är om en persons uppfattning om sig själv överenstämmer med andra människors uppfattning. Goda ledares uppfattning om sig själv stämmer oftast mycket väl med andras människors bild medan sämre ledare många gånger blir mer eller mindre upprörda över att "andra inte begriper" hur man egentligen är som person och ledare.

Ledarskapsfrågornas betydelse ska inte underskattas, vilket (S) gjorde vid valet av sin senaste partiledare. Om man säger att man känner starkt stöd när allt annat talar emot detta kan en förklaring vara att man ljuger, man är alltså inte ärlig, och möjligen tror man också att man på detta sätt kan övertyga andra om något som egentligen är felaktigt. En annan förklaring kan vara att man faktiskt inte kan känna nyanser och verkligen tror att man har ett starkt stöd när man inte har det. Oavsett vilket som stämmer i det enskilda fallet är förhållningssätten - eller möjligen de personliga egenskaperna om dessa är orsaken - rent principiellt en katastrof för en ledare.

Människor som inte klarar av eller är lämpliga för sin uppgift finns i alla partier. Det är viktigt att politiker är professionella och kunniga, men detta innebär inte att man alltid måste ha varit politiker för att vara professionell i den rollen. Ju mer kunskaper från olika områden som en person har desto mer har personen (i allmänhet) i sin "verktygslåda". Det innehållet är värdefullt och kan användas i olika situationer. Det gäller att aldrig sluta fylla på i sin egen "verktygslåda". Det finns ingen äldre person som vinner ett lopp bara för att man var bra på att springa i sin ungdom. Det finns inte heller någon som vinner ett lopp bara för att man tror att man är bra på att springa, om man faktiskt inte är det.

Nära-nollenergibyggnader

2012-01-21T19:02:00.003+01:00

I EU-direktivet om byggnaders energiprestanda anges vad som ska uppnås i medlemsstaterna när det gäller nya byggnader. Följande framgår av artikel 9 i direktivet (som ska tillämpas senast den 9 januari 2013):

# Alla nya byggnader ska senast vid utgången av 2020 vara nära-nollenergibyggnader.

# Vid utgången av 2018 ska nya byggnader som används och ägs av offentliga myndigheter vara nära-nollenergibyggnader.

# Medlemsländerna ska ta fram planer för att öka antalet nära-nollenergibyggnader. De planer som tas fram får innehålla differentierade mål beroende på byggnadskategori.

# Genom att följa de bästa exemplen inom den offentliga sektorn, ska medlemsstaterna utforma politik och vidta åtgärder, till exempel formulera mål, för att stimulera till att byggnader som renoveras omvandlas till nära-nollenergibyggnader. Kommissionen ska informeras om detta i de nationella planerna.

# De nationella planerna ska sammanfattningsvis innehålla
a) praktisk tillämpning av definitionen av nära-nollenergibyggnader,
b) etappmål 2015 för förbättringar av energiprestanda för nya byggnader, samt
c) information om olika åtgärder som vidtas för att främja nära-nollenergibyggnader.
Den praktiska tillämpningen av definitionen av nära-nollenergibyggnader förutsätts avspegla nationella, regionala och lokala förhållanden och innehålla en numerisk indikator för primärenergianvändning i kWh/m2 och år. De underliggande faktorer som används för att fastställa primärenergianvändning får grundas på nationella eller regionala årsgenomsnittsvärden och ta hänsyn till relevanta europeiska standarder.

# Kommissionen ska utvärdera de nationella planerna och framförallt om de planerade åtgärderna är adekvata i förhållande till målen för direktivet. Vid behov kan kommissionen begära kompletteringar av medlemsstaterna som även får föreslå ändringar inom nio månader.

# Senast den 31 dec 2012 och därefter vart tredje år ska kommissionen lämna en rapport om framstegen när det gäller att öka antalet nära-nollenergibyggnader.

Kraven från EU ligger närmare i tiden än vad många inser. Mot bakgrund av detta är det märkligt att det från vissa håll framförs olika argument för att motverka ambitionerna att nå så långt det är möjligt när det gäller energieffektivt byggande. Kritik mot att ambitionerna inte är tillräckligt långtgående i Sverige har framförts på olika ställen, bland annat i tidningarna VVS-Forum och Fastighet&Bostadsrätt.

Det är viktigt att "Best-practice" får genomslag i stället för att gamla produktionsmetoder och uppfattningar försvaras. Här måste marknaden fungera bättre.

Lagen om exploateringssamverkan upphävs

2012-01-20T23:41:00.007+01:00

Regeringen har i dag presenterat en proposition som innehåller förslag om att lagen (1987:11) om exploateringssamverkan ska upphävas. Ärendet kommer att behandlas av Civilutskottet under våren.

Redan för femton år sedan (2006) gjorde plan- och byggutredningen en utvärdering av lagen om exploateringssamverkan och kom fram till att den borde upphävas. Utredningen föreslog att lagen skulle ersättas med en ny lag som skulle avse de delar som enligt utredningen fortfarande krävde reglering.

Efter en nu genomförd enkätundersökning kan konstateras att lagen om exploateringssamverkan endast har tillämpats vid ett fåtal tillfällen efter ikraftträdandet. Såvitt känt har lagen inte tillämpats vid något tillfälle efter 1996. Bedömningen är att lagen inte heller kommer att tillämpas framöver och att den inte längre fyller någon funktion. Ett upphävande av lagen kan därför ses som ett naturligt steg i regeringens regelförenklingsarbete inom plan- och byggområdet. Någon ny lagstiftning i lagens ställe behövs inte.

Lagen om exploateringssamverkan föreslås upphöra att gälla vid utgången av juni 2012.

Partiledardebatten

2012-01-19T00:03:00.005+01:00

Intresset för gårdagens partiledardebatt - som började kl. 09.00 - var stort, eller till och med mycket stort. Förutom omfattande mediabevakning kunde jag strax före debattens början konstatera att kön till ingången för besökare till rikdagens åhörarläktare ringlade sig hela vägen över Riksgatan bort till trappan framför ingången till riksdaghuset västra. Inne i kammaren kunde jag också konstatera att det verkade vara fullsatt på åhörarläktaren.

Jag ska inte ge mig in i någon form av analys av deltagarnas insatser eller analysera olika motsägelser i anförandena. En sak är dock säker, det saknades inte motsägelser när det gäller åtminstone en av oppositionsföreträdarna. Statsministern, Fredrik Reinfeldt, gjorde en bra insats. Det övergripande budskapet om ansvarstagande gick fram med all önskvärd tydlighet.

Bostadspriserna går ner

2012-01-17T23:51:00.005+01:00

I dag skriver flera tidningar om Mäklarstatisktiks senaste uppgifter om bostadspriser. Sett till hela landet sjönk priserna på bostadsrätter med hela 11 procent under december månad.

Ser man till hur det ser ut i Stockholmområdet finns följande uppgifter och nedbrytningar beträffande villapriser:

# Stockholms län: Snittpris: 29 452 kronor per kvadratmeter. Senaste 3 månaderna: Minus 2 procent. Senaste året: Minus 3 procent.

# Storstockholm: Snittpris: 3 123 000 kronor. Senaste månaden: Minus 2 procent. Senaste 3 månaderna: Oförändrat. Senaste året: Minus 3 procent.

När det gäller bostadsrätter ser det ut på följande sätt i Stockholmsområdet:

# Stockholms län: Snittpris: 33 908 per kvadratmeter. Senaste 3 månaderna: Oförändrat. Senaste året: Minus 3 procent.

# Storstockholm: Snittpris: 32 910 kronor per kvadratmeter. Senaste månaden: Minus 3 procent. Senaste 3 månaderna: Oförändrat. Senaste året: Minus 3 procent.

# Centrala Stockholm: Snittpris: 54 345 kronor per kvadratmeter. Senaste månaden: Minus 3 procent. Senaste året: Minus 4 procent.

Finansminister, Anders Borg, har kommenterat situationen i dag. Han är inte orolig över utvecklingen eftersom den ligger i linje med vad som var förväntat och han framhåller att de svenska hushållens sparande är relativt högt jämfört med tidigare. Slutligen räknar han med lägre bostadsräntor framöver.

Aftonbladet, Affärsvärlden

Något mer om arvsrätt

2012-01-16T23:58:00.004+01:00

Frågor om arvrätt berör många människor och är också förenade med starka känslor för många. Jag har fått en del kommentarer här på bloggen som har innehållit konkreta frågor. Min avsikt är att lämna svar på frågorna. Jag ska inte ägna mig åt juridisk rådgivning men jag kan gärna peka på några tänkbara handlingsalternativ som är möjliga inom ramen för gällande rätt. Men som alltid när det gäller mellanmänskliga frågor är det lämpligaste inte alltid vad som i strikt juridisk mening är möjligt utan också vad som är moraliskt försvarbart. I förekommande fall ska jag också beskriva motiven för gällande arvsrättsliga regler och därutöver lämna eventuella egna synpunkter. Jag återkommer i dessa delar.

Jag har även blivit kontaktad på andra sätt än genom kommentarer här på bloggen och därigenom blivit upplyst om att många människor ringde till Sveriges Radios växel i fredags i samband med sändningen från Studio Ett. Orsaken till samtalen var såvitt jag kan förstå - i första hand - upprördhet över Svante Thorsells synpunkter och argument som framfördes under radioprogrammet. Jag har fått beskrivet för mig hur det har känts att bli illa behandlad som barn, att växa upp under föräldrar med pennalistiskt synsätt som har gjort åtskillnad mellan barn och favoriserat barn utan saklig grund. Det har handlat om pennalism och förtryck och dessutom hot att med alla medel göras arvlös.

Jag har förståelse för om barn som råkat ut för sådant får problem senare i livet och reagerar mycket starkt när någon föreslår att den eller de som levererat hotelser om att göra någon arvlös ska ges verktygen att faktisk kunna göra det.

Samma medel (borttagande av laglotten) - olika mål

2012-01-15T22:08:00.004+01:00

Det finns många som vill åstadkomma olika förändringar inom arvsrätten med samma medel – i detta fall genom borttagande av bröstarvingars rätt till laglott – men det paradoxala är att målen är olika. I någon del ser det ut som om målet eller målen med förändringarna är desamma men då är det angivna målet snarast ett argument eller ett mellanled för vad man egentligen vill åstadkomma. Det praktiska resultatet ska förverkligas genom att människor ”ges frihet” att agera på ett sätt man själv har föreställt sig vara det rimliga.

Från olika håll har det framförts synpunkter på att den avlidnes rätt till sin egendom kränks om han eller hon inte kan förordna helt fritt om sin kvarlåtenskap utan hänsyn till eventuella bröstarvingars rätt till laglott. Det handlar om rätt att göra sina barn arvlösa som både en socialdemokrat vid namn Robert Östling tidigare förespråkade i en debattartikel i Expressen (hösten 2009), Svante Thorsell på DN-debatt häromdagen och nu senast ledarskribenten Daniel Persson i Svenska Dagbladet. Expressenartikeln går inte att hitta på nätet.

I någon del har argumentet med den avlidnes egendomsrätt något religiöst över sig. Arvlåtaren ska ges evigt liv genom sin egendom, i annat fall kränks den dödes rätt till ”sin” egendom. Egendomen tycks betraktas som den avlidnes i vart fall i förhållande till bröstarvingarna. Fortsätter man tankemässigt resonemangen i den riktningen borde också olika typer av fideikommissliknande förordnanden för alla typer av egendom kunna ges genom testamenten. Kanske också skötselföreskrifter för både fast och lös egendom. Vilka ska då på detta sätt kunna bindas av den påhittade egendomsrätt man vill ge den döde? … Och i hur många led ska detta gälla? För den som vill uppnå evigt liv genom sin kvarlåtenskap ska denna typ av förordnanden i konsekvens härmed möjligen också kunna gälla i evig tid. Man frågar sig försiktigt vem som ska bevaka de avlidnas intressen under all framtid? Ska det kanske tillskapas en ny myndighet som ska kontrollera hanteringen av all egendom som någon gång har ärvts av någon med någon därmed förenad vilja från arvlåtaren?

Man kommer här att tänka på det gamla ordspråket ”den enes bröd – den andres död” som lika gärna kan vara den enes frihet – den andres ofrihet … och möjligen i förlängningen mångas ofrihet i led efter led.

Socialdemokraten Robert Östlings argument för att fritt få testamentera var att valfriheten idag inskränks för den enskilde att inte få bestämma var arvet ska hamna, samt att nuvarande arvsrätt snarare kan förstärka orättvisor i samhället – genom att barn ärver förmögna föräldrar – än att minska dem. Det handlade alltså om att det inte var önskvärt att föra ärvd egendom vidare som uppkommit genom tidigare generationers förkovran. Ett sätt att nollställa alla egendomsmässigt. I förlängningen av ett sådant resonemang skymtar Allmänna arvsfonden som arvinge till allt som människor lämnar efter sig när de avlider.

Svante Thorsells argument handlade i första hand om rätten att bestämma efter döden och att premiera barn och att göra vad som får uppfattas som vanartiga barn – i förälderns ögon – arvlösa. Att genom testamente kunna förordna till förmån för någon eller några är i och för sig fullt möjligt redan i dag inom ramen för den disponibla kvoten (vilket innebär hälften av den efterlämnade egendomen om det finns bröstarvingar).

Daniel Persson (ledarsidan i SvD) skriver bland annat:

”Nuvarande ordning (arvsordning – min anmärkning) närmast garanterar att egendom splittras då hälften är förbehållen att delas mellan bröstarvingarna. Det är fel av staten att inte låta människor själva välja hur deras kvarlåtenskap ska hanteras. Den som har tjänat ihop någonting har samtidigt förtjänat rätten att bestämma hur det ska användas.

Thorsell fokuserar på ovärdiga mottagare, något strikt talat ointressant. Det avgörande är rätten att disponera sin egendom.

De som vill bygga något som varar över generationsgränserna är i dagsläget praktiskt taget hänvisade till stiftelseformen som inte nödvändigtvis är särskilt lämpad för ändamålet. En reformerad och mindre intervenerande arvsrätt bör därför också återinföra fideikommissen.”

De intressanta är att det Daniel Persson vill åstadkomma med samma medel som Mikael Östling är någonting helt annat. Han menar att ”en mindre intervenerande arvsrätt bör återinföra fideikommissen”.

Fideikommissen är kanske det mest mest intervenerande inslaget inom arvsrätten och som i begränsad omfattning fortfarande finns kvar i dag. Det är det kvarvarande uttrycket för den i tidig medeltida rätt dominerande gradualprincipen som tidigare innebar att egendom skulle hållas samman och gå i arv – främst till äldste sonen. Fideikommissegendom kan inte säljas utan måste gå i arv. Huvudsyftet var att säkerställa att egendomen övergick till nästa generation utan att delas upp och därmed minskas. Detta innebar att alla senare generationer fick sin egendomsrätt beskuren.

DN-debatt, SvD

Skuldsättning och skuldsanering

2012-01-14T11:53:00.006+01:00

Svenska Dagbladet har haft problemen med ökad skuldsättning och överskuldsättning som huvudnyhet både i dag och i går. (Länkar till ytterligare artiklar finns på hemsidan.) Man uppmärksammar bland annat den ökande skuldsättningen och skuldsättningsnivån på olika platser i Sverige.

Eftersom dessa frågeställningar tillhör mitt ansvarsområde i Civilutskottet finns det anledning att påminna om det som gjordes senast inom detta område. Den proposition som beslutades av riksdagen under våren 2011 innehöll följande förslag:

# Slopa kravet på att särskilt beakta skuldernas ålder vid bedömningen av om det är skäligt att bevilja skuldsanering.

# Utöka möjligheten att bevilja skuldsanering för näringsidkare.

# Inför lika regler om gallring av uppgifter om skuldsanering vid kreditupplysning för fysiska personer och fysiska personer som bedriver näringsverksamhet.

Argumenten för våra förslag (som jag tidigare har presenterat på min blogg) är följande: Vår utgångspunkt är att vi vill hjälpa människor tillbaka från överskuldsättning. De flesta som är överskuldsatta har drabbats av sjukdom, skilsmässa eller arbetslöshet. Många av problemen är också ursprungligen på något sätt hänförliga till de ekonomiska kriserna på 80- och 90-talet. Det kan vara mycket svårt, eller i praktiken helt omöjligt, för överskuldsatta att av egen kraft komma tillbaka till ett vanligt liv igen. Människor som kan komma tillbaka – och därmed kan bidra genom att arbeta och betala skatt – ska få hjälp att göra det. (”Lyxfälle-problematiken” är någonting som är helt främmande för de flesta i denna situation.)

Ändringarna för näringsidkare har syftat till att förbättra förutsättningarna för näringsidkare att fortsätta driva näringsverksamhet eller att börja om på nytt. Att vi under våren 2011 inte delade oppositionens bedömning (och att vi inte ville genomföra fler av insolvensutredningens förslag) hade sin grund i att skulder inte bara försvinner. Det är alltid någon som får betala. Ogenomtänkta lättnader kan försämra villkoren för alla andra låntagare och få till följd att de som tjänar minst inte beviljas krediter även om det är fråga om personer som är ytterligt noga med att fullgöra sina förpliktelser. Skuldsanering bör reserveras för människor som har avsevärda skuldproblem.

Vi bedömde också att den allmänna betalningsmoralen kunde påverkas av oppositionens förslag. Effekterna av detta ansåg vi vara svåra att överblicka. Antalet beviljade skuldsaneringar ökade redan när det så kallade egenförsöket slopades den 1 januari 2007. Då fördubblades antalet ansökningar om skuldsanering. Allt fler ansökningar har beviljats de senaste åren enligt Kronofogdemyndigheten. Skälet till detta har varit att Kronofogdemyndigheten i allt större omfattning har strävat efter att göra en totalbedömning av gäldenärernas situation.

Vår utgångspunkt var att de aktuella ändringarna i skuldsaneringslagen skulle leda till att fler kommer i fråga för skuldsanering. Viktigt i sammanhanget var för oss att det finns många överskuldsatta som inte ansöker om skuldsanering men som skulle kunna beviljas skuldsanering om de bara ansökte om detta. I dessa delar var det nödvändigt med mer och bättre information. Läser man det som SvD tar upp i dag verkar det som att tillgången till information ökar och det är mycket bra. Betydelsen av budget- och skuldrådgivning framstår också tydligt.

DN-debatt och Studio Ett om arvsrätt

2012-01-13T22:08:00.007+01:00

I dag medverkade jag i Studio Ett:s 17.00-sändning i P 1 där ämnesrubriken var "Arvsrätt för barnen - förlegad lag eller befogad trygghet". Anledningen till att ämnet togs upp var att en person vid namn Svante Thorsell hade fått in en artikel på DN-debatt. Debattartikelns rubrik i DN är "Dags att Sverige avskaffar bröstarvingars rätt till arv". Jag har inte kontrollerat om Svante Thorsell är yrkesverksam som advokat, men man blir lite tveksam när man ser och hör den bristande juridiska skärpan.

Ägare av egendom efter att en person har avlidit är dödsboet och inte den avlidne. Den avlidnes egendomsrätt kränks således inte. Hänvisningarna till regeringformens egendomsskyddsregler är inte relevanta i sammanhanget. Begreppet tvångsarv är påhittat och arv är inte en gåva ... för att nämna några saker. Vanliga människor är inte speciellt intresserade av att diskutera denna typ av juridiska begreppsfrågor. Jag hade därför inte heller något större intresse av att gå in på detta under radioprogrammet utan försökte se frågeställningarna mer ur ett praktiskt och vardagsnära perspektiv.

Uppenbarligen har Svante Thorsell alldeles särskilda svårigheter med det gamla begreppet bröstarvinge eftersom han på ett ganska märkligt sätt sänker nivån på sin egen debattartikel genom att försöka göra kopplingar till ammande barn. Jag kan nämna två delar i artikeln som avser detta. Dels; "Varför ska dagens bröstarvingar i sextioårsåldern, som är långt från bröstet ...", dels; "Dagens typiske bröstarvinge är sedan många år avvand från bröstet ...". Är det sådant som måhända kallas för nödargument? Kanske, men troligen mer uttryck för egen frustration. Det märkligaste är kanske att dessa skrivningar fortfarande finns kvar trots att artikeln säkert bearbetats åtskilliga gånger innan den slutligen kom i tryck.

Beträffande vad som är rättvisa är många övertygade om sin egen förträfflighet. Här finns det kanske skäl att mana till ödmjukhet och självkritik. Det är inte alls säkert att den som är mest övertygad om sin egen förträfflighet verkligen har förmågan att vara rättvis. Svante Thorsell är nog inte ens själv övertygad om det eftersom han ändå accepterar att risken för otillbörlig påverkan är betydlig. Med tanke på den djupa mänskliga tragik som många barn upplevt under sin uppväxt genom att kanske utan någon som helst saklig grund ha blivit sämre behandlad än sina syskon och inte minst risken för detta på ett mer utstuderat och konsekvent sätt om man dessutom kan bli helt "lottlös" ... Då räcker det inte att försöka underbygga argumentationen med någon formell äganderättsdiskussion som dessutom inte ens har någon bäring på gällande rättsregler.

Här finns radioinslaget att ladda ned och här finns debattartikeln i DN.

(S): Bostadspolitik i praktiken

2012-01-12T23:22:00.004+01:00

I en artikel på ledarsidan i GT underskriven av "GT:s ledarredaktion" kritiseras bostadssituationen i främst Göteborg.

Man säger att Göteborg och Sverige behöver en riktig bostadspolitik. Här bör nog betonas att Sverige har en bostadspolitik i dag men frågan är vilket genomslag den får i Göteborg.

I artikeln sägs att "Göteborgs politiska styre (S, V och MP) måste se till att det byggs mer. 1 700 färdiga nya bostäder i fjol borde ha varit minst 4 500 till, menar borgerliga oppositionen i kommunen." ... "Vänsterstyret i Göteborg har förkärlek för stora projekt som uppförs av stora byggfirmor. Mindre byggare har sämre chans att komma över kommunala tomter, hur gärna de än skulle vilja börja bygga, lyder en gammal kritik från borgerligt håll. Många färdiga byggplaner överklagas och försenas. Behovet av lagändring som begränsar rätten att klaga "på pin tjiv" börjar bli akut."

Som en kommentar till detta kan framhållas att den nya plan- och bygglagen har syftat till att göra planprocessen effektivare. Om en kommun sedan lyckas i sin planprocess eller inte handlar väldigt mycket om hur man hanterar de människor som berörs. Om man från kommunens sida ger uttryck för "pampfasoner" kan man räkna med många överklaganden. Det har i vart fall funnits exempel på åtminstone en kommun i Storstockholmsområdet som endast fick 4 % av sina planer överklagade. I den kommunen tillämpade man en inkluderande planprocess och försökte lösa konflikter.

Särskilt intressant är möjligen att "Flera enkäter bland byggare har pekat ut Göteborgs kommun för trög byråkrati och långa handläggningstider av byggärenden, jämfört med Stockholm eller Malmö." Vidare anges att "Göteborg har som storägare på bostadsmarknaden också dåligt utnyttjat möjligheten att "tvinga" sina egna allmännyttiga bostadsföretag att bygga mera."

"Sedan 2009 har omsättningen sjunkit hos de 25 största byggföretagen men deras vinster har ändå ökat, skrev tidningen Byggindustrin nummer 32/2011. Politikerna bör sluta beklaga bostadsbristen. Idéer till vad som ska göras finns, utan att de ens behöver ta till direkta subventioner."

Här finns en länk till ledarartikeln.

Förnybara energikällor

2012-01-11T23:49:00.007+01:00

Grunden för klimatomställningen är att växla över till förnybara energikällor. För Sverige gäller målet att energi från förnybara energikällor ska utgöra minst 50 procent av den totala slutanvändningen av energi år 2020.

Redan 2009 utgjorde andelen förnybar energi 47,3 procent (enligt Energimyndigheten). Av den energi som används för uppvärmningsändamål i bebyggelsen utgörs minst 62 procent av förnybar energi. Denna andel beror främst på vilka energikällor som används för produktion av fjärrvärme och el, något som står utanför fastighetsägarnas kontroll.

Som förnybara energikällor räknas, enligt EU-direktivet om främjande av användning av energi från förnybara energikällor, exempelvis vindenergi, solenergi, geotermisk energi, energi från luft, mark och vatten (vid värmepumpinstallation), vattenkraft, biomassa och biogas.

När det gäller byggnaders uppvärmning kan jag påpeka att Huge Fastigheter AB endast köper bra miljöval el sedan lång tid tillbaka. För att kunna bli helt "fossilfria" fordras dock en förhållandevis marginell ändring av Söderenergi AB:s bränslemix som skapar bolagets köpta fjärrvärme.

Det har under en tid pågått en diskussion mellan Energimyndigheten och Boverket som har gällt frågan om Boverkets byggregler (BBR) hindrar omställningen mot förnybara energikällor. Boverket har utrett frågan på uppdrag från regeringen och redovisar nu resultatet som har rubriken: "Bör byggreglerna ändras för att öka användningen av förnybara energikällor i bebyggelsen? – EU-direktivet om främjande av användning av
energi från förnybara energikällor, artikel 13.4".

Utredningens slutsats är att det kvarstår meningsskiljaktigheter mellan Boverket och Energimyndigheten. Det återstår att se hur dessa frågor ska lösas.

Bristande ansvar ska inte belönas

2012-01-11T10:21:00.004+01:00

I Länstidningen, Södertälje, har jag i dag en artikel med rubriken "Bristande ansvar ska inte belönas" som är ett svar på en artikel skriven av socialdemokraterna Veronica Palm, Ingela Nylund Watz och Yilmaz Kerimo, som fanns intagen i samma tidning den 7 januari.

Ursprungsartikeln är en klassisk Socialdemokratisk artikel med brottstycken av det som Socialdemokraterna för egen del kallar för bostadspolitik. Artikeln innehåller det som har presenterats på förhållandevis bred front på senare tid men som ingen vill ha; nämligen "klimatsubventioner" som i teknisk mening egentligen är kreditgarantisubventioner. Detta har blandats med ytliga förslag om ROT-avdrag och vissa påståenden och kommentarer.

När det gäller samtliga Socialdemokratiska förslag under de senaste åren som under riksdagbehandlingen har betecknats som "stöd till ROT-verksamheten" bör man påpeka att förslagen är opreciserade och i många fall ogenomtänkta. Det är i vissa förslag oklart om det är så att man man från (S) menar att hyresgästerna själva skulle få göra ROT-avdrag trots att en hyresgäst inte själv kan förfoga över det inre underhållet i sin lägenhet. Rent krasst förehåller det sig så med bestämmelserna i hyreslagen (12 kap. jordabalken) att en hyresgäst som själv höjer standarden kan tvingas att betala högre hyra för sin egen investering på grund av höjd standard. Hyran kan också bli högre på grund av fastighetsägarens återställningkostnad av lägenheten till normal standard.

Efter Socialdemokraternas partiledarbyte framstår det allt tydligare från dag till dag att man producerar politisk retorik - som från början mycket väl kan komma från den beryktade pop-corn maskinen - i stället för att presentera genomtänkta och ansvarsfulla politiska förslag.

Här finns en länk till den ursprungliga artikeln och här finns en länk till mitt svar.

Fakta om hemlöshet

2012-01-10T21:38:00.007+01:00

I dag uppmärksammades en rapport från Socialstyrelsen i Sveriges Radios nyhetssändning Ekot. Rapporten berördes i flera inslag med lite olika vinkling. På SVT:s hemsida finns bland annat artiklar med rubrikerna ”Färre uteliggare men fler utan permanent bostad” och ”Hemlöshetssiffror ger oppositionskritik”. I den sistnämnada artikeln anges att "Oppositionen menar att regeringens förda politik ligger bakom att antalet hemlösa i Sverige ökar".

En och annan mer eller mindre läskunnig bloggare har också dragit på med olika haranger om ökade klassklyftor och annat med – för dem självklara – förklaringar och analyser som i vart fall inte är Socialstyrelsens. På SVT:s hemsida kan man för övrigt hitta följande mening: ”Socialdemokraternas Veronika Palm saknar både en nationell bostadspolitik och en strategi mot hemlöshet.”

Det korrekta borde vara att Socialdemokraterna saknar både nationell bostadspolitik och en strategi mot hemlöshet. Av sammanhanget kan man dock förstå att Veronica Palm menar att någon annan saknar det Socialdemokraterna inte har; nämligen bostadspolitik och en strategi mot hemlöshet.

Hur förhåller det sig då … faktamässigt? Till att börja med finns det skäl att påpeka att Socialstyrelsen skriver att ”Det går inte att göra en jämförelse av hemlöshetssituationerna på total nivå mellan de fyra mätningarna 1993, 1999, 2005 och 2011. Bland annat beror detta på att definitionen av hemlöshetsbegreppet har förändrats vid de olika undersökningstillfällena, och att det inte varit samma uppgiftslämnare vid de olika mätningarna – nya har tillkommit och andra har försvunnit.” … ” Däremot är det möjligt att göra en jämförelse mellan kartläggningarna år 2005 och 2011 vad gäller ett antal variabler.”

Socialstyrelsen talar om hemlöshetssituationer eftersom människor kan gå in i och ut ur en sådan situation. Undersökningen har gjorts av hur många som befinner sig i en hemlöshetssituation enligt den nya definitionen under en vecka våren 2011.

Beträffande den nya definitionen skriver Socialstyrelsen: ”Det är en svår avvägning att göra eller inte göra förändringar i en definition, men ibland väger behovet av att förtydliga tyngre och därför bedöms en förändring som nödvändig.” Man säger vidare att det bland annat är samhällsutvecklingen som ställer ”nya krav på kunskapsunderlag för att dessa ska kunna ge en så fullständig bild av problematiken som möjligt”.

Hemlöshet har länge förknippats med personer som är ”uteliggare” eller bor på härbärge, men under de senaste tio åren har begreppet fått en vidare innebörd. En snäv definition fångar inte den komplexitet som området rymmer och visar bara den synliga delen av problemet.

Socialstyrelsen har rådgjort med en grupp experter – kommunföreträdare, representanter från myndigheter och frivilligorganisationer samt forskare – och har kommit fram till att hemlöshetsdefinitionen behövde förtydligas i relation till den definition som användes 2005. Framförallt framgick det då inte tillräckligt tydligt att de sociala boendelösningarna som försökslägenhet, träningslägenhet, referensboenden, sociala kontrakt med mera skulle räknas in i kartläggningen. Det är således personer som kan sägas ha fått hjälp från socialtjänsten att erhålla bostad som numera finns med som ”hemlösa”. På detta sätt har ett ganska stort antal personer tillkommit.

Man kan ställa sig frågan om en Socialdemokratisk regering hade varit beredd att acceptera en definition som gör att problematiken blir mer omfattande. Om man söker svaret på den frågan inom arbetsmarknadsområdet där Socialdemokraterna under många år skönmålade arbetslöshetssituationen och vägrade acceptera vedertagna Europeiska beräkningssätt av arbetslöshet är svaret NEJ. Samma slutsats förstärks ytterligare om man ser till gamla Socialdemokratiska myndigheten Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) främsta uppgift som faktiskt var att få bort människor från arbetsmarkanden. Till detta kan också läggas uppgifterna om provision för sjukpensioneringar.

Det finns sammanfattningar på flera ställen i Socialstyrelsens rapport. Här nedan har jag tagit in två av sammanfattningarna. Den första avser resultatet från 2011 års undersökning och den andra ett försök till jämförelse av vissa variabler.

”Sammanfattning [1]

• Sammanlagt har cirka 34 000 personer inrapporterats som hemlösa eller utestängda från den ordinarie bostadsmarknaden, enligt Socialstyrelsens definition, under mätveckan. Denna totalsiffra går inte att jämföra med 2005 års totalsiffra, på grund av det förtydligande i definitionen av hemlöshet som gjorts.

• I akut hemlöshet (situation 1) fanns cirka 4 500 personer. De flesta är män. Missbruks- och beroendeproblem är vanligt, men en stor grupp har inga sådana problem. Många är födda utanför Sverige. En stor andel är föräldrar till barn som är 18 år eller yngre.

• På institutioner och i kategoriboenden (situation 2) fanns cirka 5 600 personer. Andelen män är också hög jämfört med de andra situationerna. Många har missbruks- och beroendeproblematik och psykisk ohälsa. En lägre andel än i de övriga hemlöshetssituationerna är föräldrar till barn som är 18 år och yngre.

• I de mest långsiktiga boendelösningarna (situation 3) bodde cirka 13 900 personer. Här finns många familjer. Missbruks- och beroendeproblematik är minst förekommande här jämfört med hela gruppen hemlösa personer. Andelen utrikes födda är hög.”

”Sammanfattning [2]

• Personer i akut hemlöshet har blivit både fler och färre. Cirka 280 personer saknade helt boende och levde utomhus eller i offentliga utrymmen i 2011 års kartläggning, jämfört med cirka 950 år 2005. Samtidigt har personerna i de mest akuta boendelösningarna, såsom härbärgen, ökat.

• Männen var i majoritet i gruppen hemlösa personer, liksom vid 2005 års mätning, men kvinnornas andel har ökat.

• Överrepresentationen av utrikes födda personer har blivit ännu mer markant.

• Hemlöshet finns nu i bredare grupper av befolkningen. Vid 2011 års kartläggning uppgavs en lägre andel ha de problem som traditionellt förknippas med hemlöshet, det vill säga missbruk och psykisk ohälsa.”

Den sista punkten i sammanfattning [2] torde vara ett ganska givet resultat efter att hemlöshetsbegreppet har breddats.

En viktig slutsats är trots allt att antalet ”uteliggare” har minskat med omkring 71 % eller med andra ord; det finns mindre än en tredjedel så många uteliggare i dag jämfört med situationen under en Socialdemokratisk regering (2005). I denna del kan jag inte se att definitionen skulle ha ändrats är det nog viktigt att påpeka.

Bostadsbyggande i nordiska länder - jämförelser

2012-01-09T23:32:00.006+01:00

Boverket - där jag numera sitter i insysnrådet sedan november förra året - har precis gett ut en ny rapport som heter "Analys av bostadsbyggandet i Norden". Precis som mycket annat som kommer från Boverket är detta intressant läsning. Ofta jämför vi bostadsbyggandet i Sverige med byggandet i de andra nordiska länderna, men vad säger den nya rapporten?

Av rapporten framgår det att det under det senaste decenniet i Finland och Norge har påbörjats dubbelt så många bostäder per tusen invånare som i Sverige. I Danmark har det byggts 60 procent fler bostäder jämfört med Sverige. Om man enbart jämför huvudstäderna i de fyra länderna - vilket är intressant - så ser man att skillnaderna är betydligt mindre. I Köpenhamn har det byggts 13 procent färre bostäder per tusen invånare än i Stockholm. I Helsingfors och Oslo har det däremot byggts 20 till 30 procent fler bostäder än i Stockholm. Detta innebär att de stora skillnaderna framkommer först om man jämför länderna i sin helhet med varandra. I detta sammanhang kan man också påpeka att många glesbygdskommuner i Sverige har behov av att avveckla delar av sitt bostadsbestånd. Detta gör naturligtvis bilden ännu mer komplex.

Vad som återigen framkommer som en gemensam bild som inte nog kan understrykas är att aktörerna i bygg- och fastighetsbranschen vill ha långsiktiga stabila spelregler. Ett byggprojekt kan ta upp till 10 år från idé till inflyttning. Det måste därför överleva mellankommande allmänna val och ändrad politisk majoritet och med det en
eventuellt ändrad bostadspolitik.

Vi har i Sverige i breda politiska överenskommelser insett behovet av långsiktigt stabila spelregler på ett antal olika områden. Exempel på detta är överskottsmålen och budgetreglerna i den ekonomiska politiken och pensionssystemet. Det kanske är tid fundera på motsvarande förutsättningar även när det gäller för bygg- och bostadsmarknaden. Med det synsättet kanske även bygg- och bostadsmarknaden blir ett område där det faktiska resultatet är viktigare än att bevara en spelplan för politiska pamfletter och plakatpolitik för i första hand socialdemokrater och vänsterpartister.

Här finns en länk till Boverkets rapport.

Vänsterpartiet och verklighetsförankringen

2012-01-08T23:48:00.005+01:00

I samband med att Vänsterpartiet har valt Jonas Sjöstedt till ny partiledare har även visst fokus satts på Vänsterpartiets politik. I samband med rapporteringen kring vänstern har också enstaka personer från landets norra delar uppmärksammats som fortfarande kallar sig kommunister. Det är svårt att förstå att det finns människor som längtar tillbaka till utopin om det forna Sovjetunionen och som någonstans - när de pressas på svar - även framhåller Ryssland som någon form av demokratiskt föredöme. Med sådan människor i sina led är det kanske inte helt förvånande att man från partiets sida tänker bort delar av den verklighet som finns omkring oss.

Ett uppmärksammat exempel är att bemanningsföretag ska förbjudas. Att detta strider mot EU-rätten är inte något bekymmer för Vänsterpartiet. Inom bostadspolitken har Vänsterpartiet för övrigt inte heller accepterat de EU-rättsliga regler som ligger till grund för lagstiftningen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag.

En annan sak är kravet på sex timmars arbetsdag. Kan detta vara en bra idé för ett litet exportberoende land ... knappast. Ska arbetstidsförkortningen genomföras utan att lönen minskar i motsvarande mån, eller vad är tanken? Om nu arbetstiden ska kortas, räcker det då verkligen att gå ned till sex timmars arbetsdag? Varför inte gå ännu längre? Går man tillräckligt långt i den riktningen är man framme vid tankarna om medborgarlön som enligt gamla förslag skulle betalas ut till alla och i det enskilda fallet oavsett om personen i fråga arbetar eller inte.

Nej, Vänsterpartiets förslag är inte bra för Sverige. Man vårdar knappast det svenskar generellt anser vara viktigt; nämligen våra välfärdssystem och ekonomiskt ansvarstagande. Det som är särskilt anmärkningsvärt är att Vänsterpartiets politiska förslag generellt kräver stora utgiftsökningar för staten och därmed höjd skatt. Varifrån ska skatten tas när man samtidigt arbetar för att slå undan skattebasen?

SVT-Debatt om bostadssubventioner

2012-01-05T20:36:00.003+01:00

På SVT-Debatt svarar jag i dag på den artikel av Matilda Ernkrans och Veronica Palm (båda S) som fanns införd den 2/12.

I en av kommentarerna till artikeln står att rubriken är usel men att artikeln är vettig och att personen i fråga utgår från att det inte är jag som har satt rubriken. Det är alldeles korrekt - jag har inte satt rubriken. Jag tycker också att rubriken är malplacerad. I och för sig blev den väl av misstag inte helt fel ändå men då skulle rubriken ha hört ihop med en annan artikel. I Socialdemokraternas budgetförslag togs nämligen de pengar som finansierar den halverade arbetsgivaravgiften för ungdomar bort och i stället tillsköts pengar till bostadssubventioner. På så sätt kan man säga att bostadssubventioner hotar arbetslinjen, men som sagt artikeln handlar ju inte om detta.

Ingressen till artikeln är följande: Matilda Ernkrans och Veronica Palm (båda S) skriver på SVT-debatt (2/12) att det av åldersskäl krävs en storskalig renovering av miljonprogramsområdenas bostäder och anger att runt 650 000 lägenheter behöver renoveras omedelbart. De säger också att det är staten – det vill säga skattebetalarna – som ska betala detta med subventioner. Det som är i högsta grad anmärkningsvärt är att inte ens de tilltänkta mottagarna av subventionerna vill ha dem, trots detta återkommer Socialdemokraterna med sina förslag om och om igen.

Här finns en länk till den ursprungliga artikeln och här finns en länk till min artikel.

Det går att bygga billigt för ungdomar

2012-01-04T23:36:00.003+01:00

I Göteborgsposten finns i dag en debattartikel som är skriven av företrädare för Hyresgästföreningen, Botrygg Göteborg AB och jagvillhabostad.nu. I artikeln omnämns Huddinge när exempel på lyckade bostadsprojekt räknas upp. Det handlar då om Huge Fastigheter AB:s Villbohus, som för övrigt besöktes av bostadsminister Stefan Attefall (KD) tidigare i höstas.

Villbohuset ligger centralt i Huddinge centrum och ingick som en del i ett större byggprojekt. Byggpriserna pressades genom att det sattes ett tak för högsta tänkbara kvadratmeterhyra i det färdiga huset, när upphandlingen gjordes. Samtidigt listades alla kvalitéer som önskades. Anbudsgivarna uppmanades att pruta på önskade kvalitéer om takpriset inte skulle gå att hålla. När det gäller kvadratmeterpriset i förhållande till de önskade kvalitéerna kan sägas att uppfattningen var att det skulle komma att prutas från anbudsgivarnas sida, men ... förvånansvärt nog ... ingen av anbudsgivarna tog bort någon av de önskade kvalitéerna och det slutliga kvadratmeterpriset hamnade till och med något under det satta taket. Slutsatsen av detta är att det går att bygga billigare utan att göra avkall på kvaliteten om bara viljan finns.

Från Huge Fastigheter sida drivs för närvarande ytterligare två bostadsprojekt fram som innehåller bostäder för ungdomar. Ett av dem i Trångsund och det andra vid Kvarnbergsplan, båda i Huddinge kommun. I egenskap av styrelseordförande i Huge Fastigheter önskar man bara att arbetet med detaljplanläggningen kunde gå fortare. Det finns nog skäl att för tydlighetens skull nämna problemen inte beror på plan- och bygglagen.

Barns möjlighet att få vård

2012-01-03T23:42:00.004+01:00

Konflikter om vårdnad, boende och umgänge är tyvärr många gånger infekterade och det är inte helt ovanligt att tvistande föräldrar blockerar varandra när det är aktuellt att fatta viktiga beslut som rör gemensamma barn. På detta och många andra sätt kan barn komma i kläm mellan föräldrar som är konfliktbenägna. Många gånger stannar det inte bara där utan de tvistande föräldrarna går så långt att man förpestar livet för varandra så gott det går genom att anmäla varandra för olika tillkortakommanden och annat till diverse myndigheter. Jag har tidigare i mitt arbete som domare kunnat se kraften i det blinda hat som en del människor bär på. Det finns i olika sociala medier också exempel på människor som har tappat verklighetsförankringen och som för veritabla krig mot abstrakta hot i form av olika påstådda bedömningsmetoder för att undersöka om barn far illa. (Det finns möjligen skäl att i detta sammanhang påpeka att jag för egen del inte har någon personlig uppfattning om värdet av någon av de tänkbara metoder som kan förekomma.)

I syfte att på ett bättre sätt kunna tillvarata barns intressen när två vårdnadshavare saknar förmåga att gemensamt se till vad som är bäst för ett barn föreslår regeringen i en proposition som precis har lagts på Civilutskottets bord att socialtjänsten ska kunna gå in i vissa fall för att fatta beslut som annars fordrar samtycke av två vårdnadshavare.

Propositionen har rubriken "Barns möjlighet att få vård".

En vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Här menas i detta sammanhang ett mer formellt beslutsfattande än sådant som rör daglig omvårdnad som kan tillkomma en av föräldrarna även om barnet faktiskt har två vårdnadshavare. När ett barn har två vårdnadshavare, ska dessa - i förhållande till barnet - utöva sina rättigheter och skyldigheter tillsammans.

Det finns exempel på att barn i vissa fall inte har fått den hälso- och sjukvård och de sociala insatser som krävs eftersom vårdnadshavarna inte har varit överens. Problemet har påtalats både av barnrättsorganisationer och av vårdgivare.

I propositionen föreslås det, om den ena vårdnadshavaren inte samtycker till en åtgärd till stöd för barnet, att socialnämnden ska få besluta att åtgärden ändå får vidtas om det krävs med hänsyn till barnets bästa. Möjligheten ska gälla för psykiatrisk och psykologisk utredning och behandling, liksom för behandling i öppna former samt utseende av kontaktperson eller familj enligt socialtjänstlagen.

Vidare ska socialnämndens möjlighet att fatta beslut även omfatta några åtgärder enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

De nu aktuella lagändringarna i föräldrabalken och socialtjänstlagen föreslås träda i kraft den 1 maj 2012. Dessförinnan ska ärendet behandlas av Civilutskottet och beslutas av riksdagen.

Ljugandet och manipulerandet gör politiken sunkig

2012-01-02T23:45:00.002+01:00

Dagens Industris rapportering strax innan julhelgen av turerna kring hur Socialdemokraternas budgetförslag behandlades av Håkan Juholt och hans närmast förtrogna inför den Socialdemokratiska riksdagsgruppens möte gjorde mig – säkert bland många andra – förundrad och även förvånad. Det jag förvånades mest över var det helt uppenbart riskabla spelet med så mycket av trovärdighet i potten. I dag berörs återigen både fakta och påståenden i en kolumn på Svenska Dagbladets ledarsida med rubriken: ”Ljugandet gör Juholt omöjlig”.

I egenskap av engagerad moderat sedan första hälften av 1980-talet har jag vid det här laget varit med i politiska sammanhang under ganska många år. Det som för många ”utomstående” framstår som lite speciellt och som man inte alltid förstår är att man inte är ovän med sina politiska motståndare, även om man inte kan tycka om alla. Många har diametralt motsatta uppfattningar i olika frågor men det finns i åtskilliga fall ändå en ömsesidig respekt och kanske också samhörighet på andra än politiska grunder. Jag skulle kunna räkna upp och namnge ett antal sådana personer, däribland både socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister. Personer man kan känna ett förtroende för på det personliga planet.

Även om det pågår en ”politisk kamp” mellan partier som bygger på övertygelse och en ambition att åstadkomma goda samhällslösningar, finns det också i vårt land grundläggande demokratiska värderingar som många av oss tar för självklara, men som absolut inte är det om man jämför oss med andra länder. Detta innebär att det finns mycket som förenar svenska politiker inte minst när det gäller grundläggande uppfattningar om demokrati och respekt för åsikter. Hur högt det är i tak varierar naturligtvis mellan olika partier, olika politiska sammanhang och också beroende på vilka personer som är inblandade. Jag tror att de flesta människor sätter stort värde på ärlighet och uppriktighet, att politiker står för vad de lovar och vad de säger. Som en av många i det politiska lagarbetet förväntar sig politiker också att bli rättvist behandlade internt i det politiska arbetet och att politiska frågor hanteras på ”demokratiskt sätt” både internt och inför medborgare och kommuninvånare. När detta brister blir många – med rätta – upprörda. Utifrån vad jag vet förstår jag upprördheten hos många inom (S).

Jag fick för en tid sedan – i ett internationellt sammanhang – under en middag frågan från en bekant socialdemokrat från ett nordiskt grannland om hur jag såg på ”detta med Juholt”, med tillägget om vi var glada nu när det går så dåligt för Socialdemokraterna med en partiledare som Håkan Juholt? Mitt uppriktiga svar var att jag inte känner mig glad. Jag tycker närmast att mycket av det som har inträffat är pinsamt och tråkigt. Pinsamt och tråkigt för många socialdemokrater naturligtvis, men också för mig som politiker och för många svenskar och inte minst dåligt för bilden av Sverige. Partiledaren för det – för närvarande och än så länge – största oppositionspartiet bidrar naturligtvis också internationellt till bilden av Sverige. Mina åsikter delades helt av personen som hade ställt frågan.

På samma sätt som många människor (väljare) utanför politiken har svårt att förstå att man som politiker kan vara vän med politiska motståndare tror säkert många att den typen av personer är vanliga inom politiken som ljuger runt och håller tunt. Detta bidrar till att många uppfattar personer i framstående politiska positioner som något annat än vad det absoluta flertalet av dem faktiskt är. Detta kan inte vara bra för någon.

Håkan Juholt är ytterst inte bara skadlig för Socialdemokraterna utan också för det politiska systemet och för Sverige. Socialdemokraternas ”problem” är därmed större än bara ett internt problem för partiet. Så länge denna situation består kommer alla uppkommande frågor om Socialdemokraterna har förmåga att ta ansvar för sina politiska förslag ytterst att bedömas mot denna bakgrund.

Dagens Industri, Svenska Dagbladet

Rimliga hyror - ansvaret på rätt ställe (2)

2011-12-27T11:53:00.007+01:00

Peter Andersson som är en - enligt min mening - ansvarstagande socialdemokrat (även om jag inte alltid delar hans uppfattning) och tillika styrelseledamot i Huge Fastigheter AB skriver på sin blogg strax före julhelgen om den av tidningen Mitt i Huddinge uppmärksammade översynen av hyror och hyresnivåer som pågår inom Huge. Han anger också att den oro som finns och de protester som förekommit är "mycket en följd av ett svårt dilemma som HUGE har hamnat i".

När det gäller frågan om oro är det naturligtvis så att var och en som berörs av en fråga bildar sig en uppfattning med utgångspunkt från den information som han eller hon har tillgång till. Till det ska läggas vad man vet sedan tidigare och vilken känslomässig reaktion som framkallas av det man berörts av. Av bland annat det skälet tycker jag för det första att största möjliga öppenhet är eftersträvansvärt. Det gäller fakta om hur situationen ser ut, vilka frågeställningarna är och andra utgångspunkter för den diskussion som ska föras. Om man är öppen med den information man har finns det i alla fall bättre möjligheter för var och en att bilda sig en uppfattning om situationen. Däremot kan man inte - åtminstone inte från Huges sida - föregripa de kommande diskussionerna. Jag inser samtidigt också svårigheterna att från kommunens sida redan i ett tidigt skede ha en bestämd uppfattning om slutresultatet.

Peter Andersson skriver vidare: "Jag har tillsammans med mina partivänner i styrelsen tyckt att det finns anledning att se över hur hyror sätts. Får bolaget täckning för sina kostnader? Finns orimligt låga ersättningar i avtal där en justering är viktig för oss som ansvarar för bolagets ekonomi? Det gäller i stort men också sådant som kan ses som fastigheter som inte bara har ett verksamhetsintresse utan också är viktiga att bevara utifrån kulturhistoriska skäl. Hur ska fördelningen av ansvaret när det gäller drift/kostnader ska se ut mellan kommun och Huge?" Jag kan bara konstatera att i dessa delar är vi helt överens.

För egen del tycker jag att det finns ett stort värde i att Huge äger och förvaltar ett antal mycket fina kulturbyggnader i Huddinge. Detta är en sak som säkerligen särskiljer Huge från andra liknande företag. Det förhållandet att dessa byggnader i många fall renoverats varsamt och återställts till ett i det närmaste helt ursprungligt skick och att de sköts av Huge är någonting man gärna visar upp och är stolt över. Detta behöver dock inte innebära något motsatsförhållande när det gäller de ekonomiska förutsättningarna. De kommunala ambitioner som omsatts genom Huge och som kommunen har ett intresse av bör kommunen rimligtvis också ta ansvar för.

Jag har bloggat om de nu aktuella frågeställningarna tidigare. Här finns en länk till det inlägget.

Andrahandsuthyrning - SVT Debatt

2011-12-22T20:25:00.003+01:00

I går publicerades - på SVT:s debattsida - en artikel som jag skrivit om en utredning som nyss tillsatts. Redan den 1 april 2012 ska ett första delbetänkande lämnas. Det betänkandet ska belysa hur en ökad andrahandsuthyrning ska kunna stimuleras för att på så vis kunna frigöra fler bostäder ur det redan existerande bostadsbeståndet. Debattsidans rubriksättning - "Därför vill vi se en ökad andrahandsuthyrning" - fokuserar på detta.

Själva uppdraget innebär att titta närmare på hur hyresrättens villkor kan förbättras. Det övergripande syftet med utredningen är att först och främst ge svar på frågan om hyresrätten är missgynnad. Om så är fallet ska utredaren föreslå förändringar i gällande regelverk som kan ge långsiktigt goda och förutsägbara villkor för hyresbostäder. Syftet med sådana eventuella kommande förslag är att fler ska vilja äga, investera i och förvalta hyresfastigheter.

Slutligen ... ytterligare något om andrahandsuthyrning.

Bättre förutsättningar för andrahandsuthyrning får dock inte leda till ockerhyror eller att hyressättningssystemet påverkas på något annat negativt sätt. Därför har det gjorts tydligt i direktiven till utredaren att det förslag som presenteras inte får leda till nackdelar för det befintliga beståndet av hyresrätter. Utredaren ska beakta att hyresgästernas intressen – exempelvis rättvisa hyresvillkor – inte åsidosätts.

Rimliga hyror - ansvaret på rätt ställe

2011-12-21T23:06:00.004+01:00

Veckans nummer av Mitt i Huddinge har en uppföljande artikel - med rubriken "Fackeltåg till stöd för konsthallen i Fullersta" - som är en uppföljande artikel till förra veckans förstasida och hårt spetsade artikel med rubriken "Chockhyra slår mot föreningar". Anledningen är reaktioner från Huddinge konstnärsklubb eftersom föreningen har informerats om att nuvarande avtal inte kan fortsätta att gälla på samma villkor i fortsättningen. Uppsägning för omförhandling av avtalet måste ske senast före halvårsskiftet 2012 för att ett nytt avtal ska kunna börja gälla från och med den 1 januari 2013. I detta fall har föreningen i all välmening informerats i mycket god tid.

Att Huge Fastigheter AB måste ta ut en rimlig hyra för olika hyresobjekt måste vara en fullt logisk och inte speciellt svårförståelig utgångspunkt. Om en hyresgäst inte bär sina egna kostnader ligger ju dessa i de aktuella delarna i stället på andra hyresgäster.

Att det finns viktiga och angelägna verksamheter som uppskattas av många människor har jag all förståelse för. Jag har - för att anknyta till just detta fall - ett konstintresse själv. Jag är numera ganska restriktiv med att välja vilka organisationer och sammanslutningar jag ska vara med i, men som parentes kan jag nämna att jag var medlem i Stockholms tingsrätts konstklubb när jag arbetade där och nu är jag medlem i Riksdagens konstklubb.

Man kan ju i och för sig förstå att besökare protesterar mot höjd hyra men hur det till slut kommer att se ut vet vi ju inte ännu.

Ordföranden i konstnärsklubben säger enligt artiklen att "... alla tycker att det här är en skandal". Är det verkligen en skandal att informera en förening i mycket god tid om kommande diskussioner och att några av frågeställningarna är vem som ska stå för lokalkostnadera och med hur mycket.

I artikeln anges att Mitt i Huddinge under förra veckan berättade "att det kommunala bostadsbolaget Huge vill införa hyror för ideella föreningar, för
att spara pengar och att följa en ny lag om marknadsmässiga krav på avkastning".

För det första är Huge Fastigheter AB ett fastighetsbolag och inte bara ett bostadsbolag. Skälen till varför Huge inte kan bära kostnaderna själva är EU-rättsliga regler, vissa ändrade nationella regler, ett nytt ägardirektiv och dessutom allmänna synpunkter om att Huge bör uppbära en rimlig hyra för upplåtelse av lokaler och - slutligen - att det knappast kan vara en sak för Huges hyresgäster att bära kostnaderna för sådant som kommer alla Huddingebor till del och inte bara de egna hyresgästerna.

Huddinge konstnärsklubb har - tvärtemot vad som står i artikeln - inte varit uppsagda över huvud taget. I artikeln anges att man från Huges sida svänger något och menar att det nya avtalet kan börja att gälla senare. Jag kan inte se att man har svängt i något avseende. Om man säger upp ett avtal för omförhandling (vilket inte har skett ännu) och inte är överens vid tidpunkten då ett nytt avtal kan börja gälla kan ju parterna faktiskt komma överens om att det aktuella avtalet ska börja gälla från en senare tidpunkt.

I artikeln svarar jag därför följande: "– Tidsschemat håller nödvändigtvis
inte utan det är en diskussion som också ska föras med kommunen, säger Anti Avsan (M), styrelseordförande i Huge."

Samtidigt bekräftar jag (Huge enligt artikeln) att fler hyresavtal ska ses över. "– Vi har listat olika objekt där vi anser att vi inte tar ut en rimlig hyra, eller ingen hyra alls. Jag kan inte säga exakt hur många. Men det rör sig om ett tiotal som vi ser över, säger Anti Avsan."

Med ansvaret på rätt ställe menas att det inte kan vara Huges uppgift att bära kostnader som av olika angivna skäl bör bäras av andra. Med detta menas hyresgästerna (efter egen förmåga) och kommunen (för verksamheter som det är angeläget att stödja). Jag ska inte heller helt utesluta sponsring, men detta ska då ske utifrån bolagets sponsringspolicy. I sådana fall måste bedömningen ske på likartat sätt i de fall som kan vara aktuella.

Bostadspolitisk debatt

2011-12-18T21:57:00.002+01:00

I onsdags (14/12) var det bostadspolitisk budgetdebatt i kammaren. Huvuddelen av Civilutskottets budgetfrågor ligger inom det bostadspolitiska området.

Redan inledningsvis betonade jag allvaret med den bostadsbrist vi ser på många håll i landet. I den delen sade jag följande: ”Det finns skäl att tydligt understryka att bostadsbristen på många håll i Sverige är ett problem. Den är utvecklingshämmande och utgör ett särskilt problem inte minst för unga som framför allt i storstadsområdena har uppenbara svårigheter att kunna skaffa en egen första bostad, att starta ett eget vuxenliv eller kunna flytta till arbete och studier.”

När jag lyssnade på Veronica Palms (S) anförande – som var debattens första – funderade jag först på om hon hade valt sitt anförande från något annat ärende. Min beskrivning av de förslag Veronica Palm (S) till slut ändå talade om kan sammanfattas på följande sätt: ”Återigen får man uppfattningen att Socialdemokraterna befinner sig någonstans i ett annat århundrade. Det är samma gamla skåpmat som ingen vill ha som om och om igen dukas fram med samma högstämda retorik.”

Det fanns skäl att även ge Vänsterpartiet en ”känga”. Deras förslag är de mest verklighetsfrämmande och tar minst hänsyn till de omvärldsförutsättningar som finns. Jag tänker här bland annat på EU-rätten. I denna del sade jag bland annat: ”Om förslagen fortsätter i linje med vad Vänsterpartiet hittills har presenterat blir väl nästa steg ett förslag om statligt ägda bostadsbolag i varje kommun.”

Jag talade också en del om Socialdemokraternas huvudförslag som också var Sverigedemokraternas huvudförslag. Förslaget var dock en utökning av ramen för Civilutskottets utgiftsområde och därmed inte möjlig att besluta om efter det att statsbudgetens ramar beslutats av riksdagen tidigare i höstas. I den delen sade jag följande: ”Även om det är ett förslag som inte ryms inom ramen, har jag uppfattat det som det väsentligaste hos både Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. De båda partierna förenas i en tanke om subventionspolitiken. Det gäller subventioneringen av kreditgarantier. Förslagen tycks utgå från den utredning som Statens bostadskreditnämnd presenterade 2008. Det är svårt att avgöra eftersom motionerna är lite summariska. Det intressanta i detta sammanhang är att de centrala företrädarna för de tilltänkta mottagarna av kreditgarantisubventionen, det vill säga SABO och Fastighetsägarna, i sina remissvar gällande utredningen i huvudsak ställde sig avvisande till de förslag som lades fram. SABO:s bedömning var att en subventionerad kreditgaranti inte kommer att vara särskilt effektiv. Fastighetsägarna ansåg att det föreslagna stödet var konkurrenssnedvridande och oförenligt med EU-rätten. Inte ens Hyresgästföreningen ansåg att förslaget borde genomföras. Men Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna tycker att det är en bra idé.”

Slutligen fanns det skäl att beröra frågan om bluffakturor eftersom Veronica Palm i olika sammanhang under den senaste tiden har sagt att man kan rösta på Socialdemokraternas förslag om att införa ångerrätt för avtal som inte har ingåtts. Uppgiften får nog sägas ha varit felaktig på Juholtskt vis. I denna del sade jag följande: ”Om man lyssnade på Veronica Palm, vilket jag gjorde, har man noterat att hon sade att man kan rösta på Socialdemokraternas förslag i kammaren den 14 december om man vill stoppa bluffakturor. Jag undrar vilket förslag man ska rösta på. Det framgår inte riktigt klart. Det handlar om bluffakturor. Man har sagt att man ska införa en ångerrätt, precis som konsumenter har. Då uppstår frågan: Varför ska man ångra ett avtal som man inte har ingått? Om man skulle få ångra ett avtal som man inte har ingått, vem ska man ångra det till? Ska man göra det till blufföretaget som säger: Nej, det är ingen som har ångrat det här. Hur har det i så fall förbättrat småföretagarnas situation? Det framstår närmast som en intellektuell härdsmälta.”

Här finns en länk till mitt huvudanförande och här finns min första replik och här finns den andra.

Socialdemokraterna har ingen bostadspolitik

2011-12-17T21:50:00.002+01:00

Den 15 december publicerades på internetversionen av Hyresgästföreningens tidning Hem & Hyra en artikel som handlar om att hyresgästerna gjort en partitillhörighetsförflyttning åt höger.

I artikeln anges: "Traditionellt har hyresgästerna sympatiserat med de mer vänsterorienterade partierna ... och motsatt förhållande har gällt bland bostadsrättsinnehavare." I artikeln anges vidare att nu tycks vinden ha vänt.

Barbro Engman, som är Hyresgästföreningens ordförande, säger att resultatet är "i linje med den allmänna bilden av hur väljarförflyttningarna varit". Hon säger vidare: "– Vi har aldrig haft någon partitillhörighet och har aldrig någonsin bidragit med pengar till något parti."

Sedan vågar sig Barbro Engman också på en analys av vad som är orsaken till det minskade stödet för oppositionspartierna. Skälet anges denna gång tydligare och i ett helt annat sammanhang än tidigare. Det nu avgivna svaret fanns tidigare i en av Barbro Engman skriven kommentar på sin egen blogg i anslutning till en diskussion med en lokal socialdemokratisk politiker.

Barbro Engman säger följande i artikeln: "– Socialdemokraterna har ingen bostadspolitik och många är besvikna på hur de agerar i kommunerna."

Jag delar helt Barbro Engmans bedömning.

Regeringen förväntas göra mer

2011-12-12T23:19:00.002+01:00

Svensk Byggtjänsts VD Erik Hellqvist skrev tidgare i höstas i DN (29/11) att regeringen nu måste ta tag i de verkligt stora utmaningarna när det gäller bostads- och samhällsbyggande. Han skrev bland annat att havsnivåerna stiger, att allt fler flyttar till storstäder som ofta ligger vid kusterna, att befolkningen åldras i rekordfart och att energieffektiviseringen måste gå mycket fortare, inte minst när det gäller bostäder.

Enligt Erik Hellqvist måste regeringen ta taktpinnen i två avgörande frågor:

1• Den offentliga upphandlingen måste bort från fokuseringen på lägsta produktionspris. I stället bör offentliga aktörer se mer till livscykelekonomi och hållbarhet, och premiera innovativa anbudslämnare.

2• Regeringen måste i praktiken satsa mycket större resurser på forskning, utveckling och innovation inom hållbar samhällsbyggnad, hållbara städer och nya bostadslösningar.

Detta måste regeringen - enligt Erik Hellqvist - klara parallellt med att en översyn i syfte att åstadkomma enklare regelverk sker.

Jag kan bara instämma när det gäller påpekandena avseende energieffektivisering och även att mycket större fokusmåste sättas på ett livscykelperspektiv.

Här finns en länk till den ursrungliga artikeln i DN och här finns en länk till Sveriges Byggindustrier som skriver om detta i dag.

Bolånetaket - ett problem för husföretag

2011-12-09T23:11:00.001+01:00

I går medverkade jag under ett seminarium i riksdagen som hade anordnats av riksdagsledamoten Patrik Björck (S) tillsammans med Trä & möbelföretagen. Ett flertal företrädare för Trä & möbelföretagen redogjorde för den rådande situationen på trähusmarknaden. Nu i dagarna har det också synts artiklar med uppgifter om en kraftig nedgång när det gäller trähusindustrins produktion av småhus och om uppsägningar i trähusbranschen. Vad som är känt sedan tidigare att branschen är konjunkturkänslig och att den påverkas av den finansiella situationen. Exempelvis hade man en kraftig nedgång 2008.

Ett exempel som togs upp gällde ett läkarpar, båda 35 år och med hög lön. Paret har två små barn och vill bygga ett eget hus. De kan klara ganska höga månatliga amorteringar, men de har inte 600.000 kr till kontantinsatsen. Alltså får de inte låna i banken.

Mina kommentarer till detta var att förklara syftet med bolånetaket men att samtidigt påpeka att detsamma uppenbarligen får negativa effekter när det gäller bostadsmarknaden. Min egen uppfattning - som jag redogjorde för - är att det inte får förekomma vårdslös kreditgivning. Den kreditprövning som ska ske innan lån beviljas måste vara noggrann och kan säkert vara mer individuellt anpassad vilket skulle kunna innebära att belåning kan ske till högre nivåer än vad som följer av bolånetaket. Detta under förutsättning att kreditrisken fortfarande ligger på en önskvärd nivå. I andra fall kan det kanske vara aktuellt med exempelvis amorteringskrav. Det borde således kunna finnas utrymme för mer nyanserade och individuellt anpassade bedömningar under förutsättning att bolånetakets bakomliggande syften kan upprätthållas.

Här finns en länk till en nyhetsartikel på Trä & möbelföretagens hemsida som bland annat handlar det aktuella seminariet i riksdagen.

Kammardebatt om europeisk köplag

2011-12-08T23:20:00.001+01:00

I går hade Civilutskottet kammardebatt beträffande en subsidiaritetsprövning. Denna typ av debatter är inte särskilt vanliga. Denna gång var frågan om det är lämpligast att införa köprättsliga regler för gränsöverskridande köp på unionsnivå, eller om frågan i stället bör lösas på nationell nivå. En majoritet bestånde av Alliansen samt MP ansåg att den aktuella frågan bör lösas på unionsnivå.

I den första delen av mitt anförande tog jag upp följande: Inom EU har det under de senaste tio åren pågått ett omfattande arbete med att stegvis gå mot en övergripande europeisk avtalsrätt. Denna gemensamma europeiska avtalsrätt kan man ha många synpunkter på, men nu har arbetet kommit så långt att kommissionen har presenterat ett förslag till en förordning om en gemensam europeisk köplag. Riksdagen har att ta ställning till om förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen.

Subsidiaritetsprövningen ska inte avse förslaget i sak utan i stället ge svar på frågan om det som föreslås inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå. Om det är så strider förslaget inte mot subsidiaritetsprincipen. För att kunna svara på frågan om förslaget bör genomföras på unionsnivå måste man se till förslagets övergripande syfte.

Min motivering till varför förslaget inte strider mot subsidiaritetsprincipen var följande: Det övergripande målet med förslaget i förordningen är att förbättra den inre marknadens funktion genom att underlätta den gränsöverskridande handeln. Man kan naturligtvis i vidare mening ifrågasätta om problemen är tillräckligt stora i dag. Trots det kan olikheter i medlemsstaternas nationella lagstiftning på de aktuella områdena bidra till de hinder som ändå finns. Olikheterna kan föra med sig att näringsidkare får anpassa sina avtalsvillkor till utländsk lagstiftning, vilket kan leda till extra kostnader. Det är också svårt att se att medlemsstaterna utan EU-åtgärder skulle kunna samordna sina nationella lagstiftningar på ett sätt som undanröjer de hinder som finns.

När det gäller risken för parallella system kan jag bara framhålla att det finns en mängd olika standardavtal som ser olika ut. Det finns olika branschavtal. Det är också så att de internationella privaträttsliga lagvalsregler som finns kan leda till väldigt olika resultat i fråga om vilka regler som faktiskt ska tillämpas. Det innebär att det i vart fall finns en valmöjlighet när det gäller en enhetlig lagstiftning som reglerar ett ganska begränsat antal fall som alltså gäller försäljning av varor, tillhandahållande av digitalt innehåll och vissa därtill anknutna tjänster.

En tillämpning av förordningen kräver dessutom att parterna avtalat det, som jag har nämnt flera gånger. Det ska också följa en särskild form.

Sammantaget innebär förslagets syfte en ambition att lösa de gränsöverskridande problemen. Målsättningarna kan knappast uppnås genom en reglering av medlemsstaterna var för sig. Så öppen måste man vara när man gör den här prövningen. Därför blir bedömningen att kommissionens förslag till förordning om en gemensam europeisk köplag inte kan anses strida mot subsidiaritetsprincipen. Det finns därför inte heller anledning att avge något motiverat yttrande.

Här finns en länk till Civilutskottets betänkande och har kan man läsa vad som sades under debatten.

Interparlamentariska unionens demokratistöd

2011-12-06T23:46:00.002+01:00

I morgon bitti kommer ett frukostmöte med rundabordssamtal att äga rum i riksdagen, anordnat av den svenska delegationen till Interparlamentariska unionen (IPU). Jag kommer - i egenskap av delegationsordförande - att inleda mötet och därefter vara samtalsledare.

Mötet handlar om IPU:s demokratistöd. IPU har bidragit med expertkunskap från Sverige när en ny konstitution har utarbetats i Tunisien. Även andra intressanta exempel kommer att tas upp såsom Kambodja.

Medverkar gör Drude Dahlerup, Professor, Stockholms universitet, som ska tala under rubriken: ”Hur skapar man en fungerade konstitution och vallag? På IPU-mission i Tunisien och i Kambodja”. Medverkar gör också Johan Norqvist, Senior programhandläggare, Globala avdelningen, enheten globala program, SIDA och Helena Bjuremalm, Senior rådgivare demokratibistånd, SIDA. Båda ska tala under rubriken:
”SIDA:s stöd till IPU och strategiska dialogfrågor”.

Som bakgrund för frukostmötet anges följande: "När ett land är på väg ut ur en konflikt och det inte finns något parlament eller när ett befintligt parlament är allvarligt försvagat har IPU erbjudit sin hjälp i ett flertal länder. Ett verksamt och välfungerande parlament är avgörande för möjligheterna till framgång vid en övergång från konflikt till fred. Ett parlament måste vara representativt för alla i samhället och erbjuda en nationell plattform för fritt och öppet utbyte av åsikter, vilket är förutsättningen för att nationell försoning ska kunna nås.

Ett av IPU:s mål är att förbättra kontakterna mellan världens parlament. IPU verkar för de parlamentariska institutionernas utveckling, för fred och mellanfolkligt samarbete och bedriver en omfattande biståndsverksamhet i frågor som gäller representativ demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet och kvinnors deltagande i politiken. Under de senaste åren har IPU varit delaktiga i att stärka den parlamentariska funktionen i ett antal länder. Genom sina program för tekniskt bistånd, ger IPU rådgivning, vägledning och många andra former av stöd till nationella parlament.

Den samlade kompetensen bland IPU:s medlemmar är en unik tillgång för spridningen av demokratisk praxis."

Se vidare www.ipu.org.

Ska man ångra avtal som inte har ingåtts?

2011-12-06T10:44:00.001+01:00

Ekots nyheter tar upp frågan om företag ska ges ångerrätt. Rubriken är "Flera politiker vill ge företag ångerrätt". Man säger enligt det aktuella inslaget att det nu höjs politiska röster för att införa ångerrätt för företag när de köper varor och tjänster över telefon.

Förslagen bygger på ett typiskt reaktivt politiskt ställningstagande, okunskap och bristande förståelse för problemet. Ett avtal ingås genom att två parter med sammanträffande partsviljor kommer överens om något. Om man lurar någon är det i allmänhet både ett bedrägeribrott och något som träffas av avtalslagens ogiltighetsregler.

Ska man ångra ett avtal som inte har ingått? ... Det är ju det förslagsställarna egentligen föreslår. Att konsumenter i olika situationer har rätt att frånträda avtal man faktiskt har ingått är en sak, men i sådana situationer som har beskrivits på SvT:s hemsida i anslutning till radioinslaget har avtal inte ingåtts eftersom det saknas sammanträffande partsviljor. Det är inte bara Veronica Palm (S) som har missuppfattat situationen utan det verkar även min riksdagskollega Cecilie Tenfjord-Toftby ha gjort. Enligt SvT:s hemsida har hon en annan uppfattning än justitieministern (Beatrice Ask) som anser att sådan lagstiftning inte behövs. När det gäller den frågan som justitieministern enligt min mening uttalar sig om - och som egentligen inte är aktuell i detta sammanhang - anser jag i likhet med justitieministern att det är olämpligt att införa regler för näringsidkare att kunna frånträda avtal som faktiskt har ingåtts.

Frågan om rätten att frånträda avtal som inte har ingåtts är inte ny och den har diskuterats tidigare. Dessutom har kreditupplysningsföretagen nyligen vidtagit åtgärder för att oseriösa skojares agerande inte ska medföra negativa konsekvenser i kreditupplysningshänseende för seriösa företagare som drabbas.

Om någon är beredd för att ge efter för orättmätiga påtryckningar är detta främst ett problem för den som gör det och inte för lagstiftaren.

Att dessutom påstå - som vissa har gjort - att domstolar och rättsväsendet i vidare bemärkelse skulle bidra till att oseriösa skojare lyckas med sitt uppsåt beror nog också på bristande kunskaper om helheten, men den diskussionen får vänta för närvarande.

UPPDATERING (6/12)

I senaste numret av tidningen Riksdag & Departement finns också en artikel angående den aktuella frågan. Rubriken är "Krav på politisk handling mot bluffande företag". I artikeln tar Svensk Handels VD Dag Klackenberg upp ett mycket tydligt exempel på ett fall när avtal inte har ingåtts.

Här finns en länk till artikeln.

Moderat storstadspolitik

2011-12-04T23:55:00.004+01:00

I onsdags (30/11) presenterade vi - Moderaternas storstadspolitiska grupp - rapporten "Storstädernas utmaningar". Jag har hanterat i första hand frågor med bostadspolitisk anknytning samt mångfalds- och integrationsfrågor i rapporten, men naturligtvis tar alla som ingår i gruppen ansvar för allt som finns i den. Rapporten är det första steget i ett fortsatt utvecklingsarbete som i nästa steg ska ge svar på hur Moderaterna kan tillvarata och utveckla storstädernas tillgångar och möjligheter.

Den nu presenterade rapporten identifierar problem och möjligheter. När det gäller de delar som har direkt bostadspolitsk anknytning i rapporten har jag tagit in följande här nedan:

Bostadsbristen är ett omfattande problem för storstäderna. Det har byggts för lite i
Sverige. Byggkostnaderna i Sverige är högre än i många andra länder. De bostadsytor
som redan finns utnyttjas inte heller optimalt. Politiker och de stora
byggbolagen dominerar byggandet i städerna. Konkurrensen måste förbättras –
små byggbolag och privatpersoner måste också kunna bygga i staden. Hur går vi vidare med vårt arbete med att åtgärda bostadsbristen, få en effektivare ytanvändning
och låta storstadsborna vara med och bygga staden?

Att köpa en bostad i en storstad är en stor investering. Därför är det viktigt att det också finns tillgång till mindre och billigare bostäder – bostadsrätter och hyresrätter – i storstadsregionerna eftersom det är en typ av boende som passar unga
och studenter, den grupp som har svårast att komma in på bostadsmarknaden.
Det är oacceptabelt att bostadsbrist tvingar studenter att tacka nej till utbildningar.

En fungerande bostadsmarknad kräver en blandning av boendeformer. Det är
inte politiker som ska välja boendeform – det gör människor bäst själva. Det behövs
hyresrätter, bostadsrätter, ägarlägenheter och småhus för att säkra mångfald,
variation och valfrihet i storstaden.

God och hållbar arkitektur nämns allt för sällan i bostadspolitiken. Hur kan vi bli
bättre på att tillföra staden nya byggnader och ny arkitektur som väcker positiva
känslor och stolthet hos såväl dagens som morgondagens storstadsbor?

Bebyggelsen står för cirka 36 procent av Sveriges årliga totala energianvändning.
Energisparande är en outnyttjad resurs. Ett spännande exempel som arbetsgruppen
tittat närmare på är den tyska staden Freiburg där all nyproduktion av byggnader (utom industribyggnader) ska hålla lägst passivhusstandard, vilket innebär en energianvändning om högst 15 kWh per kvadratmeter och år. Energikraven på nybyggda bostäder i Sverige måste också bli mycket högre än i dag. Annars klarar vi aldrig klimatmålen.

Även det befintliga bostadsbeståndet läcker energi och värme i onödan. Särskilt
miljonprogramshusen är väl lämpade att renovera till passivhusstandard. Men
även för äldre hus – exempelvis i den så eftertraktade stenstaden från förra sekelskiftet – krävs liknande strategier. Vi vill därför gärna se en inhemsk teknikutveckling på lågenergihusområdet och en energisnålare byggprocess.

Vi behöver också vidareutveckla och använda de förnybara energislagen, såsom
solfångare och solpaneler, i större utsträckning i städerna. Arbetsgruppen har
besökt den nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden i Stockholm, som kommer att
bli den första stadsdelen i världen med ett smart elnät. Hur kan vi möjliggöra fler
sådana pilotprojekt i våra storstäder?

Här finns en länk till rapporten.

Kan universitetsmiljön tillföra (S) kunskaper?

2011-12-03T23:46:00.004+01:00

Socialdemokraternas så kallade förtroenderåd, som av vissa beskrivs som en "minikongress", äger uppenbarligen rum i vad man kan kalla universitetsmiljö. Platsen är Aula Magna vid Stockholms universitet.

En undersökning som presenterades för inte så lång tid sedan utvisade att 49 procent av socialdemokraternas riksdagsledamöter saknar högre utbildning, en av dem är Håkan Juholt. När det gäller utbildningsnivån är det bara Sverigedemokraterna som ligger lägre än (S). För egen del tror jag att det krävs betydligt mycket mer än att förlägga aktiviteter till Aula Magna för att få kunskaper och skapa kompetens. Det enda som har blivit känt så här långt är att Håkan Juholt har utställt löften om att han ska återkomma med förslag i olika frågor (... om han inte ändrar sig förstås ...).

Debattartikeln på DN-debatt (3/12) innehåller i princip bara ord och en allt överskuggande grundidé om att man ska möta framtiden med dåtiden. Dåtidens tvångströja har uppenbarligen dragits åt hårdare och närmast vuxit fast på vänsterfalangens kroppar. Detta leder naturligtvis till konvulsioner i ett parti som på Håkan Juholts motsida också innehåller politiker som lever i nutid och kan göra kopplingar mellan det som sker i omvärlden och relatera detta till ... en egen politik ... om det nu skulle ha funnits någon.

Allmänt sett kan det också tyckas vara lite magstarkt att kritisera regeringen i olika avseenden om man inte ens vet vad man vill själva vill. Alliansregeringen gjorde stora infrastruktursatsningar i samband med 2008 års finanskris och internationella lågkonjunktur. Man kan säga att medel tillfördes allt som låg inom planeringshorisonten. Tidigare socialdemokratiska regeringar gjorde i princip ingenting. Vilken trovärdighet har Socialdemokraterna mot den bakgrunden och det förhållandet att Håkan Juholt uppenbarligen inte har en susning om det mest grundläggande när det gäller statens finanser. Jag tänker här på Håkan Juholts uttalande om att alla pensionärer ska få motsvarande skatt som löntagarna ... redan nästa år. Detta uttalande sågades ju för övrigt ganska tydligt av Thomas Östros (S).

Här finns en länk till artikeln på DN-debatt där Håkan Juholt säger? Ja, egentligen ingenting.

Ungas bostadssituation

2011-12-02T22:29:00.002+01:00

I dag presenterade Ungdomsstyrelsen en ganska omfattande rapport (Fokus 11) om ungas bostadssituation. Rapporten omfattar 258 sidor.

Under 2000-talet har andelen unga, mellan 18 och 25 år, som bor hemma ökat med 6 procent vilket innebär ytterligare 55 000 ungdomar. Samtidigt har boendeförhållandena blivit osäkrare för många som har flyttat hemifrån, fler bor exempelvis i andra och i tredje hand.

I rapporten anges bland annat följande: "149 kommuner, vilket är mer än hälften av landets kommuner, uppger att de har brist på bostäder som unga efterfrågar. I början av 2000-talet uppgav 100 kommuner att de hade brist på bostäder för unga. Störst brist på bostäder är det i storstäderna och på högskoleorterna. Men var tredje kommun med färre än 25 000 invånare uppger också brist på bostäder för unga. Dessutom uppger endast 43 kommuner att de gör särskilda insatser för att underlätta för unga att få en bostad."

Enligt raqpporten efterfrågar unga främst hyresrätter. Det finns dock enligt rapporten inte fler hyresrätter i dag än vad som var fallet för tjugo år sedan. Under 2000-talet har bostadskostnaden för unga legat relativt konstant. Ungas inkomstutveckling under 2000-talet är sämre jämfört med andra grupper i samhället. Det innebär att ungas konkurrenskraft har försämrats jämfört med andra åldersgruppers, enligt rapporten.

Här finns en länk till rapporten.

Plakatpolitik och bostadspamfletter på DN-debatt

2011-11-29T23:54:00.004+01:00

Det har saknats en socialdemokratisk bostadspolitik i Sverige sedan krisen under 1990-talet. Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman har också bekräftat att (S) inte har någon bostadspolitik i en kommentar på sin blogg.

I en replik mot bostadsminister Stefan Attefalls (KD) debattartikel på DN-debatt skriver Veronica Palm (S) under rubriken ”Hög tid att börja bygga fler bostäder nu”. Hon menar att det inte behövs några utredningar utan att det bara är att sätta spaden i jorden nu. Då uppkommer direkt frågan varför spaden inte sattes i jorden i större omfattning när vi hade ett omfattande subventionssystem under en socialdemokratisk regering.

Bostadsbristen i Sverige har ackumulerats under omkring 20 års tid. Således till stora delar under den tid då socialdemokraterna hade regeringsmakten. Vi dras fortfarande med strukturella problem på bostadsmarknaden från den tiden. Nu har (S) haft mer än fem år på sig i opposition att utforma en ny politik men har trots detta inte ett enda genomtänkt bostadspolitiskt förslag, utan ägnar sig i stället åt plakatpolitik. Socialdemokratiska slagord och bostadspamfletter kan inte ersätta bristen på förslag.

Självklart är utredningar inte lösningen på akuta problem, men hur ska man annars kunna komma till rätta med återstående strukturella problem som finns på bostadsmarknaden. Amineh Kakabaveh (V) tog för en tid sedan strid för en skatteutredning i en debattartikel i Göteborgsposten. Hon såg detta som en lösning problemet med att det byggs så få bostäder. Jag kritiserade henne för detta i en replik eftersom hennes beskrivning av problembilden saknade helhetsperspektiv.

Veronica Palm påstår nu att ”bostadsbyggandet befinner sig på bottennivåer och spås falla ännu mer.” Detta är på Juholtskt vis en osanning. Enligt den i dag uppdaterade Byggbarometerns byggstartsindex för bostäder visar den senaste mätningen en högre nivå av investeringar än under motsvarande tid under både 2010 och 2009.

I förra veckan presenterade den europeiska organisationen Euroconstruct dessutom en förvånansvärt optimistisk prognos för 2013 då det europeiska byggandet väntas vända uppåt igen trots turbulensen i den så kallade eurozonen. Prognosen för tillväxten inom den europeiska byggbranschen år 2013 är +1,8 procent och +2 procent för år 2014. Nästa år spås dock en nedgång om -0,3 procent.

Byggandet föll kraftigt i Europa efter finanskraschen 2008. Bottenåret var 2009 då investeringarna rasade med sammantaget 8,6 procent. Irland och Portugal dök med 34 respektive 9 procent och Spanien backade 22 procent.

Tillsammans med Schweiz, Tyskland och Belgien sticker Sverige ut som ett av de länder som drabbats lindrigast av krisen. Efter 2009 har Sverige haft en stadigt ökad byggaktivitet och Prognoscentret räknar med fortsatt positiv utveckling, om än på lägre nivåer, under perioden 2012 till 2014.

Att byggandet inte har gått ned i Sverige beror naturligtvis till stor del på välskött svensk ekonomi, vilket inte är så konstigt med en ansvarsfull regering och Europas bästa finansminister. Man kan försiktigt fråga sig hur det hade varit med bostadsbyggandet om vi hade haft en ekonomiskt oansvarig regering under ledning av Håkan Juholt. Då hade nog svenska bostadsbyggare huggit i sten med spaden varje gång.
Veronica Palm påstår sedan att ”Regeringen saknar färdriktning och handlingskraft”, vilket också är en osanning. Alliansen har stått upp för en konsekvent bostadspolitik ända sedan regeringsskiftet 2006. Mycket har gjorts men mycket återstår fortfarande att göra.

När det gäller socialdemokraternas så kallade byggmiljard så tänker jag inte beröra det förslaget närmare just nu. Jag konstaterar bara – återigen – att mot socialdemokraternas subventionstänkande står en i princip enig bygg- och bostadsmarknad. Trots detta framhärdar (S) i sitt gamla subventionstänkande. Detta är verkligen avsaknad av bostadspolitik.

Sveriges FN-engagemang

2011-11-28T23:47:00.000+01:00

I dag har jag träffat ambassadören vid Sveriges ständiga representation vid FN i New York. Vi hade avsatt 30 minuter för en briefing men tiden rann iväg så det blev lite drygt 1 timma och 30 minuter i stället, med diskussion kring ett antal olika frågor.

Högsta prioritet i det svenska FN-arbetet är att förbättra effektiviteten i FN:s fonder och program. Uppläggen för de flesta fonder och program har ”justerats upp” så att det går att ha kontroll över effektiviteten, men det operativa genomförandet återstår att effektivisera. För att kunna behålla kontrollen över effektiviteten krävs stor närvaro och mycket personella resurser. Effektivitetsaspekten är också viktig av det skälet att det multilaterala biståndet genom FN ökar i omfattning.

Det humanitära systemet har historiskt sett varit och är fortfarande viktigt för Sverige. Det finns dock medlemsstater som inte tar ett tillräckligt ansvar för de humanitära frågorna. Det krävs en breddning av ansvaret och det är inte bra att ansvaret i så stor utsträckning är givardominerat. Ett sätt att bredda ansvaret är att få fler givare och att få dessa engagerade. Det är framförallt fältverksamheten som behöver förbättras genom ökad koordinering och ett bättre ledarskap. Ett problemområde där effektiviteten och snabbheten måste öka är övergången från den humanitära fasen till återuppbyggnad. Intressant i sammanhanget är att Sverige är den tredje största givaren till det humanitära systemet i absoluta tal. Exempelvis bör Kina och andra stora länder ge mer till systemet men dessa länder måste då också ges inflytande och ansvar.

När det gäller engagemanget för det humanitära systemet kan ändå sägas att OCHA:s (Office for the Coordination of Humanitarian Affairs) verksamhet har ökat i omfattning genom att antalet givarländer har stigit från 10 till 30.

En annat viktigt område där FN måste bli bättre är förmågan att hantera naturkatastrofer. Som parentes kan här nämnas det seminarium som IPU-delegationen anordnade i riksdagen om internationella katastrofinsatser. Anledningen till detta seminarium var just synpunkter som framkommit från vissa håll om att svenska resurser och svensk kompetens inte utnyttjats optimalt vid olika tillfällen. Detta samtidigt som antalet svåra naturkatastrofer har ökat.

Efter ett ganska långdraget arbete har EU:s ställning i FN förändrats. Detta har varit en följd av antagandet av Lissabonfördraget. Tidigare företräddes EU av en medlemsstat vilket fortfarande är fallet med andra motsvarande sammanslutningar från andra delar av världen (ett exempel är Afrikanska unionen). Numera företräder EU så att säga sig självt och särskiljer sig mot andra sammanslutningar genom det steg mot ökad överstatlighet som tagits.

Palestinas anslutande – efter demokratiska omröstningar – till olika FN-organ har lett till att USA kommer att dra in bidrag till sådana organ. Detta bygger på dels en generell lagstiftning men också en särskild lagstiftning med inriktning mot Palestina, från 1994. FN-organ i farozonen är WFP (World Food Programme) och UNESCO (United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization). Detta är i sig märkligt eftersom FN:s betydelse har ökat för USA under Obamaadministrationen och genom att USA på annat sätt är engagerat för Palestinafrågans lösning och dessutom bidrar på olika sätt i Palestina.

Utfrågning hos FN i New York

2011-11-28T05:28:00.001+01:00

I morgon, måndag (vilket är senare i dag i Sverige), och även under tisdagen, ska jag delta i en parlamentarisk utfrågning hos FN i New York. Detta är någonting som anordnas varje år under generalförsamlingens höstsession. Det är Interparlamentariska unionen (IPU) som anordnar den aktuella utfrågningen av FN-tjänstemän, företrädare för FN:s diplomatiska kår, liksom forskare och ledande akademiker. Utfrågningen brukar öppnas av FN:s generalsekreterare och ordföranden för den integrerade polisenheten. Ett hundratal parlamentariker från varje region i världen deltar.

Under senare år har utfrågningen utvecklats till en materiell och interaktiv debatt om de viktigaste frågorna på den internationella dagordningen. Slutsatserna och rekommendationerna från utfrågningen ger ett parlamentariskt underlag för arbetet i relevanta organ inom FN.

Emellanåt talas det om att FN har för lite muskler och det är precis vad den första delen av utfrågningen handlar om. Bakgrunden till den första delen är följande: Verkligheten utvisar att generalförsamlingen har för lite muskler för att kunna verkställa sina egna beslut (resolutioner). Generalförsamlingens resolutioner är inte bindande och anger sällan några fasta tidsgränser. Ett genomförande av besluten faller på medlemsstaterna själva och för detta krävs politisk vilja. Det saknas mekanismer för att hålla medlemsstaterna ansvariga om sådana beslut inte genomförs.

Från det ena till det andra. Det är förhållandevis varmt i New York. I går var det 20 grader men obetydligt lite kallare i dag. Nattemperaturen ligger för närvarande på 15 grader. Jag erinrar mig att jag läste om den konstfrusna isbanan i Kungsträdgården som det var något problem med. I kontrast mot detta ser man skridskoåkare i T-shirt på den isbana som finns i Central Park. Man frågar sig dock hur det är med energieffektiviteten när det gäller en sådan anläggning.

Skärpt kontroll av byggandet behövs

2011-11-25T23:50:00.007+01:00

Den 21 november publicerades en debattartikel i Dagens Samhälle. Artikeln hade rubriken "Brist i PBL försämrar fastighetsmarknaden". Debattörerna bakom artikeln påstår att den nya plan- och bygglagen (PBL) skapar osäkerhet om hur länge ett nybyggt hus får användas. Osäkerheten kan finnas kvar långt efter att huset är färdigbyggt och leder till svårigheter vid försäljning och uthyrning.

I dag publicerades min replik på Dagens Samhälles hemsida. Artikeln har rubriken "Skärpt kontroll av byggandet behövs". Ingressen lyder på följande sätt: "Farhågorna om slutbeskeden i plan- och bygglagen har redan berörts under arbetet med den nya lagstiftningen. Det går att hantera dessa, replikerar Moderaternas bostadspolitiska talesperson."

Jag skriver bland annat följande: Inledningsvis bör sägas att när ny och förhållandevis omfattande lagstiftning träder i kraft finns det alltid skäl att vara uppmärksam på om lagstiftningens angivna syften kan uppnås. Den nya plan- och bygglagen är tänkt att underlätta byggande och så långt som möjligt begränsa tidsåtgången för planläggningen, men även att lösa problemet med en tidigare inte tillräckligt effektiv kontroll av byggandet. Enligt gjorda uppskattningar har byggfel och slöserier beräknats till omkring 30 procent av byggkostnaderna, eller 50 miljarder kronor per år. Detta utgör ett starkt argument för stärkt och effektiviserad kontroll av byggandet.

Ett led i syfte att åstadkomma en förbättrad och fungerande kontroll har varit införandet av slutbesked i stället för det tidigare slutbeviset som inte tillmättes någon större betydelse. Slutbeviset sade ingenting om en byggnads kvalitet i allmänhet eller om en byggnad uppfyllde föreskrivna krav. Dessutom förekom det att slutbevis förhalades för dem som önskade ett sådant, utan att det fanns någon formell möjlighet att få saken prövad.

De farhågor som tas upp beträffande slutbeskeden är inte nya utan har berörts i några yttranden när PBL-kommitténs förslag remissbehandlades. Av betydelse i detta sammanhang är också att regeringen har gett Boverket i uppdrag att underlätta införandet av den nya plan- och bygglagen genom utbildningsinsatser som riktas mot kommuner, länsstyrelser och andra myndigheter.

Alliansregeringens målsättning med bostadspolitiken är att så många som möjligt ska kunna få en bra bostad till en rimlig kostnad. Den nya plan- och bygglagen är ett tydligt steg i den riktningen.

Jag redogör också för regelverket kring slutbeskeden.

Här finns en länk till den ursprungliga debattartikeln.

Här finns en länk till min replik.

Krav på bostadspolitiska reformer

2011-11-24T23:48:00.005+01:00

I en artikel i tidningen Kristdemokraten med rubriken "Nu är det tid att ta steg framåt med bostadspolitiken" stressar sju kristdemokrater - som kallar sig bostadspolitiker - bostadsminister Stefan Attefall (KD).

Skribenterna menar att "bristen på hyresrätter i Sverige är tydlig". Jag kan hålla med om det eftersom en stor del av Sveriges kommuner har angett att det saknas just hyresrätter.

De sju kristdemokraterna menar också att det är viktigt när det gäller frågan om hyresrättens ställning att "gå från ord till handling i denna rättvisefråga, som är viktig inte minst när vi ser dem ur ett barnperspektiv." Vadå "dem"? Jag har svårt att se barnperspektivet på annat sätt i detta sammanhang än att detta är ett malplacerat kosmetiskt nödargument eftersom det nog måste ses som lite ansträngt att diskutera barnperspektivet i frågor om påstådd bristande skatteneutralitet.

Man påstår också att "Regeringen gav under valåret besked om att man skulle se närmare på de förslag som presenterades och erkände också att det finns orättvisor som bör ställas till rätta." Såvitt jag vet har regeringen inte erkänt att det finns orättvisor. Frågan är snarast om det finns orättvisor med anledninga av att vissa påstår det. Men det är trots allt som att jämföra äpplen och päron därför att äganderätt och nyttjanderätt är två skilda saker ur den boendes perspektiv. Hyresfastigheter har också ägare och beträffande näringsfastigheter får det göras avdrag för kostnader i rörelsen. Detta innebär dock inte någon rätt för hyresgästen att göra sådana avdrag. Hyresgästens främsta och viktigaste förpliktelse är att betala hyran.

Nu finns det nog ändå skäl att - enligt min mening - titta på två skattefrågor. För det första frågan om en eventuell mervärdesskatt på hyror och frågan om fastighetsskatt för hyresfastigheter. En sänkt fastighetsskatt för hyresfastigheter behöver dock inte påverka hyran. Det går inte att förutsätta att en sänkt fastighetsskatt per automatik medför sänkt hyra eftersom hyran bestäms i kalkylförhandlingar mellan bostadsmarknadens parter. Trots detta kan man tycka att fastighetsavgiften framstår som problematisk när det gäller exempelvis studentkorridorer.

Sedan innebär reella valmöjligheter också att det måste finnas skillnader när det gäller olika alternativa bostäder. Hyresrättens populäritet talar också emot att den skulle vara allvarligt missgynnand skattemässigt.

Jag har förhållandevis många invändningar mot annat som skrivs i den aktuella artikeln men nöjer mig slutligen med att konstatera att argumentationen och den efterlysta utredningen i sig inte löser bostadsmarknadens strukturella problem. I dessa delar bär argumentationen stora likheter med den argumentation som fanns i en debattartikel från en vänsterpartist i Göteborgsposten för en tid sedan.

Europas bästa finansminister

2011-11-23T22:48:00.005+01:00

Financial Times har återigen rankat finansministrarna inom EU. Detta är sjätte gången och man kan påstå att Anders Borg har rankats som ohotad etta. Han får bästa betyg i samtliga tre kategorier som har bedömts. I en artikel i Financial Times beröms han för skärpan i den ekonomiska politiken och för att Sverige har en stark utveckling i sin ekonomi. På andra plats kommer Tysklands Wolfgang Schäuble. På bottenplatserna återfinns Greklands och Italiens fiansminstrar.

Jag som vet hur kompetent och hårt arbetande Anders Borg är kan bara säga att utmärkelsen är mycket välförtjänt.

Vad som är konstigt i sammanhanget är återigen vissa kommentarer från (S) även om jag utgår från att vi inte har hört de mest korkade kommentarerna ännu. Tommy Waidelich har sagt sig inte vara speciellt imponerad av utnämningen. Jag kan förstå det, inte minst av den anledningen att Håkan Juholt har lovat att sänka skatten för alla pensionärer till samma nivå som för löntagarna redan nästa år. Jag har inte hört Tommy Waidelichs kommentar till det. Thomas Östros sade i Tv-programmet Agenda i söndags att Håkan Juholt inte har menat vad han sade. Jag förstår att Thomas Östros inser att Håkan Juholts löfte är helt orealistiskt och pinsamt, men vad förstår Tommy Waidelich? Tveksamt om han inser pinsamheten ... eftersom han tror att det är Göran Persson och andra finansminstrar som vi ska tacka för Sveriges ekonomiska situation. Är det möjligen den tidigare (S)-finansministern Allan Larsson - som såg en vändpunkt som ingen annan såg - som åsyftas eller vilka andra är det som åsyftas?

Sedan återstår frågan varför Anders Borg fick utmärkelsen om det är andra som har gjort jobbet? Jag tror att svenska folket förstår varför. Ett av de allvarligaste misstagen man kan göra som politiker är att underskatta människors fattningsförmåga, men det kanske är svårt för vissa politiker att förstå när man gör det.

Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen (TV), Aftonbladet, Affärsvärlden, Dagens Industri, Sveriges Television, Svenska Dagbladets ledarblogg

Artikel i Lag & Avtal

2011-11-22T23:10:00.002+01:00

Tidningen Lag & Avtal som utger sig för att ha "total koll på arbetsrätten" har tagit upp min motion med rubriken "Bryt upp riksdagsarvodets inlåsningseffekter" i en artikel. Artikeln finns inte tillgänglig på nätet men i den del som syns på nätet skriver man följande, vilket möjligen är en ingress till själva artikeln:

"Alliansen fortsätter strida om turordningsreglerna. Flera moderater har lämnat förslag om att arbetsrätten bör ändras eftersom den skapar inlåsningseffekter. Men riksdagsledamoten Anti Avsan, M, anser att det snarare är riksdagsarvodet som ska låsas upp."

Här finns en länk till ett tidigare blogginlägg där jag redovisar den aktuella motionen.

Det går att bygga billigare

2011-11-21T23:23:00.009+01:00

I Hyresgästföreningens tidning Hem & Hyra har i dag publicerats en artikel, åtminstone i internetversionen. Artikeln har rubriken "Det går att bygga billigare" och är en rapport från ett seminarium som Hyresgästföreningen i Göteborg har anordnat. Budskapet från flera talare på seminariet var att "Det går att bygga billigare så att även unga människor har råd att bo".

En av dessa talare var Danielle Zachrisson från ungdomsnätverket jagvillhabostad.nu. Beträffande hennes anförande skriver Hem & Hyra att nätverket har deltagit i två byggprojekt i Stockholmstrakten. Det första var Villbo i Huddinge som nätverket planerade tillsammans med Huge Fastigheter AB och som har 31 lägenheter som stod inflyttningsklara vintern 2007.

Villbo byggdes till det årets lägsta nyproduktionshyra i Stockholms län, 1 167 kronor per kvadratmeter och år. Det innebar att en etta på 33-36 kvadratmeter hade en inflyttningshyra på 3 541 kronor medan tvåorna på 48 kvadrat kostade 4 351 kronor.

Danielle Zachrisson uppgav vidare: "- Det byggdes så yteffektivt som möjligt med möjlighet att dela av rummen i fall man inte skulle klara hyran själv utan vilja dela med en kompis. - Eftersom bygget var en del i ett större projekt kunde vi dra nytta av stordriftsfördelar. Vi ställde också krav i upphandlingen och satte tak för vad saker fick kosta."

Just i dag har jag besökt Villbo-huset tillsammans med några partikollegor från riksdagen.

Vi den offentliga upphandlingen av entreprenaden ställdes det krav på att den högsta kvadratmeterhyran fick vara 1 200 kr. Till detta lades i förfrågningsunderlaget in alla kvalitéer som var önskvärda. Från bolagets sida var detta en önskelista som ingen egentligen trodde skulle kunna uppfyllas till fullo. Anbudsgivarna uppmanades därför att själva välja vad man skulle pruta på om det var nödvändigt för att inte överstiga det högsta tänkbara priset per kvadratmeter. Det intressanta är dock att ingen av anbudsgivarna prutade bort någon av de önskade kvalitéerna. Trots detta hamnade priset något under det högsta tänkbara kvadratmeterpriset. Slutsatsen av detta måste vara att det går att bygga billigare än vad som är den gängse bilden.

Enligt artikeln nämnde en annan av talarna, Joacim Arcari från Botrygg Bygg AB, att hans bolag har "en industrialiserad byggprocess som innebär mindre variation men också lägre kostnader" och att bolaget "jobbar med yteffektiv planlösning, använder samma stomsystem i olika projekt och bygger till stor del med egen personal". Dessutom försöker bolaget "välja material som kan vara lite dyrare i inköp men som är billigare att underhålla".

Här kan nämnas att Villbohuset är byggt med samma stomme som andra hus som ingick i samma byggprojekt och att materialvalen är gjorda för att ge slitstyrka, exempelvis helkaklade badrum.

Huge Fastigheter AB, där jag är styrelseordförande sedan 1 januari 2007, har för övrigt två nya ungdomsbostadsprojekt på väg fram.

Här finns en länk till artikeln i Hem & Hyra.

Införsel av sprutor och kanyler

2011-11-20T23:48:00.002+01:00

Sverige måste anpassa regelverket avseende sprutor och kanyler till EU-rätten. Detta har lett till att en departementspromemoria med bland annat förslag till en ny lag om sprutor och kanyler har utarbetats.

Intressant att veta är att enligt Tullverkets statistik togs 43 048 kanyler och 23 154 sprutor i beslag under 2010. I flertalet av dessa fall rör det sig om privatpersoner som olagligt har försökt föra in sprutor och kanyler till Sverige. Detta har också varit ett viktigt skäl till att privatinförseln inte kan släppas fri. Enskilda kommer dock enligt promemorians förslag att ha en möjlighet att föra in sprutor och kanyler till Sverige om avsikten är användning för eget medicinskt bruk. Med införsel menas införande över gränsen för svenskt territorium. Med detta menas även införsel genom postleverans.

Vad avses då med eget medicinskt bruk? Svaret är användning för ett eget medicinskt ändamål som ska kunna styrkas genom uppvisande av till exempel ett recept. Det är den som för in sprutor eller kanyler som har bevisbördan för sin användning för medicinska ändamål. Medgivande för enskilda personer att föra in sprutor eller kanyler ska avse en med hänsyn till omständigheterna rimlig mängd.

Vad som kanske inte är känt är att det – enligt Läkemedelsverket – inte tillverkas några sprutor i Sverige utan samtliga sprutor importeras från länder inom EU som Irland, Spanien, Italien, Belgien, Polen och Schweiz.

Syftet med ett privat införselförbud ska spegla de folkhälsoskäl som anfördes vid införandet av förordningen (1968:70) med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler. Där anges bland annat att läkemedelsmissbruk som sker genom intravenös injektion är som regel betydligt allvarligare än det missbruk som sker till exempel genom intagning av tabletter eller rökning. Intravenösa injektioner ger en kraftigare påverkan på hjärnan och organismen i övrigt än motsvarande doser när de till exempel intas genom munnen i tablettform. Beträffande åtminstone centralstimulantia är doserna dessutom vid injektioner ofta större än vid intagning genom munnen. Dessa förhållanden bidrar till en snabbare övergång från lättare till svårare missbruk och till narkomani. Ett försvårande av tillgången till hjälpmedel (i form av sprutor och kanyler) för att missbruka narkotika bedöms försvåra själva missbruket. Detta gäller naturligtvis även olovlig injicering av dopningsmedel.

Dessa skäl ansågs göra ett införselförbud nödvändigt. Ett försvårande av tillgången av sprutor och kanyler borde vara lika angeläget i andra sammanhang. Jag tänker här på de så kallade sprutbytesprogrammen. Det är också förekomsten av dessa program som motiverar en sänkt åldersgräns till 20 år beträffande vilka som kan få köpa sprutor och kanyler från dem som har tillstånd till försäljning, vilket kan tyckas lite motsägelsefullt med tanke på vad som är själva grunden för ett privat införselförbud.

Här finns en länk till den aktuella departementspromemorian.

Mer om namnlagen

2011-11-20T11:19:00.004+01:00

I dag fortsätter artikelserien i Svenska Dagbladet med del 2 som gäller "Namnbytarna". Dagens artikel har rubriken "Adeln slåss för sina namn".

I kommittédirektiven är den del som anknyter till dagens SvD-artikel intagen under rubriken "Egenartade efternamn". I den delen anges i huvudsak följande:

Utöver det administrativa skydd för alla efternamn som följer av förbudet att godkänna efternamn som lätt kan förväxlas med annans efternamn, finns det bestämmelser om materiellt skydd för den som förvärvat ett egenartat efternamn. Bestämmelserna innefattar ett skydd mot att någon annan använder sig av namnet. Ett efternamn anses som egenartat om det är ägnat att utmärka tillhörigheten till en viss släkt.

PRV och Skatteverket har påtalat att skyddet för egenartade efternamn bör ses över. Enligt PRV finns det anledning att i samband med denna översyn jämföra med efternamnsskyddet i varumärkesrätten, bland annat för att åstadkomma en gemensam terminologi. Även Institutet för språk och folkminnen har framhållit att begreppet egenartat efternamn bör utredas, bland annat för att klargöra var gränsen mellan sådana efternamn och övriga efternamn går.

Kommittén ska mot denna bakgrund se över skyddet för egenartade efternamn och ta ställning till behovet av ändringar i regleringen. När det gäller PRV:s önskemål om en gemensam terminologi i varumärkesrätten och namnrätten har det i arbetet med den nya varumärkeslagen varit en ambition att använda samma terminologi i den nya varumärkeslagen som i namnlagen.

Här finns en länk till den aktuella artikeln.

(S) har ingen bostadspolitik

2011-11-19T19:35:00.005+01:00

Jag noterar att Barbro Engman har skrivit på sin blogg om hyresförhandlingarna som pågår på olika håll i landet, vilket inte är konstigt på något sätt. I ett inlägg den 16 november ställer hon frågan om Fastighetsägarna står för en klockren socialdemokratisk politik. I det aktuella inlägget kritiserar hon Örebrobostäder AB. Bolaget har gått ut med höga hyreskrav (bland de högsta i landet) och dessutom är bolaget anslutet såväl till SABO som Fastighetsägarna.

Den socialdemokratiska ordföranden har sett bolagets agerande som uttryck för "klockren socialdemokratisk politik" vilket således ifrågasätts av Barbro Engman. I en kommentar till blogginlägget ställs frågan om det är viktigt för Barbro Engman och Hyresgästföreningen att hyresmarknaden styrs av klockren socialdemokratisk politik.

Barbro Engman svarar på följande sätt: " ... absolut inte. Det viktiga för mig är att alliansen och oppositionen står för en politik som gör det möjligt för människor att få en bostad till rimlig kostnad. Dessutom finns det väl ingen socialdemokratisk bostadspolitik."

Jag anser också att (S) inte har någon bostadspolitik, vilket dessutom har bekräftats av den tidigare - av Håkan Juholt sparkade - ordföranden i Civilutskottet, Maryam Yazdanfar (S). Hon sade i en artikel i Socialdemokraternas egen tidning Aktuellt i politiken att (S) inte hade förmått att utforma någon ny egen bostadspolitik efter krisen på 1990-talet.

Här finns en länk till det aktuella blogginlägget.

Namnlagen (artikel i SvD)

2011-11-19T10:31:00.005+01:00

Namnlagen är föremål för en översyn av en parlamentarisk kommitté i vilken jag är ledamot. Kommitténs uppdrag ska redovisas senast den 1 mars 2013.

Den nu gällande namnlagen har varit i kraft i mer än 25 år utan att några större ändringar har gjorts under den tiden. Lagen har kommit att kritiserats i ett antal olika avseenden. Några sådana synpunkter har varit att namnlagen i alltför stor utsträckning begränsar enskildas möjlighet att fritt välja namn, att myndigheters rättstillämpning leder till olika bedömningar och att regleringen av så kallade mellannamn i många delar är obegriplig. Just när det gäller frågan om efternamn kontra dagens möjlighet med mellannamn håller jag med om att resonemangen som ligger till grund för regleringen i vissa delar bär karaktären av intellektuell härdsmälta. Jag kan därmed också i allra högsta grad förstå människors irritation över dessa regler. Hur lagstiftningen fungerar i dessa och ett antal andra avseenden kan man läsa om i Svenska Dagbladet som i dag inleder en artikelserie om namnlagen.

Kommitténs uppgift är att undersöka hur namnlagen tillämpas och mot bakgrund av undersökningen ta ställning till vilka förbättringar som kan åstadkommas. Utgångspunkten för kommitténs överväganden ska vara att regleringen av personnamn ska vara tidsenlig och hålla en lång tid framöver. Den enskildes befogade intresse av att kunna välja namn bör tillgodoses, liksom det allmänna intresset av stabilitet i namnordningen.

Vi har kommit en bit på väg i vårt arbete, men principen som gäller är trots allt att "ingenting är klart förrän allt är klart". Även om lagstiftningen måste fungera i alla delar måste systemet också hänga ihop som en helhet. Därför kan man inte uttala sig om hur det kommer att bli även om kommittédirektiven redan säger ganska mycket.

I dagens SvD-artikel kommenterar jag ett förslag från SD om att det ska sitta en samling människor som i någon bredare mening ska avgöra om ett namn kan uttalas av ett flertal andra människor som bor i Sverige eller inte. Den som föreslår något sådant verkar - enligt min mening - inte ha tänkt färdigt. Förutom det rent olämpliga med en sådan ordning är det lätt att inse problemen.

Här finns en länk till artikeln.

Besök på Länskriminalpolisens narkotikarotel

2011-11-18T23:52:00.006+01:00

I dag besökte jag, tillsammans med min parti- och riksdagsledamotskollega Isabella Jernbeck, Länskriminalpolisens narkotikarotel i syfte att höra efter hur drogsituationen ser ut rent allmänt i Stockholms län och i synnerhet när det gäller ungdomar.

Jag skrev i förrgår om att narkotikamissbruket bland svenska ungdomar är det i särklass lägsta i Europa vilket framgick av en artikel i Svenska Dagbladet. Uppgiften kommer från EU:s narkotikabyrå. Den samfällda uppfattningen bland de poliser vi träffade i dag var att detta beror på den restriktiva narkotikapolitik vi har haft i Sverige. Trots detta ökar narkotikamissbruket bland ungdomar. Det handlar i första hand om cannabis, som är den narkotika som de flesta börjar med. Omkring 90 procent av beslagen från ungdomar består av just cannabis. Det finns en utbredd uppfattning bland ungdomar om att cannabis och marijuana inte är farligt, vilket inte är korrekt. Detta är en säkerligen en effekt av den liberala syn på narkotika som på senare tid har spritt sig i vissa kretsar. Vi fick höra om ett ganska färskt fall där en ung flicka tog livet av sig på ett dramatiskt sätt i samband med en vad som troligen var en haschpsykos, till följd av cannabisbismissbruk vid - troligen - några relativt få tillfällen.

Ungdomar köper också droger på internet. Internetdroghandeln ökar och användningen av droger köpta på internet är många gånger en påtaglig chansning eftersom effekterna av det som köps på nätet inte är kända. Detta är ett allvarligt och tilltagande problem som är relativt svårt att kontrollera. Vad som i sammanhanget ändå är positivt är att det tycks finnas ett inte obetydligt motstånd bland ungdomar mot att bli injektionsmissbrukare. När man injicerar är man enligt de flesta missbrukande ungdomar missbrukare i egentlig mening. Detta innebär i sin tur att man inte identifierar sig själv som en missbrukare torts ett många gånger omfattande missbruk av cannabis eller tabletter.

Den vanligaste drogen är i dag cannabis, numera närmast följd av kokain och därefter kommer amfetamin.

Tillgången på ecstasy går i vågor och för närvarande finns det ganska gott om den drogen.

En otäck drog som riskerar att komma till Sverige är den ryska "Krokodil" som på relativt kort tid leder till igensatta blodkärl och kallbrand.

Här finns en länk till ett Youtube-klipp som visar effekterna av "Krokodil". Benämningen av drogen kommer från att den första synbara kroppsliga reaktionen är att man får hud som ser ut som krokodilskinn.

Tack för ett trevligt och intressant besök och ett trevligt bemötande.

Intressant om narkotika i SvD

2011-11-16T23:36:00.004+01:00

I dagens Svenska Dagbladet finns en artikel med rubriken "Internetdroger har tagit över". I den aktuella artikeln redogörs för fakta från några olika källor avseende narkotikamissbruk.

I artikeln anges bland annat följande: "I flera EU-länder har syntetiska opioider ersatt heroinet. Det handlar mest om läkemedlet fentanyl som är kraftfullare än heroin och som ofta leder till överdoser. Dels läcker drogen från sjukvården, dels tillverkas den illegalt i länder som gränsar till EU."

Fentanyl kan ges som injektion inom sjukvården eller genom depotplåster som sätts på huden. Enligt uppgifter från polisen beträffande förhållandena i Sverige har - såvitt känt - hitintills fem män avlidit under 2011 till följd av överdoser av fentanyl. Fyra av de fem männen var kända missbrukare mellan 25 och 31 år. Åtminstone tre av dem tycktes ha fått i sig fentanyl genom rökning av plåsterbitar. Den femte avlidne, en 37-åring, förekom inte alls i polisens register.

En annan intressant uppgift är - enligt artikeln - att narkotikamissbruket bland ungdomar i Sverige den i särklass lägst i Europa. Kan detta möjligen bero på den restriktiva narkotikapolitiken?

Här finns en länk till artikeln i SvD.

Det klimatsmartaste huset

2011-11-14T23:58:00.002+01:00

På energieffektiviseringsområdet finns det anledning att lyfta fram goda exempel. Av en tillfällighet rapporterar Byggvärlden om "det klimatsmartaste huset" som ska byggas i Lund.
Huset ska vara försett med solceller som producerar mer el än vad som används i huset. Detta är ett skäl till varför huset "ska bli energisnålast i landet".

Byggvärlden skriver: "Av landets alla plusenergihus är det ett som får ett extra plus i kanten.
Eller kommer att få – för det är inte byggt ännu. Men det kommer att byggas i tre exemplar i området Södra Råbylund i Lund. Tack vare att arkitekten Johannes Igelström, som ritat huset, har besegrat nio andra tävlingsbidrag i en så kallad markanvisningstävling arrangerad av Lunds kommun.

Liksom andra plusenergihus har villan ett extremt isolerande klimatskal och ett energisnålt uppvärmningssystem. Utvändig avskärmning av solen, energisnål belysning och massor av ”intelligenta” styrsystem. Utöver det kommer huset att förses med solceller som producerar mer energi än vad som går åt till drift, uppvärmning och vad boende behöver i hushållet.
Vatten till WC och bevattning av trädgården kommer från en dagvattentank. Och i trädgården ska planteras kryddväxter, fruktträd och buskar med bär som ger avkastning under olika perioder på sommaren och hösten."

Här finns en länk till artikeln och möjligheter att se skisser på huset.

I morgon; familjerätt, bostadspolitik och moderatmöte i Lund

2011-11-13T23:13:00.003+01:00

I morgon är det dags att besöka Lund. Där kommer jag - tillsammans med mina moderata kollegor i civilkommittén - att träffa universitetslektorn Annika Rejmer som ska informera om sin forskning angående vårdnadstvister. Forskningen är i första hand inriktad på hur barn påverkas i vårdnadstvister.

Därefter blir det besök i Jakriborg som ligger i Staffanstorps kommun. Jag har varit i Jakriborg tidigare och har för egen del lite blandade känslor för den bebyggelse som finns där. Husen är byggda i medeltida stil men har modern invändig standard. Problemet - enligt min mening - är att det känns nytt och inte medeltida vilket är konstigt. När jag var där för något år sedan saknades det mycket som kan förknippas med en stad, samtidigt som detta är ett intryck man får. Den samlade känslan blir att detta är inte på riktigt. När man inte vet helt säkert vad man tycker om något är det bra titta en gång till och se om det finns anledning att ompröva sin inställning.

Senare på kvällen blir det samtal med lokala moderater i Lund för att diskutera civilutskottsfrågor.

Bostadsförsörjningen i Stockholmsregionen

2011-11-12T23:56:00.007+01:00

Jag har tidigare under veckan kommenterat en replik angående bostadsministerns initiativ till att kommunerna i Stockholms län ska redovisa vilka planer man har för bostadsbyggandet eller med andra ord hur man tar sitt bostadsförsörjningsansvar.

Härutöver har det tillsatts en utredning för att kartlägga kommunernas arbete med bostadsförsörjningen och bedöma om den så kallade regionala nivån bör ta detta ansvar. Hur det skulle ske i praktiken kan ju diskuteras, men förändringar i den riktningen är definitivt inte någon "quick fix" och dessutom är sådana diskussioner - som innebär inskränkningar i den kommunala självstyrelsen - alltid problematiska.

I detta sammanhang finns det återigen skäl att betona betydelsen av att det byggs fungerande samhällen. Man brukar i många sammanhang säga att "ett delat ansvar innebär inget ansvar". Ett sådant påstående är nog för kategoriskt. Mer nyanserat är i så fall att i vart fall konstatera i det i sådana situationer finns en risk att ingen tar sitt ansvar fullt ut och att det med stor säkerhet kommer att förekomma allehanda gränsdragningsdiskussioner.

Den ökande bostadsbristen, inte minst i Stockholmsregionen, har i och för sig utan någon tvekan blivit ett hinder för rörligheten på arbetsmarknaden och därmed också för tillväxten. Grundskälet för regeringens initiativ är naturligtvis bostadsbristen, men mer konkret också att kommunerna når inte upp till den nivå för nyproduktion som finns angiven i den regionala utvecklingsplanen.

Samtliga kommuner i Stockholms län har uppmanats att före årsskiftet redovisa de riktlinjer som man antagit för bostadsförsörjningen och hur genomförandet ska ske. Bostadsförsörjningslagen ger regeringen rätt att begära in dessa uppgifter från kommunerna och det är första gången som regeringen utnyttjar denna möjlighet.

Den aktuella utredarens uppgift är att kartlägga och analysera kommunernas, i Stockholms län, arbete med bostadsförsörjning och hur de samverkar med varandra. Uppdraget ska genomföras i aktiv dialog med kommunerna i Stockholms län och andra regionala aktörer. Särskild utredare är Sören Häggroth. Uppdraget ska redovisas senast vid årsskiftet.

Byggsubventioner är inte lösningen

2011-11-10T11:49:00.002+01:00

I dagens nummer av Hallandsposten bemöter jag det Veronica Palm och Aida Hadzialic (båda S) skrev i en debattartikel den 3/11. De båda socialdemokraterna påstod att ”Dagens unga har stått i en hopplöst lång bostadskö länge nog”. Mitt svar är: Jag kan hålla med om det, men problemen har tyvärr sett ut så under lång tid. Den enda långsiktiga lösningen på bostadsbristen är att det byggs fler bostäder där behoven finns.

Jag skriver också att Socialdemokraternas subventionsförslag är gammal skåpmat, har inte fungerat tidigare och riskerar återigen att snedvrida förutsättningarna för byggbranschen. Subventioner har kritiserats i det närmaste unisont av företrädare för bygg- och fastighetsbranschen och lär inte heller denna gång leda till att det byggs fler bostäder. Det är bland annat sådana subventioner som har skapat den situation vi nu anstränger oss för att ta oss ur.

Målet med bostadspolitiken måste vara att människor ska få bra bostäder till rimliga kostnader och då krävs en fungerande bostadsmarknad.

Här finns en länk till den ursprungliga debattartikeln och här finns en länk till min replik.

Utredning om att underlätta byggande

2011-11-09T23:45:00.003+01:00

Regeringen har beslutat tillsätta en utredning avseende vissa byggfrågor. Syftet med utredningen är att se om det går att genomföra förändringar i vissa regelverk i syfte att underlätta byggande.

Utredaren ska bland annat

# kartlägga kommunernas tillämpning av bestämmelserna om tekniska egenskapskrav i plan- och bygglagen, plan- och byggförordningen samt Boverkets byggregler,

# analysera vilka effekter tillämpningen av de tekniska egenskapskraven samt - i förekommande fall - kommunernas särkrav har på bland annat byggkostnaderna och det långsiktiga arbetet med hållbar samhällsutveckling, och

# utreda förutsättningarna för att dela upp byggherreansvaret vid bostadsbyggande på olika aktörer i byggprocessen.

Utredaren ska föreslå lämpliga förändringar och i samtliga delar lämna de författningsförslag som behövs. Förslagen ska säkerställa att föreskrivna krav uppnås på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt. Av stor betydelse är också att de bestämmelser som föreslås utformas så att god konkurrens främjas samtidigt som ett hållbart byggande stimuleras.

Det står utredaren fritt att utöver vad som anges i dessa direktiv lämna förslag som har nära samband med uppdraget eller till de ytterligare förenklingar av bygglagstiftningen som bedöms lämpliga. Vid bedömningen av regelverket ska den nya plan- och bygglagen (2010:900) utgöra utgångspunkt.

Uppdraget ska redovisas senast den 3 november 2012.

Här finns en länk till direktiven.

Gamla metoder löser inte bostadsbristen

2011-11-07T23:47:00.002+01:00

Rubriken här ovan har även min artikel i Göteborgsposten i dag. Artikeln är en replik mot en artikel skriven av Amineh Kakabaveh (V). I den aktuella artikeln skriver jag bland annat följande:

"Amineh Kakabavehs inlägg om hyresrätten visar återigen att vänsterns bostadspolitik saknar såväl nya idéer som helhetstänkande. Att gå tillbaka till metoder som inte fungerar löser inte bostadsmarknadens problem ... Det finns en spretig problembeskrivning men det saknas förslag till lösningar. Enskilda skattesänkningar – vilket i sig är ett ovanligt krav från en Vänsterpartist – är inte lösningen på bostadssektorns strukturella problem."

Amineh Kakabaveh skrev i sin artikel att det är dags att ta bostadsministern i örat, vilket också var rubriken på hennes artikel. Med anledning av detta avslutas min artikel med följande:

"Målet med bostadspolitiken måste vara att människor ska få bra bostäder till rimliga kostnader. Det är snarast Alliansen som måste fortsätta att ta de bostadspolitiker i örat som vill tillbaka till lösningar som inte fungerar."

Här finns en länk till den artikel jag replikerar på och här finns en länk till min artikel.

Finns det kommunala byggregler?

2011-11-06T23:36:00.007+01:00

Efter att ha hört Stefan Attefall (KD) i ett inslag i dagens Rapport kan man få uppfattningen att vi har "kommunala regler" som styr byggandet och att det ser olika ut i olika kommuner. Jag är övertygad om det finns åtskilliga som har den uppfattningen, men faktum är att kommunerna inte har något rätt att i planprocessen, vid bygglovprövningen eller i annat sammanhang - när det handlar om myndighetsutövning - kräva något annat än det som framgår av plan- och bygglagen, plan- och byggförordningen och Boverkets byggregler (BBR). Kommuner har inte någon normgivningskompetens på detta område.

Däremot har kommuner civilrättslig handlingsförmåga, som en del krafter vill inskränka, vilket innefattar möjligheter att i olika typer av avtal ställa upp avtalsvillkor som innebär exempelvis högre krav på energieffektivitet än vad som föreskrivs i Boverkets byggregler. Att min hemkommun Huddinge inte skulle få ställa denna typ av krav när kommunala verksamhetslokaler beställs från kommunens fastighetsbolag som i sin tur upphandlar byggentreprenader framstår för mig som helt verklighetsfrämmande.

I en artikel på SvT:s hemsida står bland annat följande beträffande olika kommunala "krav": "Det kan handla om allt från energiförbrukning till bullerdämpning och badrummens storlek. Kommunerna har stor frihet att ställa krav utöver vad Plan- och bygglagen och Boverkets byggregler stadgar."

Vad beträffar "energiförbrukning" är nog de som har kunskap om dessa frågor i dag överens om att man talar om "energianvändning". När det gäller "bullerdämpning" måste den ju rimligtvis vara beroende av det buller som ska avskärmas på en bestämd plats. Därav följer att det ligger närmast i sakens natur att dessa krav på bullerdämpande åtgärder lär variera mellan olika kommuner främst beroende på hur bullerutsatt den ifrågavarande platsen för bostadsproduktionen är. Dessutom har - som jag nyss redogjort för - kommuner inte rätt att "ställa krav utöver vad Plan- och bygglagen kräver". Var finns det bemyndigandet är frågan till dem som påstår detta???

Jag är säker på att jag av olika skäl har anledning att återkomma till dessa frågeställningar vid flera tillfällen framöver.

Här finns en länk till inslaget i Rapport och här finns länken till en artikel på SvT:s hemsida.

Vård och sociala insatser vid gemensam vårdnad

2011-11-05T23:55:00.001+01:00

Ett lagstiftningsärende som är på väg fram och så småningom kommer att hamna i Civilutskottet är ärendet om barns möjligheter att få tillgång till vård och sociala insatser vid gemensam vårdnad, när vårdnadshavarna inte är överens.

Vårdnadshavarnas rätt och skyldighet att fatta beslut som rör barnet är en viktig grundprincip som bygger på övertygelsen att ett barns föräldrar är de som är bäst lämpade att ta hand om barnet och se till barnets bästa.

När ett barn har två vårdnadshavare, ska dessa utöva sina rättigheter och skyldigheter i förhållande till barnet tillsammans. Oftast kommer föräldrarna överens om beslut som är viktiga och angelägna för barnen.

Barnrättsorganisationer och vårdgivare har dock påtalat att barn i vissa fall inte får tillgång till hälso- och sjukvård och vissa sociala insatser som barnet har behov av på grund av att vårdnadshavarna inte är ense. Anledningen till oenigheten kan vara att det finns misstankar om våld i familjen eller en svår konflikt mellan föräldrarna efter en separation. I sådana situationer är det viktigt att samhället ger familjen stöd och ser till att barnet snabbt får den hjälp som behövs.

Regeringen har remitterat ett förslag till lagrådet där det föreslås att psykiatrisk eller psykologisk utredning eller behandling samt vissa insatser enligt socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade ska få ges till barnet om det krävs med hänsyn till barnets bästa även om en av vårdnadshavarna inte har samtyckt till det. Det handlar om fall där en vårdnadshavare och personal inom hälso- och sjukvården eller socialtjänsten bedömer att barnet behöver hjälp, till exempel genom behandling på BUP, men där den andra vårdnadshavaren säger nej.

Det föreslås att socialnämnden ges befogenhet att pröva om insatsen krävs med hänsyn till barnets bästa.

Här finns en länk till lagrådsremissen.

I morgon föredrag om bostadsbristen

2011-11-04T22:41:00.003+01:00

I morgon ska jag delta i Moderata Studenters höstkonvent i Uppsala. Under mitt anförande ska jag tala om bostadsbristen, men också vad som gjorts på bostadspolitikens område efter valet 2006.

Moderata Studenter presenterar sitt höstkonvent 2011 på följande sätt:

”Höstkonventet är Moderata Studenters största utbildning. Förra året var vi närmare 100 deltagare och givetvis siktar vi på att bli lika många deltagare i år. Alla talarpass kommer att vara gemensamma och allt ifrån välkända politiker till företrädare för olika intresseorganisationer kommer att tala.”

Konventet pågår under två dagar och morgondagens program ser ut som följer:

Lördag
13.00 Start – Andréa Ström och Josefine Andersson hälsar välkomna
13.15 Johan Forsell inledningstalar
14.00 Anti Avsan talar om bostadsbristen
14.45 Fika
15.15 Christian Möllerop, Vice ordförande RFSL talar om rätten till könsbyte och alliansens olika åsikter i frågan
16.00 Fika (Paus)
16.30 Håkan Tribell, Timbro
17.15 Info inför kvällen
19.00 Bankett

Bostadsbyggande handlar inte bara om bostäder

2011-11-03T23:33:00.007+01:00

Ett traditionellt misstag som Socialdemokraterna oftast har gjort är att man har plockat samhällsutmaningen bostadsbyggande ur sin kontext och sedan försökt lösa problemet utan att se att en mängd olika saker i samhället runt omkring måste fungera för att människor ska få en fungerande bostadssituation. Det är därför kommunerna är så viktiga. Där det finns bostäder måste det finnas tillgång till förskolor, skolor, äldreomsorg, närsjukvård och annan kommunal service, kollektivtrafik samt i rimlig utsträckning vägar.

I ett modernt och trivsamt samhälle krävs det utöver den verksamhet som kommunerna själva ansvarar för även närservice i form av handel, restauranger och kaféer, grönområden och parker, lekplatser för barn och dessutom ett acceptabelt kulturellt utbud. Det krävs således mycket mer än att det bara byggs svulstiga punkthus på en åker eller stora limpor till hus utan något annat än ett och annat spinkigt träd mellan huskropparna.

Dagens uppfattning om det goda och trivsamma samhället innebär därför så mycket mer än miljonprogrammets bostadsområden när dessa byggdes. I många fall och på många håll har olika brister i sådana områden ännu inte rättats till i tillräcklig omfattning.

Tomas Hansson (KD), som är kommunalråd i Huddinge, med ansvar för samhällsbyggnadsfrågor, har skrivit en artikel med rubriken "Lågt bostadsbyggande inte kommunernas fel" på Brännpunkt i Svenska Dagbladet med anledning av den inventering av bostadsbyggandet som bostadsministern Stefan Attefall (KD) har tagit initiativ till i Stockholms län.

Tomas Hansson nämner en del av de problem som har förekommit och som fortfarande kvarstår. Nu har vi ju visserligen en annan regering än den som lurade Huddinge kommun på utlovade infrastruktursatsningar men problemen har blivit värre. Som ledamot i kommunstyrelsen i Huddinge, både då och nu, trodde jag för egen del aldrig på de till intet förpliktande avtal som Huddinge kommun skrev på med dåvarande landshövdingen Mats Hellström och staten som motpart.

Inte heller Socialdemokraterna i Huddinge såg på problematiken med bostadsbyggande på annat sätt än Socialdemokrater i allmänhet. I ett av de områden som byggdes efter den så kallade överenskommelsen med Mats Hellström byggdes det exempelvis inte tillräckligt med förskolor. När den Moderatledda kommunledningen tog över efter valet 2006 följde fyra år av omfattande utbyggnad av förskolor i kommunen. Under den tiden fick bostadsbyggandet ske i en lugnare takt för att övrig samhällsservice skulle kunna komma ikapp. Nu är vi ikapp, bland annat när det gäller antalet förskoleplatser, vilket innebär att bostadsbyggandet kan öka.

Det viktiga är dock att helhetsansvaret finns - i kommunerna - och insikten om att det inte bara handlar om att bygga bostäder utan att skapa fungerande samhällen där människor kan bo och leva och trivas.

Modiga Socialdemokrater???

2011-11-02T23:27:00.004+01:00

Jag noterar att Veronica Palm (S) har skrivit på sin blogg att ”det räcker inte att som stadsministern rabbla ordet ansvar som ett mantra. För att ta ansvar på riktigt krävs mod.” (statsministern ska det nog vara)

Jag håller med om det att det krävs mod precis på det sättet som Alliansregeringen har visat sedan 2006, vilket har lett till den bästa ekonomiska situationen i Europa. Mod är inte att blanda allehanda korkade förslag med varandra, att reta upp sina egna och att ändra ståndpunkt på samma sätt som man gör lappkast med skidor. Mod är inte heller att vara personligen känslomässigt oberörd i svåra situationer (sådana egenskaper kallas något annat än mod) och inte heller att lämna ofinansierade budgetförslag under förespegling av något annat.

Veronica Palm följer sedan upp med en Socialdemokratisk nostalgitripp som vi har sett återkommande prov på efter Håkan Juholts tillträde som partiledare. Veronica Palm skriver: ”Till skillnad från idag hade vi på 60- och 70-talen modiga politiker som vågade ta ansvar för framtiden och bygga bort bostadsbristen. Det är lätt att idag hitta brister i miljonprogramsbyggena, men modet att göra något åt det kräver mer.”

Det krävs måhända också mod för att inse att gårdagens politik inte kan vara lösningen på dagens problem. Eller … det är nog inte mod utan snarare bara förmåga att se verkligheten som den är och att leva i nuet. I Socialdemokraternas värld är det allt för ofta ”någon annan” som ska betala exempelvis när någon eller några har misskött ett bostadsbestånd i ett kommunägt bolag. I sådana fall får - enligt min och många andras mening - ansvariga politiker på det lokala planet i första hand stå till svars inför sina väljare.

Veronica Palm hänvisar till ett inslag i Ekot i måndags och skriver vidare: ”Hela beståndet av lägenheter från 60- och 70-talet står inför behov av renovering och idag rapporterar ekot om hur dyra renoveringarna blir.” Det var nog kanske inte huvudfokus på just detta i inslaget utan snarare de problem och kostnader som hanteringen av asbest för med sig, vilket är ytterligare ett problem som dessa ”modiga politiker” har varit med och skapat.

När det sedan gäller de Socialdemokratiska förslagen om upprustning av miljonprogrammets bostäder finns det skäl att återkomma till dessa förslag i Civilutskottets budgetdebatt, gällande statsbudgetens utgiftsområde 18, som kommer att äga rum i mitten av december.

Här finns en länk till inslaget i Ekot.

Högsta domstolens praxisändring vid självförvållat rus

2011-11-01T23:58:00.006+01:00

Jag brukar inte skriva om denna typ av frågor särskilt ofta, men i detta fall finns det nog skäl att göra det. De tidigare straffrättsprofessorerna Madeleine Leijonhufvud och Suzanne Wennberg skriver om detta på Brännpunkt i Svenska Dagbladet i dag under rubriken ”Åtalad kan hävda fylla och gå fri”. Jag har även läst igenom Högsta domstolens (HD:s) dom, 2011-09-16 i mål B 2130-11. Av rubriken att döma (som oftast kanske inte sätts av artikelförfattarna) kan man få uppfattningen att fylla har blivit en ansvarsfrihetsgrund. Så är naturligtvis inte fallet efter Högsta domstolens avgörande.

När det gäller Madeleine Leijonhufvud och hennes synpunkter tycker jag att hon oftast hamnar mer eller mindre fel i sina rättsliga bedömningar, men i detta fall – när hon skriver tillsammans med Suzanne Wennberg – finns det trots allt en poäng.

Beträffande skadorna på de två målsägandena anför Högsta domstolen att följande framgår av utredningen i målet. ”… att MH i berusat tillstånd har tilldelat IK och IJ knivhugg med en 24 cm lång kökskniv. Av huggen har IK och IJ tillfogats skär- eller stickskador i ansiktet, på halsen, i axel- och bröstregionen samt på händerna. IKs allvarligaste skada var en ca 1,5 cm bred och tre cm djup sårskada strax till vänster och nedanför hakan. Den allvarligaste skada som det är utrett att MH åsamkat IJ var en större sårskada utanför vänster mungipa och ned på halsen som i nedre delen var djup och mynnade ut i ett utgångshål längre ned på halsen.”

Under rubriken ”Konkret fara” redovias följande resonemang i slutet: ”MH har riktat flera hugg eller stick med kniv mot bl.a. IKs och IJs halsar. Där finns luftstrupen och de stora halskärlen. Det är uppenbart att det är fullt möjligt att knivvåldet skulle ha kunnat ta så illa att IK och IJ hade avlidit och att sannolikheten för detta också varit så stor att det förelåg en konkret fara för deras liv.”

Trots en konkret fara för målsägandenas liv skriver HD: ”Det finns inget stöd för att MH skulle ha handlat i avsikt att beröva IK och IJ livet. Omständigheterna talar tvärtom emot att han skulle ha haft sådan avsikt. MH var klart större och kraftigare än IK och IJ och dessa gjorde inte heller något egentligt motstånd mot hans angrepp. När de flydde från platsen försökte MH inte hindra eller förfölja dem.” Innebörden av detta är närmast att MH hade kunnat döda målsägandena, men eftersom han inte gjorde det så talar det emot att han ville det.

Vid en vanlig uppsåtsbedömning i den utsträckning en sådan låter sig göras beträffande någon som är påverkad av både alkohol och läkemedel kommer HD fram till att gärningsmannen saknat uppsåt att döda målsägandena. Härefter aktualiseras frågan om vad självförvållat rus innebär i det aktuella sammanhanget. Jag noterar då ett ganska allmänt resonemang kring Europakonventionens betydelse vid bedömningen av frågor om uppsåt i samband med berusning. Resonemangen leder inte till någon på Europakonventionen grundad entydig slutsats beträffande kravet på praxisändring i den nu aktuella frågan. Men slutsatsen blir att ”Uppsåtsbedömningarna vid självförvållat rus bör … ske med tillämpning av vanliga regler”. Det är detta som enligt Madeleine Leijonhufvud och Suzanne Wennberg är att med ett penndrag ta bort en grundregel i svensk straffrätt. Jag vill nog trots allt påstå att i de flesta fall när någon under självförvållat rus gör sig skyldig till brott, sker det en bedömning med tillämpning av vanliga uppsåtsregler. Påverkan av alkohol och narkotika är ju inte direkt ovanligt i samband med att brott begås. Frågan är dock om den nu diskuterade ventilen var i behov av att stängas oavsett vilken praktisk betydelse den har haft.

Ytterligare en sak förtjänar att noteras, nämligen HD:s bedömning av gärningarna. HD skriver ”Klart är att MHs uppsåt täcker de skador och den smärta som han har tillfogat IK och IJ. Om dessa i bägge fallen i sig har varit tillräckligt allvarliga för att misshandelsbrotten ska betecknas som grova skulle kunna diskuteras.”

HD anser således inte att det är självklart att gärningarna ska bedömas som grov misshandel. Detta leder tankarna till en skyddstillsynsdom som skulle undanröjas och där en mindre tingsrätt i norra Sverige hade dömt en gärningsman för misshandel av normalgraden efter att denne stuckit en kniv djupt in i offrets bukhåla. Problemet i den undanröjandesituationen var att de tillkommande gärningarna hade betydligt lägre straffvärde än vad den ursprungliga gärningen hade (som tingsrätten hade dömt till skyddstillsyn för).

Här finns en länk till Brännpunktsartikeln i SvD, här är en länk till Högsta domstolens dom och här är en länk till en replik från straffrättsprofessorerna Petter Asp och Magnus Ulväng.

Socialdemokraternas myt om det parlamentariska läget

2011-10-31T23:55:00.003+01:00

Under våren och sommaren har Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt vid ett flertal tillfällen sagt att Sverigedemokraterna stödjer regeringen, och således ”är en del av regeringsunderlaget”. Som så mycket annat är detta en dragning ur Håkan Juholts politiska tombola som för övrigt verkar innehålla även en del annat än politiska förslag.

Håkan Juholts påstående är felaktigt. Med hjälp av kammarkansliet och riksdagens utredningstjänst (RUT) har de cirka 2100 beslut som fattades under förra riksdagsåret analyserats. Siffrorna visar att i endast 11 procent av alla de beslut som fattades i riksdagen, hade SD över huvud taget någon möjlighet att påverka resultatet. Det vill säga i närmare ett fall av tio än i nio fall av tio som Håkan Juholt påstått.

Så länge Alliansen håller ihop och samtliga oppositionspartier inte enas om något motförslag, fattar riksdagen beslut i enlighet med regeringens förslag. Undantagen - då regeringens förslag inte går igenom - är mycket få.

Många beslut i kammaren avgörs i enighet, eller med breda majoriteter av olika slag. Av de cirka 2100 beslut som fattades var antingen S och/eller MP överens med Alliansen i 86 procent av fallen.

Noterar också att tidningen Riksdag & Departement gått igenom hur många ledamöter i respektive parti som har höskoleutbildning eller motsvarande. I botten ligger Socialdemokraterna med 51 procent akademiker. Sverigedemokraterna hamnar näst längst ned med 61 procent. En av dem som tillhör Socialdemokraternas 49 procent är Håkan Juholt.

Svd, Riksdag & Departement

Narkotikapolitik i Schweiz (2)

2011-10-29T19:59:00.011+02:00

Övre bilden: Föredrag hos Kantonspolisen. Undre bilden: På Kantonspolisens gård i Bern
.
Detta är det andra inlägget om narkotikapolitiken i Schweiz. Det första inlägget publicerade jag här på bloggen den 19 oktober. Söndagen den 16 oktober besökte jag, delar av IPU-delegationen och två tjänstemän från svenska ambassaden inte bara Federal Office for Public Health (FOPH) i Bern utan även Kantonspolisen i syfte att få deras bild av narkotikasituationen i Schweiz. Detta inlägg handlar om polisens syn på drogproblematiken.

Före 1991 hade man problem med stora ”drug scenes” i Schweiz. Ett sådant exempel var Kocherparken i Bern där mellan 600 och 700 narkotikamissbrukare samlades dagligen. I parken såldes, köptes och missbrukades narkotika. Missbrukare avled i parken och andra människor kunde i princip inte passera igenom den stora massan av missbrukare. Till missbruket var även kopplat en omfattande traditionell kriminalitet. En reflektion i detta sammanhang är att man i narkotikaliberal anda hade låtit det gå mycket långt i Schweiz utan att ingripa mot missbruket. Detta illustrerades under polisens föredragning av ett antal olika bilder. Däribland också en bild från baksidan av parlamentsbyggnaden i Bern där missbrukare satt på rad och injicerade narkotika i en påtagligt nedskräpad miljö. På frågan varför polisen inte ingrep mot denna typ av ordningsstörningar fanns det inte något svar.

1992 ”stängdes” Kocherparken i Bern. Enligt uppgifter från Federal Office for Public Health (FOPH) var man därefter tvungen att schakta bort en halvmeter av det översta jordlagret i parken eftersom jorden innehöll stora mängder sprutor, kanyler och en del annat.

En uppenbar motsägelse när det gäller Schweizisk narkotikapolitik är att man har folkomröstat om en eventuell legalisering av hasch och marijuana varvid två tredjedelar röstade emot en legalisering. Trots detta finns det platser där det är tillåtet att missbruka och även sälja alla typer av narkotika. En effekt av den drogliberala inställningen är enligt polisen att man kan påträffa heroinmissbrukare som är 16-17 år gamla. Sådana unga missbrukare har många gånger påbörjat ett missbruk redan i 11-12 årsåldern. En förklaring till att så unga människor börjar missbruka narkotika kan enligt polisen vara att föräldrarna är narkotikamissbrukare.

Enligt polisen säger varenda enskild narkotikamissbrukare att det egna missbruket har börjat med alkohol, marijuana och hasch. Detta är en iakttagelse som överensstämmer med situationen i Sverige. I detta sammanhang kan man inte heller förringa tobaksrökningens betydelse som inkörsport till rökning av marijuana och hasch.

Den som gör sig skyldig till narkotikabrott i form av innehav av narkotika i Schweiz registreras inte i kriminalregistret och den narkotikamissbrukare som får ”behandling” med riktigt heroin genom HAT (Heroin Assisted Treatment) får köra bil heroinpåverkad utan att detta är ett brott. Andra personer, som inte är föremål för sådan ”behandling”, döms däremot för drograttfylleri om de skulle köra bil heroinpåverkade.

Polisens inställning till narkotika är ”zero tolerance for the open drug scenes”, men samtidigt är ”small time dealing of narcotics tolerated”. Det handlar sammantaget, vid beaktande av narkotikapolitikens samtliga komponenter, om att gömma undan det befintliga narkotikamissbruket och att få bort detta från offentliga platser.

En dagsaktuell företeelse som oroar polisen är att ungdomar träffas i parker med ett enda syfte; att dricka sig så berusade som möjligt. I sådana sammanhang förekommer det ofta våld. Till skillnad från i Sverige har polisen inte någon befogenhet att beslagta alkoholdrycker sådana sammanhang.

Minskat byggande, men ingen räntehöjning

2011-10-27T23:39:00.002+02:00

I Boverkets indikatorer för oktober månad visar det sig att tillväxten i bostadsbyggandet bryts. Prognosen för bostadsbyggandet skrivs tyvärr ned, vilket innebär att bedömningen för närvarande är att antalet påbörjade bostäder minskar med 5 procent i år och med 8 procent nästa år.

Vi vet ju att det finns en betydande oro i vår omvärld och att det är osäkert i vilken omfattning svenska banker och Sveriges ekonomi i övrigt kommer att påverkas. Detta medför - precis som under förra finanskrisen och den internationella lågkonjunkturen - osäkerhet när det gäller finansieringen av olika byggprojekt och drar ned byggandet.

Enligt Boverket har försäljningen av nya småhus minskat betydligt under loppet av 2011. Bedömningen för framtiden är att byggandet av både småhus och bostadsrätter minskar jämfört med 2010, medan byggandet av hyresrätter kan komma att öka något.

Här finns en länk till Boverkets indikatorer för oktober 2011.

I dag har Riksbanken beslutat att reporäntan ska ligga still och att eventuella höjningar skjuts på framtiden. Orsaken till detta är det "stökiga konjunkturläget" och att den europeiska skuldkrisen även kommer att få effekter här i Sverige. Med utgångspunkt från hur Riksbankens direktion är sammansatt finns det för närvarande små förutsättningar för en sänkning av reporäntan. Däremot är ett rimligt antagande att de tidigare aviserade räntehöjningarna får vänta åtminstone till andra halvåret 2012.

Nordiska rådet

2011-10-26T22:13:00.003+02:00

I dag presenterar jag innehållet i den femte och sista av mina motioner riksdagsåret 2011/12, som gäller Nordiska rådet. Motionen har undertecknats av mig och tjugofem (25) andra moderata riksdagsledamöter. Motionen har följande innehåll:

Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Nordiska rådet ska avskaffas.

Motivering
Nya tider kräver nya och moderna samarbetsformer. Dagens förutsättningar ser helt annorlunda ut mot vad de gjorde 1952. I dag är tre nordiska länder medlemmar i EU medan Island har ansökt och Norge har ett särskilt avtal med EU. Samma sak gäller östersjöregionen där stabila demokratiskt system växer fram och där Estland, Lettland, Litauen och Polen samtliga är EU-medlemmar i dag. Precis som har skett tidigare i historien har nya tider krävt nya lösningar, därför bör Nordiska rådet avskaffas. Och med det skapa bättre förutsättningar för nya samarbetsformer och tätare kontakter mellan de nationella parlamenten. Även internt inom Nordiska rådet väcks idag tankar om ett modernare och vassare Nordiska rådet för att bättre kunna möta vår tids utmaningar.

Vi finner nu att formerna för Nordiska rådet nått vägs ände och det är dags att ge dessa frågor den legitimitet och möjligheter till utveckling som de förtjänar genom att låta dessa frågor hanteras direkt av utskotten i de nationella parlamenten.

Nordiska rådet var rätt för sin tid, men världen Europa och vårt närområde år 2011 ser helt annorlunda ut, jämfört med rådets bildande 1952. När Nordiska rådet bildades skedde det i en tid av oro och i kölvattnet av ett världskrig när behovet av nordiskt samarbete och samverkan krävde ett gemensamt forum. En av de första konkreta reformerna som rådet införde var den nordiska passunionen som trädde i kraft 1954 och innebar att Norden blev till en gemensam arbetsmarknad med färre hinder och regleringar. Men detta är historien, det är därför dags att flytta diskussionerna från Nordiska rådets sessioner till de nationella parlamenten. Sedan 1971 finns även Nordiska ministerrådet med uppgift att ansvara för samarbetet mellan de nordiska regeringarna, en viktig verksamhet som behöver kvarstå.

Samarbete har och kommer att ha en fortsatt viktig roll även i framtiden, men när dagens representanter sammanträder i Nordiska rådet saknar de förankring i respektive lands fackutskott. Samtidigt saknas beslutanderätt i och med att ledamöterna saknar mandat från sina respektive regeringar och parlament. Det är därför vår uppfattning att de frågor som i dag hanteras av Nordiska rådet på ett bättre sätt skulle kunna hanteras av utskotten i de nationella parlamenten, något som samtidigt skulle kunna bredda och öka intresset för nordiska frågor.

Precis som har skett tidigare i historien har nya tider krävt nya lösningar och nya forum, därför bör Nordiska rådet avskaffas och med det, låta det nordiska samarbetet utvecklas.

Bostadsbristens orsaker

2011-10-25T14:01:00.004+02:00

Civilutskottet har i dag beslutat om yttrande till Finansutskottet över statsbudgetens utgiftsram och motstående motioner avseende utgiftsområde 18 "Samhällsplanering, bostadsförsörjning, byggande samt konsumentpolitik".

I yttrandet (2011/12:CU1y) beskrivs skälen till varför vi har en situation där det råder bostadsbrist. Socialdemokraterna försöker ge sken av att problemen på bostadsmarknaden har uppkommit efter regeringsskiftet 2006, vilket naturligtvis inte är korrekt. Med den inställningen finns det skäl att befara att (S) aldrig kommer att kunna hitta någon ny bostadspolitik oavsett hur många stenar som vänds. Bristen på analys och verklighetsförankring är inte och kommer aldrig att vara en framgångsfaktor för ett politiskt parti. Den stora skillnaden i dag är att Moderaterna har gjort upp med många gamla sanningar medan Socialdemokraterna krampaktigt håller fast vid dåtidens icke-fungerande lösningar. I dessa frågor är det uppenbart att det gamla talesättet om verkligheten och kartan återigen är aktuell. Om verkligheten och kartan inte stämmer gäller den Socialdemokratiska kartan.

Den väsentliga delen i civilutskottets yttrande när det gäller orsakerna till bostadsbristen, har följande lydelse: "Bostadsmarknaden och bostadsproduktionen har under en lång rad år präglats av en omfattande statlig påverkan genom regleringar och olika former av subventioner. Detta har bidragit till de obalanser på bostadsmarknaden som fortfarande i hög grad gör sig gällande. Under de senaste fem åren har det emellertid skett en omläggning av bostadspolitiken i syfte att normalisera sektorn och förbättra bostadsmarknadens funktionssätt. Utgångspunkten för detta arbete har varit att hushållens behov och önskemål ska vara styrande för hur bostadsbeståndet utvecklas. Denna omläggning har bl.a. inneburit att konkurrenssnedvridande subventioner har avvecklats, byggnadslagstiftningen har förenklats och att hyresbostadsmarknaden har fått nya konkurrensneutrala regler som har stöd av marknadens parter.

Det genomförda reformarbetet på statlig nivå har lett till förbättringar i bostadsmarknadens funktion, men fortfarande återstår stora strukturella problem. Bostadsbristen i delar av landet är ett påtagligt tecknen på att bostadsmarknaden fortfarande inte fungerar på ett sätt som innebär att efterfrågan möts av ett tillräckligt utbud. Enligt en relativt allmän uppfattning bland bedömare inom bostadssektorn krävs ett byggande på omkring 35 000–40 000 nya bostäder per år för att tillgodose en efterfrågan som följer av bl.a. befolkningsutvecklingen och rörligheten på arbetsmarknaden. Under den senaste 20-årsperioden har denna nivå uppnåtts endast under något enstaka år. Den bostadsbrist som vi i dag ser är alltså en följd av en mycket lång period av obalans mellan utbud och efterfrågan på bostadsmarknaden. Det är knappast möjligt att på mycket kort tid komma till rätta med de ackumulerade problemen och uppnå en bostadsmarknad helt i balans. Ett långsiktigt framgångsrikt arbete kräver en konsekvent bostadspolitik som är inriktad på att tillhandahålla enkla och hållbara spelregler, men framför allt en aktiv medverkan av bostadsmarknadens alla aktörer. Det är nödvändigt att kommunerna tar sitt bostadsförsörjningsansvar och underlättar bostadsbyggandet genom bl.a. en effektiv planering och markanvisningar. Det är också viktigt att bygg- och fastighetsbranschen arbetar vidare med att svara mot bostadskonsumenternas efterfrågan."

Här finns en länk till yttrandet på riksdagens hemsida.

Bryt upp riksdagsarvodets inlåsningseffekter

2011-10-24T23:39:00.002+02:00

I dag presenterar jag innehållet i den fjärde av mina motioner riksdagsåret 2011/12, som har rubriken "Bryt upp riksdagsarvodets inlåsningseffekter". Motionen har följande innehåll:

Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad som anförs i motionen om riksdagsledamöternas arvoden.

Motivering
I debatten som rör arbetsrätten, framför allt beträffande lagen om anställningsskydd (LAS), påstås ofta att lagstiftningen skulle ge ”inlåsningseffekter”. Inte sällan i den meningen att människor av lagstiftningen mer eller mindre tvingas kvar på arbeten och på arbetsplatser där de egentligen inte trivs, men att de blir kvar därför att de inte vågar byta arbetsplats eftersom de skulle missgynnas av regelverket (LAS) om de bytte anställning. I den meningen skulle de således hamna i en ”inlåsningssituation” på sin arbetsplats.

Riksdagen är Sveriges högsta beslutande politiska organ. De riksdagsledamöter som väljs in i riksdagen representerar sina respektive partier och väljare. I väljarkåren talas det ofta om att många politiker inte befinner sig i eller har befunnit sig i den så kallade verkligheten, där väljarna befinner sig. Det talas också ofta om att många politiker inte heller har haft så kallade riktiga jobb, utan endast haft antingen anställningar inom partiorganisationer eller andra förtroendeuppdrag.

Att komma in i riksdagen som förtroendevald utan annat än vad som kan kallas intern yrkeserfarenhet är inte helt oproblematiskt. Både utbildning och inte minst yrkeserfarenhet i förening med en förmåga att på ett konstruktivt sätt använda sig av sina kunskaper får ses som tillgångar, som kan komma till nytta i det politiska arbetet. Att ha förståelse för och kring olika omständigheter som människor lever och verkar under borde – i vart fall typiskt sett – leda till ett bättre beslutsfattande. Därmed är utbildning och yrkeserfarenhet också en tillgång i det beslutsfattande som ankommer på varje riksdagsledamot.

Att vara riksdagsledamot kan knappast sägas vara ett yrke. Det kan därför inte heller vara ett livstidsuppdrag. Demokratin och riksdagsarbetet vitaliseras snarast av en viss omsättning och av att ledamöter har olika bakgrund och erfarenheter.

För en ledamot som för första gången väljs in i riksdagen och saknar erfarenhet av annat yrkesarbete riskerar inlåsningseffekter att uppstå eftersom riksdagsarvodet – i vart fall för en sådan person – får anses vara en hög ersättning. Dessutom är arvodet inte på något sätt differentierat. Den som får sin första egna försörjning genom riksdagsarvodet eller en försörjning under början av vad som annars hade kunnat vara en yrkeskarriär riskerar att låsas fast i uppdraget som riksdagsledamot. Mycket få människor, om ens någon, kan räkna med att få en första anställning där ingångslönen motsvarar riksdagsarvodet. Den nu aktuella inlåsningseffekten gör sig även gällande för den riksdagsledamot som är ledig från ett lägre betalt arbete och effekterna blir starkare ju större skillnaden är.

På andra ställen i samhället premieras kompetens och erfarenhet från arbetsmarknaden. Denna princip borde få större genomslag i riksdagsledamöternas arvoden. För ett mindre antal människor kan riksdagsarbetet också framstå mer som ett ideellt alternativ i förhållande till den alternativinkomst som hade kunnat fås från annat håll. För denna grupp av människor föreligger snarast en utlåsningseffekt om motsvarande terminologi används.

Det är inte rimligt att den enskilde riksdagsledamoten i sin vilja att behålla sitt uppdrag drivs av privatekonomiska incitament. Drivkraften bör naturligtvis vara den egna politiska viljan. Också av detta skäl och med beaktande av allmänhetens förtroende för riksdagen och riksdagsledamöternas drivkrafter finns det skäl att se över riksdagsledamöternas arvoden.

Vad som främst bör övervägas är om det överhuvudtaget skulle kunna vara möjligt att tillskapa ett annat system som är mer neutralt i förhållande till riksdagsledamöternas privatekonomiska incitament, och detta alldeles oavsett om det är så i realiteten eller om det uppfattas eller kan uppfattas så av medborgarna.

IPU och Partistämman 2011

2011-10-23T22:15:00.016+02:00

Dagens anförande under avsnittet gällande utskott 7, "Sverige i världen", där jag debatterar Nordiska rådet
.
Hemkommen efter lite drygt en vecka i högt tempo (som började redan i lördags morse (15/10)) kan jag bara konstatera att en hel del har klarats av under denna tid. På Interparlamentariska unionens (IPU) höstsession i Bern diskuterades bland annat "den arabiska våren". En högaktuell fråga och någonting som pågår i många länder. Mest fokus sätts för närvarande på Libyen och Syrien på grund av det som pågår där, men i dag också på valet i Tunisien där en ny konstitution har byggts upp bland annat med hjälp av insatser från IPU och medverkan av svenska "experter".
.
Här finns en länk till ett pressmeddelande om IPU:s höstsession.
.
Beträffande diskussionen kring händelserna i Nordafrika har jag uttalat följande:
.
"- Det känns väldigt bra att höra företrädare från den aktuella regionen när de uttrycker sin tro på demokrati och mänskliga rättigheter. Jag hoppas att de som vågar uttala sig tydligt i dessa frågor blir förebilder och föredömen för många andra, säger Anti Avsan."
.
Under partistämman har jag varit uppe och debatterat det idépolitiska programmet där jag yrkade på en annan och bättre skrivning i något modifierad form av den rättsstatliga principen "det är bättre att tio skyldiga frikänns än att en oskyldig döms". Mitt yrkande framfördes mot partistyrelsens förslag och det aktuella utskottets beslut (som är huvudförslag). Mitt yrkande vann stort i en försöksvotering. Särskilt bra känns det att justitieministern stödde mitt förslag.
.
I övrigt debatterade jag bostadspolitiska frågor där jag bland annat försvarade bruksvärdesprincipen, frågan om särskilda regler avseende internet där jag påpekade svårigheten och det olämpliga med särskilda regelverk enbart för internet. Vi har ju ambitionen att all lagstiftning ska vara teknikneutral.
.
Vidare debatterade jag könskvotering i bolagsstyrelser där jag breddade problematiken till andra områden med bristande jämställdhet, exempelvis de orättvisor som den så kallade yrkesklassificeringen påvisar. Det lönar sig inte ekonomiskt att förkovra sig i traditionella kvinnoyrken i välfärdssektorn eftersom sådan yrken innefattar så få yrkeskategorier vilket i sin tur leder till lägre löner.
.
Jag debatterade också adoptioner där utskottet på min inrådan gjorde ett särskilt uttalande som innebär att det ska bli lättare att adoptera barn som far illa. Detta gjordes sedan om till ett yrkande som vann bifall. Jag debatterade även frågan om surrogatmödraskap där jag menar att det måste ske en förutsättninglös utredning, allemansrätten där det finns skäl att se närmare på problemet med kommersiellt utnyttjande av annans mark, naturreservat; vad som är nyttan med sådana och vad som har gjorts för att stärka äganderätten bland annat genom de under förra mandatperioden införda ersättningsreglerna (jag var ansvarig för ärendet) och den för inte så länge sedan tillsatta utredningen avseende eventuell framtida vinstfördelning efter det att annans mark tagits i anspråk. Slutligen; dagens anförande gällde Nordiska rådet och att dess arbetsformer borde ändras eftersom det råder nya förutsättningar i Europa och världen i dag. Dessa förutsättningar skiljer sig från situationen 1952 då Nordiska rådet tillskapades.

Narkotikapolitik i Schweiz (1)

2011-10-19T12:16:00.001+02:00

Jag kommer att redovisa mina besök för att studera narkotikapolitik i Schweiz i detta och i några kommande blogginlägg. I söndags var jag på en föredragning om narkotikapolitik hos Federal Office for Public Health (FOPH) i Bern. För den som inte skulle känna till det så är inställningen till narkotika helt annorlunda i Schweiz jämfört med hur vi ser på motsvarande problem i Sverige. För egen del kan jag säga att det är mycket värre än vad jag trodde. De narkotikapolitiska ambitionerna innefattar många motsägelser där enskilda åtgärder i vissa fall är rent kontraproduktiva när de sätts mot andra övergripande mål.

Schweiz är en stat som består av ett antal till stor del självständiga kantoner där man själva bestämmer vilken narkotikapolitik man ska ha. Någon har sagt att man har haft USA som förebild för statsbildningen. Historiskt sett har man haft problem med narkotikamissbruk och missbrukare i städerna, men inte på andra platser i landet. Detta har också lett till att narkotikamissbrukare från hela landet har begett sig till Zürich, Bern, Basel och Genéve. I praktiken är det därför några städer som – enligt FOPH – bär hela landets drogproblem. Samtidigt säger man i andra delar av landet att man inte har några problem med droger.

Jag har i ett tidigare blogginlägg (16/10) nämnt ”The Swiss Four Pillar Policy” som av FOHP beskrivs på följande sätt i sina fyra delar.

1) Prevention
2) Treatment, vilket beskrivs som ”support for drug users to overcome their addiction”
3) Harm reduction med angivet syfte att narkotikamissbrukare ska kunna “stay healthy”
4) Repression, i form av ”law enforcement and control”, som i sin tur genomförs som ”combatting drug dealing”.

Man har ett särskilt program för Heroin Assisted Treatment (HAT) där man ger heroinister riktigt heroin. Heroinet kommer från odlingar i Turkiet och Indien och förs till Schweiz via Frankrike. Man har inte några uppgifter om hur många som blir drogfria efter att ha fått del av denna ”behandling”. Ett problem som sänker möjligheterna att kunna rehabilitera heroinister är att heroinmissbrukande 45-åringar typiskt sett är 65+ fysiskt. Den personal som arbetar med HAT-behandlingar får inte lämna några uppgifter till polisen om dem som deltar i programmen. Man har också substitutionsbehandlingar med metadon och i mycket liten omfattning behandlingar med buprenorfin eller subutex. Det sistnämnda anses vara ”för dyrt”.

Det finns också några testutrustningar i landet som man åker runt med på olika ”partys” för att hjälpa till med att testa narkotika. Den som vill kan komma och få (som ett exempel) inköpta tabletter testade för att sedan kunna vara säker vad man kommit över och om tabletterna kan konsumeras. Man hjälper till med att testa allt man kan, … exempelvis ecstasy, lsd … allt.

Beskattning av kapitalvinst vid försäljning av permanentbostad

2011-10-18T18:07:00.003+02:00

I dag presenterar jag innehållet i den tredje av mina motioner riksdagsåret 2011/12, som gäller beskattning av kapitalvinst vid försäljning av permanentbostad. Motionen är enligt min mening principiellt viktig och är därför inte ny för året. Motionen handlar om den eviga reavinstbeskattningen som Sverige är ensamt om i Europa när det gäller bostäder. För att effekterna av reavinstbeskattningen inte ska märkas så tydligt har uppskovssystemet inrättats. Motionen har följande innehåll:

Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att göra en översyn av reglerna om beskattning av fysiska personers kapitalvinst vid försäljning av permanentbostad.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att försöka identifiera vilka negativa konsekvenser som den nuvarande eviga reavinstbeskattningen medför samt se över hur beskattningen skulle kunna utformas.

Motivering
Denna motion har avgränsats till sådan kapitalvinst som för en fysisk person kan uppkomma till följd av försäljning av hans eller hennes permanenta bostad. Däremot avses inte transaktioner som är hänförliga till någon av fysisk person bedriven rörelse.

Det svenska uppskovssystemet
Skatteverket sammanfattar uppskovsbestämmelserna på följande sätt (Skatteverket, Försäljning av småhus och ägarlägenhet, SKV 379).

Det finns i vissa fall en möjlighet att skjuta fram beskattningen av vinsten eller delar av vinsten i stället för att betala skatt på vinsten i samband med försäljningen om du har sålt en bostad (ursprungsbostad) och har köpt eller avser att köpa en ny bostad (ersättningsbostad). Du ska i så fall göra ett avdrag för uppskovsbelopp från den vinst som du har räknat fram.

Vad innebär det att ha uppskov med beskattning av vinst?

Den vinst som du har uppskov med beskattning av, uppskovsbeloppet, ska återföras (=beskattas) i inkomstdeklarationen senast när du säljer din ersättningsbostad. Du har rätt att frivilligt återföra hela eller delar av uppskovsbeloppet tidigare. Ett uppskovsbelopp måste återföras tidigare än vid försäljningen om ersättningsbostaden övergår till ny ägare via arv, testamente, gåva eller bodelning (med vissa undantag). Numera ska du årligen betala en skatt på ca 0,5 % av uppskovsbeloppet.

Vad krävs för att få göra ett avdrag för uppskovsbelopp?

Vill du göra ett avdrag för uppskovsbelopp ska du först kontrollera om den sålda bostaden (ursprungsbostaden) uppfyller förutsättningarna (varit din privatbostad och räknas som permanentbostad). Du måste ha bott i bostaden antingen • minst ett år omedelbart före försäljningen (minst ett år före den dag du skriver på köpekontraktet) eller • minst tre av de senaste fem åren. Har du köpt en ersättningsbostad innan du sålde din ursprungsbostad finns en specialregel. Om ovanstående förutsättningar är uppfyllda går du vidare och kollar förutsättningarna för den nya bostaden (ersättningsbostaden), bl.a. vad som kan vara ersättningsbostad och när inköp och inflyttning ska ha skett.

När ska avdraget för uppskovsbelopp vara preliminärt och när ska det vara slutligt om bostaden har sålts 2010?

Avdrag för preliminärt uppskovsbelopp kan du välja att göra om du senast den 31 december 2010 • inte köpt en ny bostad (ersättningsbostad) men avser att göra det senast den 31 december 2011 eller • köpt en ny bostad (ersättningsbostad) men inte bosatt dig där senast den 2 maj 2011 men kommer att göra det senast den 2 maj 2012 eller • har köpt en ny fastighet eller har en gammal fastighet (småhus eller tomt där det uppförs ett småhus eller en ägarlägenhet) och du avser att lägga ner utgifter för ny-, till- eller ombyggnad (inte reparation och underhåll) på fastigheten under tiden mellan den 2 maj 2011 och den 2 maj 2012. För att du ska kunna göra avdrag för slutligt uppskovsbelopp ska du ha köpt en ny bostad (ersättningsbostad) senast den 31 december 2010 och du ska ha bosatt dig där senast den 2 maj 2011. Bostaden ska dessutom vara ett småhus, en ägarlägenhet eller en bostadsrätt i ett privatbostadsföretag och ligga i Sverige eller annat land inom EES-området.

Hur stort kan avdraget för uppskovsbelopp bli om bostaden har sålts 2010?

Ett avdrag (preliminärt eller slutligt) • kan aldrig bli högre än takbeloppet, som är 1 450 000 kr x ägd andel av den sålda bostaden. • får inte vara lägre än 50 000 kr. Beloppet gäller varje delägare för sig. Ett avdrag för preliminärt uppskovsbelopp är lika stort som din andel av vinsten. Är din andel av takbeloppet lägre än din andel av vinsten blir avdraget i stället lika stort som din andel av takbeloppet. Avdrag för slutligt uppskovsbelopp: • Om du har köpt en ny bostad där inköpspriset är minst lika stort som försäljningspriset (minskat med utgifter för försäljningen) för den gamla bostaden blir ditt avdrag maximalt lika stort som din andel av vinsten. Är din andel av takbeloppet lägre än din andel av vinsten är avdraget i stället maximerat till ditt takbelopp. • Om du har köpt en ny bostad med lägre inköpspris än försäljningspriset (minskat med utgifter för försäljningen) för den gamla bostaden är avdraget maximerat till ett belopp som motsvarar din andel av vinsten minskad med prisskillnaden mellan den gamla och den nya bostaden (beräknad på din andel av den gamla och den nya bostaden). Är din andel av takbeloppet lägre än detta belopp får avdraget inte vara större än takbeloppet. • Du kan välja hur stort ditt slutliga uppskovsbelopp ska vara inom ramen för högsta (se ovan) och lägsta avdragsbelopp (50 000 kr).

Motiven för uppskovssystemet
Vad som utgör ett problem med kapitalvinstbeskattningen av permanentbostäder är att när en sådan bostad säljs, under förutsättning att detta inte sker i rent spekulationssyfte, det pris som köparen betalar är precis detsamma som säljaren rent teoretiskt skulle behöva betala för att köpa tillbaka sin nyss sålda permanentbostad. Med hänsyn till den skattskyldighet som uppkommer i den angivna situationen kan säljaren inte köpa tillbaka sin bostad eller en likvärdig bostad eftersom han eller hon har blivit fattigare i och med den uppkomna skattskyldigheten. Efter flera försäljningar av permanentbostäder under en längre tidsperiod har beskattning skett vid flera tillfällen eller – alternativt – skattskyldigheten skjutits upp genom uppskovsbestämmelserna och därmed helt eller delvis ackumulerats under en längre tid. Uppskovsbeloppet ska enligt gällande regler återföras till beskattning vid kapitalvinstberäkningen för ersättningsbostaden när denna avyttras i framtiden. Uppskovssystemet medverkar således till att både i någon mån dölja och kortsiktigt motverka effekterna av den eviga reavinstbeskattningen. Härutöver ses ackumulerade uppskovsbelopp numera som en av staten till den enskilde lämnad kredit, vilket är skälet till att ränta uttas på uppskovsbeloppet.

I förarbetena har anförts bland annat att utgångspunkten för uppskovssystemet har varit att beskattning av den värdestegring som realiseras vid avyttring av en tillgång får antas medföra inlåsningseffekter. Inlåsningen hänger samman med att beskattningen av kapitalvinsten minskar det kapital som kan investeras i en ny tillgång. Dessa effekter har ansetts särskilt besvärliga vad gäller bostäder, bland annat därför att det inte alltid finns möjlighet att avstå från ett bostadsbyte, exempelvis vid byte av arbetsort. Detta är motivet för möjligheten till uppskov med beskattningen av kapitalvinst vid avyttring av en permanentbostad.

Uppskovssystemet innebär således inte någon lösning av det grundläggande problemet med den eviga reavinstbeskattningen.

Motsvarande regler i övriga EU-länder
Det bör i detta sammanhang påpekas att översättningssvårigheter kan ha medfört missuppfattningar när det gäller detaljreglerna för respektive EU-land. Av den varje månad uppdaterade engelskspråkiga databasen European Tax Surveys, som är en elektronisk version av European Tax Handbook, framgår dock i huvudsak följande. Ingen kapitalvinstbeskattning av eventuell vinst vid försäljning av den egna bostaden sker i Estland, Frankrike, Italien och Luxemburg. Detsamma synes gälla (den engelska texten framstår som något oklar) i Nederländerna och Storbritannien samt Danmark (beträffande Danmark anges endast: ”Gains on the sale of owner-occupied dwellings are normally exempt and losses may not be deducted).” I Bulgarien är eventuell kapitalvinst på överlåtelse av en bostad per år undantagen från beskattning.

Övriga EU-länder uppställer någon form av villkor för att kapitalvinstbeskattning inte ska ske eller för lättnader i kapitalvinstbeskattningen. Det kan tilläggas att Grekland inte finns med i jämförelsen, eftersom det inte går att med säkerhet utläsa om det i Grekland alls påförs någon kapitalvinstbeskattning.

Enligt den slutsats som riksdagens utredningstjänst redovisar efter en komparativ studie av hur förhållandena inom det nu aktuella området ser ut i övriga EU-länder framgår det inte av uppgifterna i European Tax Surveys att något annat land i EU skulle ha en så kallad evig reavinstbeskattning liknande den svenska. Detta innebär att det svenska regelverket står i en klass för sig.

Det svenska systemet torde inte bara medföra inlåsningseffekter av sådant slag som berörs som motiv för uppskovssystemet i förarbetena utan även inlåsningseffekter i ett vidare europeiskt perspektiv. Det finns därmed all anledning att regeringen överväger att göra en översyn av reglerna avseende beskattning av fysiska personers kapitalvinst vid försäljning av permanentbostad.

Förenklad hantering av mervärdesskatt på lokaler

2011-10-17T23:28:00.002+02:00

I dag presenterar jag innehållet i den andra av mina motioner riksdagsåret 2011/12, som gäller förenklad hantering av mervärdesskatt på lokaler. Motionen har följande innehåll:

Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten att ta bort registreringsplikten för fastighetsägare som vill ta ut mervärdesskatt på hyra för lokaler där det bedrivs mervärdesskattepliktig verksamhet.

Motivering
Näringslivet och de enskilda företagen är viktiga komponenter i ett samhälle då de skapar arbetstillfällen och tillväxt. Genom att fler arbetar och betalar skatt skapas resurser till bland annat skola, vård och omsorg. Att fler och nya företag växer fram är därför av stor betydelse för att i framtiden kunna säkerställa att vi har råd med en trygg välfärd som kommer alla till del. Sverige behöver således fler företag och ett företagsklimat i toppklass och då krävs det att regelbördan för företagare minskar och att alla företag ges likvärdiga möjligheter och villkor. Onödiga och omotiverat krångliga regler bör därför avskaffas eller förenklas.

Ett exempel på när olika villkor gäller för hanteringen av mervärdesskatt är när fastighetsägare som hyr ut lokaler, där det ska bedrivas mervärdesskattepliktig verksamhet, jämförs med andra företagare och deras hantering av mervärdesskatt. Om fastighetsägaren själv ska ta ut mervärdesskatt på hyran av lokalen måste lokalen först registreras hos Skatteverket. I alla andra branscher tillåts näringsidkare sköta hanteringen av mervärdesskatt helt på eget ansvar vilket borde gälla även för fastighetsägare.

Registreringsplikten innebär, med dagens utformning, en stor börda för fastighetsägare eftersom detta orsakar administrativt krångel, speciellt då fastighetsägaren måste meddela Skatteverket efter varje förändring av lokalens yta.

I stället för att skapa en merkostnad genom administrativ byråkrati skulle en förändring och ett borttagande av registreringsplikten för lokaler underlätta framförallt för små företag och även innebära en minskad arbetsbörda för Skatteverket. Viktigt att betona är att statens intäkter avseende mervärdesskatt inte skulle minska genom en sådan förändring eftersom mervärdesskattereglerna i sig inte ändras. Däremot skulle en ändring minska krånglet för företag och företagare. Det är önskvärt att regeringen ser över möjligheten att ta bort registreringsplikten avseende lokaler för fastighetsägare som vill ta ut mervärdesskatt på hyran för lokaler där det bedrivs mervärdesskattepliktig verksamhet.

Narkotikapolitik och Norrbottenskuriren

2011-10-17T18:07:00.010+02:00

I Norrbottenskuriren publicerades i lördags (15/10) en artikel som bygger på en intervju med Magnus Linton, vars senaste bok Cocaina ska ha väckt stor uppmärksamhet. Boken handlar om förhållandena i Colombia. Här finns en länk till artikeln.

Det finns skäl att särskilt kommentera två delar i den aktuella artikeln. En frågeställning beskrivs på följande sätt. ”I Colombia finns i dag en stark opinion där legalisering är prioritet ett för att stävja den organiserade brottsligheten. Magnus Linton delar den ståndpunkten men menar att det krävs avsevärt mer än så.” Han säger att ”- Allt är fattigdomsrelaterade problem, man måste krympa gapet mellan fattiga och rika. Dels rika och fattiga i världen och dels inom Colombia. Många intellektuella tror att bara man legaliserar kokainet så blir det frid och fröjd i landet. Men det handlar om fattigdomsbekämpning, antikorruptionsinsatser, ökad demokrati i form av en stat som inte är smutsig. De här produktionsenheterna kan snurra på eftersom politikerna är uppköpta av maffian. Lokalpolitiken är styrd av partier som har skapats för att underhålla det här, säger han.”

Det internationella perspektivet är intressant. Det handlar i stor omfattning om relationen mellan fattiga länder och välutvecklade västländer. Efter en stadig nedgång i fattigdomen mellan 1990 och 2007 ökade antalet svältande människor kraftigt under 2009 (enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation). Enligt FN:s beräkningar kommer 830 miljoner människor att svälta under 2011. Ett problem i sammanhanget som många har lyft fram är att odlingsbar jord som skulle kunna användas för produktion av mat i stället används för narkotikaproduktion.

För den fattige bonden innebär det knappast någon skillnad ekonomiskt om han odlar grödor som kan bidra till att mätta hungrande människor jämfört med om han odlar narkotika. I det perspektivet bidrar länder som använder sig av ”riktig narkotika” i olika program till att människor svälter i delar av världen. Detta gäller även om narkotikan kommer från olika statligt kontrollerade narkotikaodlingsprogram, som enligt uppgift i vart fall finns i Turkiet och i Indien. Det stora problemet med befolkningsutvecklingen i världen är att finna tillräckligt med odlingsbar mark och att använda marken för odling av mat.

Dessutom medför narkotikahanteringen – precis som Magnus Linton påpekar – en omfattande korruption och att de politiska och rättsliga systemen undermineras. Därigenom förtrycks människor och deras mänskliga rättigheter kränks på många olika sätt.

Den andra delen i artikeln som det finns skäl att kommentera gäller frågan om subutex, metadon och sprutbyten. I den delen står det följande i artikeln. ”Han (Magnus Linton – min anmärkning) menar att det i dag finns en diskussion med förutsättningar att vrida politiken så att fler personer med missbruk får tillgång till subutex- och metadonprogram samt sprutbyten. Som exempel tar han den missbruksutredning som regeringens särskilde utredare Gerhard Larsson har lagt fram.”

Härefter säger han: ”- Det har varit omöjligt för partierna att byta spår. Men Gerhard Larsson har formulerat sin utredning så att politikerna ska kunna säga ja. Förr eller senare sker det, ingen kan stå och försvara att människor dör i onödan.” Sedan nämns följande: ”Men det finns också debattörer som menar att subutexprogrammen resulterar i nyrekrytering till missbruk, då läkemedlen läcker ut på gatan. "Narkotikaklassade läkemedel är inte rätt väg att gå för att hjälpa missbrukare till ett värdigt och drogfritt liv", skrev riksdagsledamöterna Isabella Jernbeck (M) och Anti Avsan (M) på DN Debatt den 9 oktober.” Detta kommenteras på följande sätt: ”- Det är sant att subutex har en tendens att ramla iväg men det handlar i så fall om att styra upp programmen bättre. Men även ett relativt okontrollerat subutexprogram är bättre än inget alls, säger Magnus Linton.”

Jag kan konstatera att Magnus Linton och jag har helt olika uppfattning i frågan om vi ska behålla en restriktiv narkotikapolitik i Sverige, men trots detta bekräftar han en del av det som den aktuella DN-debattartikeln handlade om nämligen att ”subutex har en tendens att ramla iväg”. Vi är under alla förhållanden överens om att det handlar om att styra upp subutexprogrammen bättre. Att subutex kommer ut på en sekundär marknad och att en orsak till detta är sidomissbruk ansåg den anställda sjuksköterska på en ”fixerstübli” i Schweiz som jag träffade i dag inte som något konstigt.

När det gäller subutexbehandlingar i Schweiz kan jag nämna att företrädare för Federal Office of Public Health (FOPH), som är ansvarig federal myndighet för narkotikafrågor, i går berättade om hur narkotikaproblematiken hanteras i Schweiz. Det intressanta när det gäller subutexbehandlingar i Schweiz – som är ett mycket narkotikaliberalt land – är att sådana behandlingar har ett mycket litet utrymme. De anses vara för dyra. När jag frågade om dem så fick jag också besked om att någon vidareutveckling inte var att vänta.

IPU i Bern och studier av Schweiz narkotikapolitik

2011-10-16T11:55:00.008+02:00

På webfinansers hemsida och några några andra platser skrivs lite om Sveriges deltagande i Interparlamentariska Unionens 125:e församling i Bern i Schweiz.

I huvudsak står följande i den aktuella notisen.

"Den 16-19 oktober äger IPU:s årliga höstförsamling rum i Bern, Schweiz. Den svenska permanenta IPU delegationen som deltar består av delegationens ordförande Anti Avsan (M), förste vice ordförande Krister Örnfjäder (S), andre vice ordförande Ulrika Karlsson (M), Ulf Nilsson (FP) och Monica Green (S). IPU möts två gånger per år, för en höstsession och en vårförsamling.

Fokusfrågor vid höstförsamlingen i Bern berör bland annat god samhällsstyrning som ett verktyg för att uppnå fred och säkerhet och demokrati, omfördelning av såväl resurser som inflytande på den internationella arenan, samt parlamentens roll för att säkerställa kvinnors och barns hälsa."

Jag återkommer säkert - åtminstone med något kortare blogginlägg - angående någon aktuell fråga. Själv kommer jag att delta i arbetet med frågeställningar som rör situationen i Nordafrika.

Här finns en länk till en av sammanlagt tre notiser.

Under tiden i Bern har vi ett sidoprogram som anordnats av svenska ambassaden. Vi kommer att studera narkotikapolitik, både under delar av söndagen och måndagen. I programmet finns presentationer och möten med olika personer som har särskilda kunskaper om dessa frågor, polisen och personal i en "fixerstübli" dit missbrukare kan gå för att knapra, röka, snorta eller injicera narkotika.

Den Schweiziska narkotikapolitiken kan sammanfattas på följande sätt:

Schweiz har sedan slutet av 1980-talet haft en radikal narkotikapolitik som antogs den 30 november 2008, efter flertalet folkomröstningar. Den schweiziska narkotikapolitiken kallas ”The Swiss Four Pillar Policy” och består av de fyra grundpelarna; prevention, terapi, risk-reducering och upprätthållande av resultaten.

Det var framförallt den samhälleliga säkerheten och att få bort droger, droghandel och drogrelaterat våld från gatorna som drev igenom denna policy. Injektionsrum, där missbrukare kan gå för att ta sina droger, samt få rena sprutor och Heroin Assisted Treatment (HAT) utgör delar av denna ifrågasatta policy. Trots goda effekter och majoriteten av befolkningens stöd för politiken har den vissa begränsningar. Återintegrationen i samhället och en långsiktig lösning på arbete och boende för de före detta missbrukarna (vilka som räknas dit är oklart för närvarande men kommer att klarna efter våra studiebesök) är en de största begränsningarna med denna policy.

Narkotikapolitik: Slutreplik på DN-debatt

2011-10-14T23:51:00.004+02:00

Min och min parti- och riksdagskollegas (Isabella Jernbeck) artikel på DN-debatt den 9/10 resulterade i inte mindre än fem repliker. I dag har vår slutreplik publicerats på DN-debatts nätupplaga. Den har rubriken "Drogfrihet måste vara målet i missbrukarvården".

Ingressen till artikeln är en bra sammanfattning. Den har följande lydelse: Vi vill att kvaliteten i missbrukarvården ska öka och att den ska göras mer tillgänglig. Samtidigt vill vi också att den även i fortsättningen ska stå i överensstämmelse med en restriktiv inställning till narkotika och även till olika substitutionsläkemedel.

Här följer artikelns slutkläm som har följande lydelse: Det går inte att blunda för det faktum att olika narkotikaklassade läkemedel alltför ofta hamnar i fel händer ute på gatan, något som typiskt sett ökar omfattningen av narkotikamissbruket. Även om det ännu inte finns några sådana förslag i Sverige ser vi med oro på hur man i olika europeiska länder, exempelvis i Danmark, har gått ännu längre genom att införa laglig utdelning av heroin till tunga missbrukare. Det är en utveckling som vi absolut inte vill se i Sverige.

Här finns en länk till slutrepliken.

Gränsdragningen mellan äkta och oäkta bostadsrättsföreningar

2011-10-13T23:52:00.004+02:00

I dag presenterar jag innehållet i den första av mina motioner riksdagsåret 2011/12, som gäller gränsdragningen mellan äkta och oäkta bostadsrättsföreningar. Motionen har följande innehåll:

Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förändrade regler för gränsdragningen mellan äkta och oäkta bostadsrättsföreningar.

Motivering
Vi möts ständigt av alarmerande rapporter om bostadsbristen i storstäderna och framförallt i Stockholmsområdet. Det är därför angeläget att vidta så många förbättrande åtgärder som möjligt för att för att försöka uppnå en bättre fungerande bostadsmarknad. Trygghet i boendet är också en viktig faktor i sammanhanget. En mångfald i utbudet av boendeformer som hyresrätter, bostadsrätter, ägarlägenheter och småhus är en förutsättning för detta.

En fungerande bostadsmarknad kräver att en mängd komponenter är anpassade för att kunna uppnå detta. Skattelagstiftningen är en sådan komponent. Ett exempel där skattelagstiftningen inte är optimalt anpassad till en differentierad bostadsmarknad gäller skillnaderna i beskattning mellan äkta och oäkta bostadsrättsföreningar.

För att få Skatteverkets skattemässiga status äkta bostadsrättsförening krävs att minst 60 procent av fastighetens taxeringsvärde avser bostäder upplåtna med bostadsrätt. I sådana fall gäller regler om schablontaxering av verksamheten. Det är också möjligt att skjuta upp reavinstskatten inom ramen för uppskovssystemet vid en försäljning av en bostadsrätt i en äkta bostadsrättsförening.

Den skattemässiga statusen oäkta bostadsrättsförening får en förening när mer än 40 % av verksamheten avser uthyrning av lokaler. Även garage klassas som lokaler varför en bostadsrättsförening med ett stort antal garageplatser kan bli klassad som oäkta genom att garageplatsernas taxeringsvärde drar upp det totala taxeringsvärdet för lokaldelen.

Beskattningen av en oäkta bostadsrättsförening sker enligt så kallad konventionell metod. Detta innebär att inkomsten av näringsverksamhet beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. I en oäkta bostadsrättsförening är det inte heller tillåtet att skjuta upp reavinstskatten vid en försäljning vilket kan få stora ekonomiska konsekvenser för den enskilde bostadsrättshavaren.

Många bostadsrättsföreningar upplåter lokaler genom uthyrning för omsorgsboende, förskolor och andra verksamheter och i sådana fall belastas föreningen i skattehänseende på grund av den gällande lagstiftningen och dess gränsdragning. Modern stadsplanering förutsätter lokaler också i bostadsfastigheter som ägs av bostadsrättsföreningar.

Dagens lagstiftning med denna typ av gränsdragning gör tillvaron osäker för många bostadsrättsföreningar och deras medlemmar eftersom taxeringsvärdena och relationen mellan bostadsrättsdelen och lokaldelen kan förändras. Detta betyder att skattekostnaderna kan ändras år från år vilket gör systemet både i visst avseende godtyckligt och svårförutsebart. Det finns också ett informationsproblem gentemot enskilda ”bostadsrättsköpare” eftersom föreningens status som oäkta bostadsrättsföreningen inte alltid tydligt framgår och dessutom kan förändras för de föreningar som ligger nära skiljelinjen mellan äkta och oäkta föreningar.

Med utgångspunkt från vad som nu har anförts bör regeringen se över gränsdragningsreglerna mellan äkta och oäkta bostadsrättsföreningar alternativt tillskapa ett nytt system så att det beskattningsmässigt går att skilja tydligt mellan å ena sidan hyresintäkter i föreningen och å andra sidan den enskilde medlemmens situation och hans eller hennes innehav av en bostadsrätt. En översyn av dessa regler skulle vara ytterligare ett steg mot en bättre fungerande bostadsmarknad.

Bostadspolitisk debatt

2011-10-12T23:57:00.003+02:00

I går medverkade jag i en bostadspolitisk interpellationsdebatt. Det var Peter Hultqvist (S) som hade ställt en fråga om bostadssituationen i Borlänge till statsrådet Stefan Attefall (KD). Frågan gällde vilka åtgärder bostadsministern avser att vidta för att ”stimulera byggande av bostäder i expansiva orter utanför storstadsregionerna". Frågan gällde egentligen om subventioner behövs eller inte.

I mitt första anförande sade jag bland annat följande:

"Orsaken till att det har byggts så lite i Sverige har varit en långvarig oförmåga att lösa bostadsmarknadens problem. Om vi ser detta över tid skapade olika riktade subventioner under många års tid en påtaglig ryckighet i bostadsbyggandet. Man satt från byggföretagens sida och väntade på vilken finansiering som skulle vara den absolut lönsammaste med hänsyn till den bostadssubvention som för tillfället erbjöds.

Detta ledde också till Europas högsta byggkostnader – 55 procent över genomsnittet inom EU. Det är ganska mycket, tycker jag. Det beror just på många år med omfattande bostadssubventioner, många regleringar och en låg andel importerat byggmaterial enligt en rapport om europeiskt bostadsbyggande där man har jämfört varför det ser ut på olika sätt i olika länder. Sedan brukar man också lägga till bristande konkurrens. Jag kan nämna att jag träffade tyska bostadspolitiker här i riksdagen senast i går, och jag tror att förhållandena är ganska olika. Vi ligger inte så centralt i Europa, och just när det gäller konkurrensen finns en hel del ytterligare att göra.

Jag vill återknyta till varför det ändå är kommunerna som måste ta ett stort ansvar nu när Alliansen faktiskt har sett till att förändra grundförutsättningarna så att vi ska kunna få en fungerande bostadsmarknad. Att bygga bostäder är ingenting som kan göras isolerat från annat samhällsbyggande. Det har vi sett många exempel på i olika sammanhang, och det har inte varit lyckligt för någon.

Det handlar om att bygga och utveckla samhällen, och det måste kommunerna ha helhetsansvaret för – just av det skälet att de har bostadsförsörjningsansvaret, planmonopolet och ansvaret för de kommunala välfärdsverksamheterna. I många fall har man byggt bostäder utan att bygga ut den kommunala servicen i samma takt. Det har flyttat in barnfamiljer som inte har kunnat sätta barnen i förskola, det har inte funnits skolor på nära håll och det har funnits andra brister i den kommunala servicen. Därför är det så viktigt att kommunerna tar ansvaret och också bygger utifrån de förutsättningar som faktiskt finns och som successivt har införts sedan valet 2006."

Här finns en länk till mitt första anförande och här är en länk till det andra anförandet.

Här finns en länk till WEB-TV.

Riksdagsmotioner

2011-10-11T16:23:00.004+02:00

I år har jag har skrivit fyra egna motioner och anslutit mig till ytterligare en motion innan den allmänna motionstiden gick ut. Här nedan redovisar jag vilka motioner jag har skrivit. Min avsikt är att senare återkomma med en redovisning av innehållet i varje motion för sig.

Motion 2011/12:K381 av Anti Avsan (M)
Bryt upp riksdagsarvodets inlåsningseffekter

Motion 2011/12:Sk264 av Anti Avsan (M)
Gränsdragningen mellan äkta och oäkta bostadsrättsföreningar

Motion 2011/12:Sk284 av Anti Avsan (M)
Förenklad hantering av mervärdesskatt på lokaler

Motion 2011/12:Sk285 av Anti Avsan (M)
Beskattning av kapitalvinst vid försäljning av permanentbostad

Motion 2011/12:U282 av Jan-Evert Rådhström m.fl. (M)
Nordiska rådet

Narkotikapolitik igen

2011-10-10T23:40:00.009+02:00

Grundprincipen "ju mer upprörd man blir på någon annan desto mer sannolikt är det att det handlar om en själv" gäller nog i flera olika sammanhang. När man försöker diskutera ett samhällsproblem som jag har arbetat mycket nära under en lång följd av år och dessutom försöker påvisa de konsekvenser som en verklighetsfrånvänd inställning ger upphov till upprör det helt säkert en och annan som tror sig veta bättre.

Vilka verkningar olika typer av narkotiska preparat har och vilka effekter dessa får på kort och lång sikt har jag en förhållandevis god uppfattning om efter att ha sett missbrukande människor i de flesta situationer. Jag har påträffat barn i "knarkarkvartar" där ingen vare sig har bytt barnens blöjor eller sängkläder. Där skafferiet innehåller sprutor och kanyler i stället för mat. Jag tror att även de som missbrukar själva i någon objektiv mening inte vill leva under sådana förhållanden. Missbrukande föräldrar vet nog säkert - innerst inne - att det egna beteendet egentligen är oacceptabelt, men förträngningsmekanismerna är väl utvecklade och känslorna bedövade av missbruket.

Att människor med statens hjälp ska vara hänvisade till droger, oavsett om det är riktig narkotika eller narkotikaklassade substitutionsläkemedel, är principiellt fel. Ett lättvindigt sådant synsätt innebär att man har gett upp hoppet om enskilda människor.

Med anledning av hur mycket bättre en del personer anser sig veta hur förhållandena egentligen är och hur sambanden ser ut vill jag gärna hänvisa till en kommentar jag har fått här på min blogg med anledning av DN-debattartikeln. Den kommentaren har jag tagit in i sin helhet här nedan. Jag har dock tagit mig friheten att markera i fetstil några viktiga delar i kommentaren.

"Hej Anti ville bara tacka dig för artikeln. Jag har arbetat sedan mitten av åttiotalet med att utveckla tolvstegsbehandling i Sverige genom uppstart av behandlingsprogram, handledning och utbildning.

Tolvstegsbehandling kan bäst beskrivas som livsstilsförändring baserad på omvärdering av den tidigare livsfilosofin.

På denna förändring följer lättnad för själen och en del andlig smärta försvinner.
Man lär sig hantera sina smärtsamma känslor i grupp tillsammans med andra och hämtar kunskap till det inom tolvstegsrörelsen. Det gör drogen överflödig som bedövningsmedel för känslor.

Medicinering mot beroende gör det samma. Den bedövar smärtan. En livsstilsförändring är inte nödvändig som vid övande av tolvstegsprogram. Medicinerna bryter inte den kriminella livsstilen.

Tolvstegsbehandlingen har de senare åren lidit för att andra professionella kräver att patienter får gå i tolvstegsgrupper drogade av läkemedel. Den okunnigheten är pinsam och handlingen kontraproduktiv. Du kan inte lära en människa handskas med känsla som hon har bedövat.

Vi är 92 stycken behandlare och arbetare inom tolvstegsbehandling som sedan 2004 utvecklat en kunskapsbas för en icke konfrontativ tolvstegsbehandling. Vi tror att den icke konfrontativa tolvstegsbehandlingen borde vara ett första alternativ före medicinering.

Vi som arbetar "på golvet" känner oss mycket förbisedda av makthavare och utredare. Vi som skapat resultaten som tolvstegsbehandlingen bygger på är aldrig tillfrågade av utredare. Vi välkomnar därför det sunda förnuftet som Er artikel andas. Den rösten är i harmoni med vår röst.

Vi välkomnar uppmaningen att lära sig av erfarenheten i ett kunskapsläge inom missbrukarvården där de olika professionella hjälpare som finns inte ens kan enas om problemet. De kan inte enas om utseende och natur på det problem de är av statsmakten satta att lösa."

Narkotikapolitik på DN-debatt

2011-10-09T23:02:00.006+02:00

I dag finns en artikel intagen på DN-debatt som min riksdagskollega Isabella Jernbeck och jag har skrivit. Artikeln har rubriken ”Läkemedel mot missbruk tar över den illegala marknaden”. Vi har reagerat mot den liberalisering som håller på att ske av svensk narkotikapolitik och pekar på en del problem som följer av så kallad substitutionsbehandling med subutex.

Ingressen lyder på följande sätt: "Misstagen från 1960- och 1970-talen – då det bedrevs projekt med legal förskrivning av narkotika – är på väg att upprepas. Vi ser i dag en utvidgning av behandlingar där det narkotikaklassade läkemedlet subutex skrivs ut av läkare mot missbruk. Resultatet har bland annat blivit en mycket stor nyrekrytering av unga missbrukare. Narkotikaklassade läkemedel är inte rätt väg att gå för att hjälpa missbrukare till ett värdigt och drogfritt liv."

Utgångspunkten från ett mänskligt perspektiv är att enskilda människor måste kunna motiveras, få incitament och hjälp med att lämna narkotikamissbruk, att kunna leva fullvärdiga drogfria liv. Vi stänger inte dörren helt för substitutionsbehandlingar, men detta måste i så fall vara i princip den enda lösning som återstår. Att lättvändigt göra människor till missbrukare av statligt knark är en enkel lösning som skapar följdproblem. Dessutom kan man säga att om detta ska vara huvudlinjen har man gett upp hoppet om varje enskild människa och intagit ett perspektiv som är mer systemorienterat än humant.

Jag har skrivit om narkotikapolitik några gånger tidigare här på bloggen. Här finns en länk till ett inlägg med rubriken: Är den restriktiva narkotikapolitiken hotad? Här finns en länk till ett inlägg om att statligt knark också är knark. Här finns ytterligare en länk till en fortsättning på samma tema och här finns en länk till ett inlägg om sprutbyten.

Här finns länken till dagens artikel på DN-debatt.

Juholt(S) bostadssubvention

2011-10-08T18:51:00.000+02:00

Håkan Juholt och Socialdemokraterna är mot bättre vetande – Sveriges Byggindustrier, Fastighetsägarna Sverige, en hel byggbransch och ett stort antal bostadspolitiska bedömare – varma förespråkare av bostadssubventioner. Det anmärkningsvärda är dock att Juholt visar sig vara så till den milda grad för subventioner att han inte har dragit sig för att ge sig själv och sin familj en bostadssubvention. Detta trots att han tveklöst inte har varit i behov av subventionen för att kunna få någonstans att bo och trots att den inte har skapat en enda ny bostad. I sistnämnda avseende är den jämförlig med Socialdemokraternas bostadspolitiska subventionsförslag.

I Sverige har vi 55 % högre byggkostnader än genomsnittet i Europa. Är det då bra eller dåligt att byggbolag ska få pengar rätt ner i sina ”fickor”? Ökar bostadssubventioner byggbolagens vilja att genom konkurrens få ned sina kostnader? Svaret är tveklöst nej om det inte är så att man lever i annan värld.

Subventionstänkandet är något som dröjer sig kvar efter en tid då vi hade statlig hyresreglering, särskilda skatteregler för underkapitaliserade kommunala bostadsföretag och andra lösningar som kunde fungera partiellt i en trögrörlig värld.

Socialdemokraterna är förvisso i grunden ett trögrörligt politiskt parti. Den ”gråsosse” från de innersta leden som tycker att allt var bättre förr har helt uppenbart gett upp hoppet om framtiden. Den typen av människor finns helt säkert i alla partier, även i Moderaterna, men frågan är vilket genomslag dessa ska få i partipolitiken. Jag kan inte frigöra mig från tanken att Håkan Juholt är dessa människors främst hopp, ett hopp som inte handlar om framtiden utan om dåtiden, den tiden som är passerad utan att vi någonsin ska kunna vända tillbaka dit utom i vår föreställningsvärld.

Just i detta fall hade det dock kunnat vara en räddning för Håkan Juholt om han hade kunnat återvända till 2009 om man ska tro Aftonbladet. Där står det följande:

”Uppgifter till Aftonbladet gör gällande att Håkan Juholt varnades om sina regelvidriga ersättningar redan under våren 2009. Då var Juholt tillförordnad partisekreterare och en form av internrevision skedde när han skulle lämna posten till förmån för Ibrahim Baylan. Aftonbladet erfar, att det var i samband med att Håkan Juholts fallskärm efter tjänsten skulle fastställas, som partitjänstemän upptäckte att han tog ut full ersättning för sin bostad trots att han delade den med sin sambo.”

Bostadssubventioner är lika fel oavsett om de hamnar i byggbolagens eller Håkan Juholts fickor.

DN, SvD, Expressen, Aftonbladet

Orörd natur i en storstadsnära kommun

2011-10-04T23:53:00.005+02:00

I det senaste numret av Miljömoderaternas nyhetsbrev skriver jag om mitt natur- och miljöintresse och hur detta har påverkat vår politik i Huddinge. Jag har varit ordförande för Moderaterna i Huddinge sedan år 2000 och sedan dess har vi mer eller mindre systematiskt strävat efter att denna typ av frågor ska få större genomslag i politiken. Här nedan finns den aktuella artikeln intagen i sin helhet.

"Som aktiv moderat sedan mitten av 1980-talet störde jag mig tidigare ofta på den bristande förståelsen för olika miljöfrågor och oförmågan att ta tydlig ställning i sådana frågor. Jag har för egen del hela tiden arbetat för att miljöaspekter ska få ett mycket större genomslag i vår politik. Det känns därför glädjande att vi nu har kommit en bit på väg.

När någon partikollega tidigare påpekade att människor alltid måste gå före grodor – i en ofta konstruerad konflikt – brukade jag framhålla att jag för egen del var för mångfald även i naturen. Förekomsten av sällsynta arter är för övrigt ofta tecken på att ekosystem fungerar. Jag inspirerades också av Gösta Bohmans engagemang för naturen och hans krönikor i Svenska Dagbladet, som förutom Stockholms skärgård och Sundskär faktiskt även handlade om numera skyddad natur i Huddinge kommun där nattliga orienteringar och höga naturvärden i Hanveden (ett större orört skogsområde) skildrades.

För ganska många år sedan insåg vi att orörd natur med tiden skulle bli alltmer värdefull i en kommun som Huddinge, vilken till största delen gränsar till Stockholm och som har länets näst största befolkning efter Stockholms stad. Insikten om värdet av orörd natur ser vi nu att andra moderatstyrda kommuner runt omkring oss också börjar framhålla som ett viktigt värde.

Redan för många år sedan redovisade vi i vårt lokala handlingsprogram att ingrepp i orörd natur är oåterkalleliga vilket kräver mycket större restriktivitet jämfört med vad vi ansett tidigare. Grundinställningen ändrades också till att lyssna på miljövännernas argument och att inte bara avfärda dem – så som alltid skett tidigare. Detta har utvecklats till att vi har varit pådrivande när det gäller att inrätta naturreservat. Vi har också gått till val på att inrätta nya naturreservat, att arbeta med balanseringsprincipen i all samhällsplanering (numera kallat ekologisk kompensation) och beslutat om Sveriges första kommunala biotopskyddsområde.

Vi har ett högt exploateringstryck i Huddinge. Som kontrast mot miljöambitionerna kan nämnas bland annat att Sveriges i särklass största externhandelsområde (Kungens kurva) ligger i Huddinge kommun. För närvarande är dock omkring 33 procent av kommunens yta skyddad som naturreservat och exploateringen koncentreras till kollektivtrafiknära lägen där det i första hand sker förtätning genom att bebyggelsen blir mer stadslik.

Vartefter vi har lyft fram miljöfrågorna har stödet för Moderaterna ökat. Vi har nått en god marginal mot Socialdemokraterna och i det senaste valet var vi en av de tre kommuner i Stockholms län där vi gick mest framåt som parti. Samtidigt kan påpekas att Miljöpartiet inte nådde några nya framgångar i Huddinge. Redan inför valet 2006 påpekade företrädare för Naturskyddsföreningen att vi var det parti som hade bäst miljöpolitik i Huddinge.

Efter genomförda undersökningar vet vi att vår ambition att bevara orörd natur har ökat kommunens attraktionskraft. Orörd natur lyfts fram av olika bostadsföretag som ett viktigt värde vid försäljning och uthyrning av bostäder. I en medborgarundersökning framkom att det mest positiva man förknippar med Huddinge är natur.

I Huddinge finns exempelvis karg höglänt hällmarkstallskog, myrar med hjortron, orrspel, aggressiva tjädertuppar och åtminstone en naturlig stam med bäckröding. Antalet rödlistade arter uppgår till 175.

Anti Avsan
Riksdagsledamot (ansvarig för bostadspolitiska frågor), ledamot i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige i Huddinge, styrelseordförande i Huge Fastigheter AB"

Krakow, Polen och "ledamotens tekniska utrustning"

2011-10-03T15:43:00.003+02:00

Jag befinner mig i Krakow i Polen sedan sent i lördags för att delta i en konferens om den inre marknaden som anordnats av det polska ordförandeskapet. Enligt taxichauffören som körde mig från flygplatsen till hotellet är Krakow "världens vackraste stad". Jag håller i och för sig inte med om det, men kan bekräfta att det finns mycket i staden som är både storslaget och vackert.

Jag har återigen funderat på vilka värden i en stad som gör den trivsam och skapar en trevlig, levande och intressant atmosfär. Sådana frågor har jag haft anledning att fundera på många gånger under den senaste tiden inom ramen för partiets storstadspolitikutvecklingsgrupp, som så här långt i princip bara har inventerat problem och gjort ett antal nedslag i den så kallade verkligheten.

Några givna komponenter i en trivsam stad är närheten till vatten, parker och grönområden, tät stadsmiljö med många restauranger och kaféer, öppna torg, vackra (ofta historiskt intressanta) byggnader, uteliv med många uteserveringar och människor, som förhoppningsvis är glada och vänliga. Människorna i Krakow utgör inte något problem och möjligen är det så att i trivsamma städer blir människor glada och vänliga.

Jag har tidigare - här på bloggen - skrivit om "ledamotens tekninska utrustning" på grund av ett starkt missnöje med den dåvarande tjänstemobiltelefonen. Den senaste mobiltelefonen - en Iphone4 - har jag varit mycket nöjd med fram till i går kväll då den plötsligt visade sig vara helt död. Det har inte gått att väcka liv i den och jag undrar vad det kan bero på.

Under förra veckan bytte jag både stationär och bärbar dator vilket ledde till problem med överföringen av filer. Detta är inte helt löst ännu. Som pricken över i fick jag för första gången också utrymma från hotellet i natt - som det visade sig senare - på grund av ett falskt larm. Det komiska var dock att det verkade inte gå att stänga av det ljudliga larmet som upprepade samma signal gång på gång följt av distinkta fraser först på polska, sedan på tyska och på engelska om att utrymning måste ske. Detta pågick under nästan 30 minuter trots att hotellet är nästan helt nybyggt. Inte kan väl orsaken ha varit byggfel!?

Fler studenter under riktiga tak

2011-09-30T23:33:00.002+02:00

Moderata studenters bostadspolitiska rapport "Fler studenter under riktiga tak" presenterades den 15 september. I samband med presentattionen ägde en paneldiskussion rum.

På Moderata studenters hemsida anges följande:

"I samband med rapportsläppet anordnades ett seminarium med en panel som diskuterade rapporten och dess innehåll.

Paneldeltagre var:
Aron Modig, förbundsordförande Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU)
Lina Glans, ordförande SSCO (Stockholms studentkårers centralorganisation)
Anti Avsan, Moderaternas bostadspolitiske talesperson
Jakop Dalunde, ledamot Stockholms kommunfullmäktige för Miljöpartiet"

Här finns rapporten att ladda ned. Dessutom kan man se hela seminariet på Bambuser.

Är det särskilt svårt att bygga energieffektivt i Sverige?

2011-09-29T10:16:00.015+02:00

De förs en hel del diskussioner om svårigheterna att bygga energieffektivt i Sverige. Måttstocken är antalet Kwh per kvadratmeter och år. Här kräver Boverkets byggregler 110 kWh per kvadradmeter och år vilket många inom byggbranschen tycker är alldeles för lågt ställda krav. Enligt uppgift har JM därför själva valt att lägga sig på nivån 75 kWh per kvadratmeter och år. Från Boverkets sida är dock en sänkning till 90 kWh per kvadratmeter och år att vänta för södra Sverige.

I de första etapperna av Norra Djurgårdsstaden i Stockholm - som jag för övrigt besökte förra måndagen tillsammans med Moderaternas storstadspolitikutvecklingsgrupp - ligger kraven på just den nivån, men man har i de senare etapperna ställt krav på högre energieffektivitetet, nämligen 55 kWh per kvadratmeter och år. Nu hör det till saken att detta inte heller är särskilt utmanande krav, eftersom det finns uppgifter om att Veidekke, i Farsta strax söder om Stockholm, har räknat hem hyresrätter med en energianvändning om 35 kWh per kvadratmeter och år.

Jag har tidigare - än så länge mycket kortfattat - skrivit här på min blogg om ett besök i Freiburg i södra Tyskland där allting (utom industrilokaler) i dag byggs med passivhusstandard, vilket i deras fall innebär 15 kWh per kvadratmeter och år. I Freiburg har man successivt skärpt kraven på energieffektivit. Jag ställde frågan om vad man sade från byggföretagens sida, för 10 - 15 och 20 år sedan, när kraven successivt höjdes. Svaret var: "Det blir för dyrt". I dag säger ingen att det blir för dyrt tvärtom har man kommit så långt som till industriell produktion av plusenergihus i modullösningar.

Det oroväckande är att det i Sverige finns starka krafter som vill begränsa kommunernas handlingsfrihet när det gäller möjligheterna att i avtal ställa krav på energieffektivitet, något som i vissa sammanhang har kallats kommunala "särkrav". En sådan begränsning skulle vara kontraproduktiv med tanke EU-direktivet om byggnaders energiprestanda som innebär att alla nyproducerade hus från 31 december 2020 ska vara så kallade nära-nollenergihus. För det allmänna, bland annat kommunerna, är motsvarande tidpunkt 31 december 2018, det vill säga inte speciellt långt bort i tiden. Dessutom skulle det innebära en begränsning av kommunernas civilrättsliga handlingsförmåga och därmed ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen och äganderätten.

Att sätta press på byggbranschen driver på utvecklingen i rätt riktining och innebär rimligen en utveckling mot vad som ständigt är de bästa lösningarna, både ur energianvändningssynpunkt och rent ekonomiskt, framförallt i ett livscykelperspektiv.

Avslutningsvis vill jag nämna att om man blickar västerut mot Norge så har den norska kommunal- og regionalministern Liv Signe Navarsete uttalat att "Innan 2020 skal alle nye bygg byggjast med passivhusstandard". Utmaningen är inte att begränsa och motverka den miljömässigt och ekonomiskt önskvärda utvecklingen utan att driva på den. Viktiga ledord för mig personligen är "Så nära målet så fort som möjligt", något som borde vara ganska självklart för alla som är resultatinriktade.

Här finns en länk till norska regeringens hemsida.

Bostadsministern studerar ungdomsbostäder

2011-09-27T23:50:00.005+02:00

I morgon kommer bostadsminister Stefan Attefall (KD) att besöka Huge Fastigheter AB:s ungdomsbostadshus i Huddinge. Det är organisationen jagvillhabostad.nu som har tagit initiativet till detta och vill visa upp det aktuella huset som ett gott exempel. I egenskap av styrelseordförande i Huge Fastigheter kommer jag att vara närvarande både vid visningen av ungdomsbostadshuset och under det möte som dessförinnan kommer att äga rum hos Stockholmshem.

I detta sammanhang finns det skäl att påpeka att Huge Fastigheter har ytterligare två ungdomsbostadsprojekt som är på väg fram, ett i Trångsund och ett vid Kvarnbergsplan i centrala Huddinge.

Här finns en länk till ett pressmeddelande från Socialdepartementet.

Stort och smått

2011-09-26T22:24:00.005+02:00

I denna veckas upplaga av tidningen Mitt i Huddinge finns ovanstående insändare. Jag har varit på den aktuella platsen vid ett antal olika tillfällen, men av naturliga skäl har jag inte reflekterat över det som Rolf Carlsson (S) tar upp.

När det gäller privaträttslig parkeringsreglering (som det är fråga om här) ingås ett avtal om parkering i enlighet med den skyltning som finns uppsatt vid infarten till en parkering. Den som parkerar har accepterat villkoren genom att ta en parkeringsplats i anspråk.

Jag ska undersöka förhållandena på platsen lite närmare, men spontant har jag svårt att se att annat skulle kunna gälla än det som anges på skylten vid infarten. Om inga undantag anges på den skylten borde 3 timmar gälla på samtliga platser. Om avsikten - av något skäl - är att olika tider för parkering ska gälla för olika parkeringsplatser bör detta enligt min mening anges på skylten vid infarten.

Här finns länken till den aktuella tidningssidan på internet.

Fortsatt bostadspolitisk debatt

2011-09-25T23:13:00.009+02:00

På Brännpunkt i Svenska Dagbladet (nätupplagan) publicerades i måndags (19/9) en artikel med rubriken "Nya subventioner löser inte bostadsbristen" som jag skrev tillsammans med Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten. I papperstidningen fanns den 20/9 en hänvisning till artikeln.

Veronica Palm (S) replikerade på artiklen den den 21/9. Här finns en länk till den artikeln.

Min slutreplik med rubriken "Vi skapar tydliga spelregler på bostadsmarknaden" publicerades den 22/9. Här finns en länk till den artikeln, i vilken jag bland annat skriver att Socialdemokraterna vägrar acceptera att det är deras subventionspolitik som har skapat de strukturella problem som under lång tid har funnits på den svenska bostadsmarknaden. Det har byggts ungefär hälften så många bostäder per capita i Sverige under de senaste 20 åren jämfört med våra nordiska grannländer.

Vårt fortsatta mål med bostadspolitiken är att ta ansvar för långsiktigt stabila villkor och – naturligtvis – att det ska byggas fler bostäder. Det är företag och inte subventioner som ska bygga framtidens bostäder. I bästa fall fortsätter Socialdemokraterna och Veronica Palm att vända stenar tills dess man inser att subventioner inte löser några problem.

Danielle Zachrisson har på jagvillhabostad.nu:s blogg för övrigt nyanserat vad hon menade när hon uttalade att hon inte trodde på subventioner för studentbostäder. Här finns en länk till hennes blogginlägg.

Det var ett missförstånd att det var ett missförstånd

2011-09-20T23:44:00.007+02:00

Ibland blir man rejält förvånad. Ett sådant tillfälle var dagens budgetdebatt och Tommy Waidelichs (S) anförande. Jag har tidigare skrivit här på bloggen om Håkan Juholts (S) något förvirrade uttalanden om en del EU-frågor under en intervju för Europaportalen.se.

Vad var det som gjorde mig förvånad? Det var Tommy Waidelichs förslag om att EU:s revisionsrätt borde granska medlemsstaternas budgetar.

Inför Europaportalen lämnade Håkan Juholt följande svar:

"Om vi tittar på den ekonomiska krisen som dominerar det mesta i Bryssel nu för tiden. Hur tycker du att man på EU-nivå har hanterat situationen?

– Man har gjort det bästa möjliga av situationen, men man har gjort för lite tidigare. Det här handlar om att vi måste säkerställa en oberoende kontroll av de nationella ekonomierna.

Från EU-kommissionens sida?

– Nja, jag tycker att Revisionsrätten i Luxemburg ska kunna ha ett sådant ansvar. Att faktiskt objektivt gå igenom och göra en revision av varje lands ekonomi.

Innan budgeten antas?

– Ja, det är väl lämpligt. Från svensk sida skulle vi välkomna det, vi tycker det är bra med en sådan öppenhet. Det är uppenbart att de länder som i dag är illa ute, framför allt Grekland, inte har haft kunskap om sin ekonomi och än mindre har EU-systemet haft kunskap om deras ekonomi. Det handlar inte bara om att man fört någon bakom ljuset utan om att man saknat kunskap att beräkna sin ekonomi.

För man inte då över makt till experter från politiker?

– Nej, det ska vara en oberoende granskning, det är allt.

Och vad händer sedan – revisionsrätten ska lämna rekommendationer?

– Ja, det måste de naturligtvis göra. Men beslutsfattandet ska vara demokratiskt.

Tommy Waidelich kommenterade detta i Dagens Nyheter där han sade att han trodde att uttalandena i någon del måste ha varit ett missförstånd. I dag framgick det att det var ett missförstånd från Tommy Waidelichs sida att tro att det var ett missförstånd.

Uppenbarligen är det så att om en lapp har dragits ur den politiska tombolan så gäller förslaget i fråga om det är Håkan Juholt som har dragit lappen. Detta känner jag igen från en tidigare aktiv moderat partikollega som ansåg att det skulle vara en prestigeförlust att ändra uppfattning även om uppfattningen i sig kunde anses felaktig på något sätt. Jag kan säga att den inställningen inte var någon framgångsfaktor. Dumma beslut och ställningstaganden ska naturligtvis ändras så fort som möjligt.

Slutsatsen av detta är att jag hellre ser att Socialdemokraternas partiledare antar en sådan inställning som jag har beskrivit (vilket han även gjorde i samband med sina förklaringar angående Socialdemokraternas ställningstagande i Libyenfrågan före sommaren) än att någon partikollega gör det, men trots detta blir det ändå lite pinsamt.

Nya subventioner löser inte bostadsbristen

2011-09-19T22:30:00.004+02:00

På Brännpunkt i Svenska Dagbladet (nätupplagan) har i dag publicerats en artikel med rubriken "Nya subventioner löser inte bostadsbristen" som jag har skrivit tillsammans med Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten. Artikeln är en nyansering och breddning av problemet med anledning av den studentbostadsdebatt som har ägt rum under en tid. Problemet med bristen på bostäder för unga är större än problemen för studenter, även om problemen för studenter är nog så allvarliga i sig.

Bostadspolitik ska inte bara handla inte om studentbostäder. Unga människor måste kunna flytta hemifrån för att starta sitt vuxenliv. Utmaningen kvarstår, det har byggts för lite. Nu behövs nytänkande och inte fler rop på nya subventioner.

De försök till bostadspolitiska förslag som på senare tid har kommit från Socialdemokraterna är samma gamla skåpmat som återigen riskerar att skapa ryckighet i bostadsbyggandet och att sänka bostadsproduktionen över tiden. Nu behövs förnyelse, nytänkande och flera olika lösningar för att klara ett stort samhällsproblem.

Här finns en länk till artikeln.

Kommunal förmedling av ... ???

2011-09-15T23:55:00.007+02:00

Jag har kommit till det fjärde bostadspolitiska förslaget i min granskning av de förslag som Håkan Juholt och Veronica Palm (båda S) har lämnat. Detta förslag har kallats "kommunal förmedling av andrahandskontrakt". Inledningvis får man nog påpeka att det är lite förvånande att inte heller detta förslag är mer genomtänkt.

De bostadsförmedlingar som finns förmedlar bostäder. Om någon har en ledig lägenhet anmäls detta till bostadsförmedlingen och därefter erbjuds någon i bostadskön lägenheten. Någon förmedling av kontrakt förekommer inte och någon kommunal granskning av hyreskontrakt har nog ännu inte införts någonstans.

Håkan Juholt och Veronica Palm framhåller att "Andrahandsuthyrning sker ofta helt fritt, utan kontroll av seriositet och lämplighet hos uthyrare". Är det upprörande att någon hyr ut i andra hand "helt fritt"? Känner varken Håkan Juholt eller Veronica Palm till vilken roll hyresnämnden har? Det verkar i alla fall inte så.

Man säger vidare att "Det finns exempel där människor systematiskt har lurat andrahandshyresgäster på depositioner utan att det funnits någon bostad". Absolut kan det ha varit så. Detta är exempel på brottslighet. Många människor blir också lurade i samband med bilaffärer. Slutsatsen av det blir knappast att alla köpekontrakt avseende gamla bilar borde granskas av kommunerna. Den viktiga frågan blir om detta förslag leder till att fler bostäder hyrs ut i andra hand eller inte? En kvalificerad gissning är att det inte blir så.

I detta sammanhang bör man nog nämna att det finns privata initiativ som verkar fungera väl. Ett sådant exempel är www.akademiskkvart.se som förmedlar studentbostäder.

Rapport om studentbostäder

2011-09-14T23:50:00.003+02:00

I morgon kommer Moderata studenter att presentera sin rapport om studentbostäder. Presentationen kommer att äga rum i "Blå hörnet" mellan kl. 12.00 och 13.00. Jag kommer att finnas på plats för att delta i en panel som ska svara på frågor om olika förslag som finns i rapporten.

Krav på upplåtelseform i detaljplan - Svar NEJ

2011-09-13T23:58:00.006+02:00

Bland de bostadspolitiska förslagen från (S) - närmare bestämt från Håkan Juholt och Veronica Palm - finns det gamla förslaget om att upplåtelseform ska kunna regleras i kommunernas detaljplaner. Detta är en del av den gamla skåpmaten som har dukats fram på ett bord som i övrigt helt saknar förslag som är nya och fräscha. Man har kallat detta för "Kommunalt ansvar för att bygga blandat".

I den Brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet som jag håller på att följa upp punktvis skriver man följande som förklaring till förslaget:

"För att det ska byggas bostäder förutsätts aktiva insatser av kommunerna. Det är på den kommunala nivån som ansvar måste tas så att det byggs mer och att det byggs ett varierat utbud av bostäder med olika upplåtelseformer. Vi vill ge kommunerna verktyg att genom detaljplanerna reglera upplåtelseform. Det bör ställas krav på kommunerna att när det byggs nytt, så ska det också byggas i blandade upplåtelseformer."

Även i andra sammanhang har förslaget, som har kallats för Juholts förslag att kommunerna ska tvingas att bygga blandat, omnämts. Jag har exempelvis fått frågor om detta förslag från (S)-tidningen Aktuellt i politiken och jag har lämnat mina svar, men ännu har jag inte sett att någonting om den aktuella frågan skulle ha presenterats.

En spontan fråga i sammanhanget är varför kommunerna ska tvingas bygga bostadsrätter om man har behov av hyresrätter. Enligt Statens Bostadskreditnämnd saknas det hyresrätter i tre av fyra svenska kommuner. Dessutom är behovet av hyresrätter och bostäder över huvud taget betydligt högre i storstadsregionerna och då framförallt i Stockholm.

En närmast retorisk fråga är: Om upplåtelseform ska regleras i detaljplan ger det då snabbare planprocesser? Knappast! Om ett byggprojekt inte skulle bära sig med ursprunglig upplåtelseform måste detaljplanen ändras vilket ger möjlighet att klaga genom hela systemet ytterligare en gång och kanske omöjliggör bostadsbyggande över huvud taget på grund av för höga produktionskostnader.

I bostadsrättslagen föreskrivs förutsättningar för när hyresgäster kan bilda en bostadsrättsförening. Om detta har skett och en privat hyresvärd vill sälja sin hyresfastighet till föreningen kan detta med Socialdemokraternas förslag stoppas av kommunpolitikerna. Detta sätter bostadsrättslagen ur spel och begränsar parternas civilrättsliga handlingsförmåga. En sådan ordning är en allvarlig begränsning av möjligheterna att förfoga över sin egendom och därmed ett uppenbart och allvarligt ingrepp i äganderätten.

Förslaget är olämpligt och kommer knappast att underlätta bostadsbyggandet.

Här finns - återigen - länken till den aktuella debattartikeln i Svenska Dagbladet.

(S)-förslag om parkeringsnormer

2011-09-12T23:57:00.005+02:00

I en Brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet för en tid sedan föreslog Håkan Juholt och Veronica Palm (båda S) att parkeringsnormen borde sänkas för studentlägenheter.

Man påstod att det blir billigare att bygga lägenheter om kravet på tillhörande parkeringsplatser mjukas upp. Därför vill (S) att studentlägenheter ska kunna byggas utan andra parkeringsplatser än handikapplatser.

Detta förslag framstår som oinitierat och handlar om att slå in öppna dörrar. Frågan kan hanteras av kommunerna inom ramen för olika tänkbara helhetslösningar. Man kan fråga sig om (S) vill se lagstiftning på detaljnivå som ingriper i det kommunala självstyret och kommunernas planmonopol. Om det skulle vara avsikten är det viktigt att veta att denna typ av statliga ingrepp riskerar att skapa obalanser eftersom kommunerna då kan förfoga över vissa frågor men inte andra.

Det finns anledning att nämna några exempel på parkeringsnormer för studentbostäder: Lund: Studentrum 0,1 P-platser per rum, studentlägenheter 0,13 P-platser per lägenhet. Uppsala: 0,3-0,5 P-platser per lägenhet beroende på avståndet till citykärnan. Örebro: 0,25 P-platser per lägenhet. Malmö: 0,15 P-platser per lägenhet och Huddinge 0,2-0,3 P-platser per lägenhet. Här kan man konstatera att normerna varierar.

Ett exempel på hur parkeringsnormen kan hanteras är ett studentbostadshus i Flemingsberg i Huddinge som färdigställdes av Huge Fastigheter AB i slutet av 2009. Huset innehåller 169 lägenheter och omfattar 5 500 kvadratmeter studentbostäder. Enligt parkeringsnormen hade det behövts mellan 33 och 51 parkeringsplatser. Här kunde dock behovet tillgodoses genom närheten till en centrumparkering i ett garage varför inte en enda ny parkeringsplats tillfördes. (Studentbostadshuset har dock del i en gemensamhetsanläggning och vid en försäljning har fastigheten i fråga rätt till det antalet platser i centrumgaraget som motsvarar parkeringsnormen).

Parkeringsnormerna kan och bör hanteras på kommunal nivå och det vore olämpligt att lagstifta om detta eftersom frågan hanteras bäst av kommunerna inom ramen för olika tänkbara helhetslösningar.

Intressant i sammanhanget är att även (SD) har anslutit sig till den aktuella Socialdemokratiska icke-frågan. Detta framgår av vad som sades i riksdagens kammare under den särskilda debatten om studentbostäder den 8 september.

Här finns en länk till den aktuella Brännpunktsartikeln.

Studentbostadsdebatten fortsätter

2011-09-11T23:52:00.004+02:00

I tidningen ETC Göteborg skriver Danielle Zachrisson och Cattis Carlén från jagvillhabostad.nu under rubriken "Bostadssökandens perspektiv frånvarande".

För egen del kan jag kommentera med vad jag framhållit tidigare. Naturligtvis måste bostäderna finnas där man ska bedriva studier eller åtminstone på ett rimligt avstånd. Att välja bort en studieplats av det skälet att det inte finns tillgång till studentbostäder eller andra bostäder som kan efterfrågas av unga är inte acceptabelt. Att hyra bostad i andra hand kan vara en lösning i brist på annat, men därmot inte den lösning som är önskvärd på längre sikt. Målsättningen är att tillgången på bostäder ska motsvaras av efterfrågan (eller om man så vill behovet).

Här finns länken till den aktuella artikeln.

Kon(S)ekvensen av Juholts förslag - dyrare bostadslån

2011-09-10T21:14:00.008+02:00

Håkan Juholts senaste utspel (antagligen efter en ny dragning ur den Socialdemokratiska politik-tombolan) skulle med stor säkerhet innebära höjda räntor på bostadslån.

Alla dessa dragningar ur tombolan i olika frågor är lika märkliga som ofattbara. Under alla förhållanden måste detta vara någonting nytt för svensk Socialdemokrati. Man frågar sig vilka det är som lägger lapparna med olika förslag där? Om man ska tillåta sig att spekulera kan det ju vara så att man samlar in gula notisar från partiinterna fokusgrupper och sedan läggs notisarna utan någon som helst granskning i en tombola ur vilken Håkan Juholt drar olika förslag som ligger till grund för hans utspel.

Ett av de senare utspelen handlar om EU och har lämnats under en intervju för Europaportalen.se. Rubriken är: "Skuldbördan måste vi lösa tillsammans".

I intervjun öppnar Håkan Juholt för euroobligationer och att EU:s revisionsrätt ska granska medlemsstaternas budgetar.

Håkan Juholts utspel innebär att svenska räntor skulle stiga för att vi ska hjälpa de länder som har misskött sina ekonomier. Eller ... är det möjligen så att det Håkan Juholt och Socialdemokratin ser framför sig i dag är att föra en likartad politik som sina partikollegor i Grekland.

Här nedan redovisar jag en del av de frågor som ställdes och Juholts svar på frågorna.

"Om vi tittar på den ekonomiska krisen som dominerar det mesta i Bryssel nu för tiden. Hur tycker du att man på EU-nivå har hanterat situationen?

– Man har gjort det bästa möjliga av situationen, men man har gjort för lite tidigare. Det här handlar om att vi måste säkerställa en oberoende kontroll av de nationella ekonomierna.

Från EU-kommissionens sida?

– Nja, jag tycker att Revisionsrätten i Luxemburg ska kunna ha ett sådant ansvar. Att faktiskt objektivt gå igenom och göra en revision av varje lands ekonomi.

Innan budgeten antas?

– Ja, det är väl lämpligt. Från svensk sida skulle vi välkomna det, vi tycker det är bra med en sådan öppenhet. Det är uppenbart att de länder som i dag är illa ute, framför allt Grekland, inte har haft kunskap om sin ekonomi och än mindre har EU-systemet haft kunskap om deras ekonomi. Det handlar inte bara om att man fört någon bakom ljuset utan om att man saknat kunskap att beräkna sin ekonomi.

För man inte då över makt till experter från politiker?

– Nej, det ska vara en oberoende granskning, det är allt.

Och vad händer sedan – revisionsrätten ska lämna rekommendationer?

– Ja, det måste de naturligtvis göra. Men beslutsfattandet ska vara demokratiskt.

Det talas om ett mycket närmare samarbete i eurogruppen. Förslag finns på en europeisk finansminister, euroobligationer…

– Euroobligationer öppnar vi för. Ser det som ett instrument som kan vara användbart. Vi har släppt vårt motstånd kring detta.

Varför det?

– Jaaa…

Juholt tvekar, lutar sig tillbaka i stolen. Fortsätter:

– …i det läge som nu råder måste vi pröva faktiskt fler instrument än de vi har och har haft. Så vi är öppna för detta, inte passionerat, men vi motsätter oss det inte. Däremot en gemensam finansminister och liknande, det är inte en aktuell fråga.

Men det blir fler och fler som föreslår det, den tidigare tyska förbundskanslern Gerhard Schröder bland andra.

– Ja, men jag har väldigt svårt att se det. Att det tas demokratiska beslut om regelverken, det är nödvändigt. Men sedan sker ju taxeringen i varje enskilt land. Däremot motsätter vi oss inte idén med en finansiell transaktionsskatt. Vi är inte passionerat för den heller, men vi motsätter oss inte. Önskvärt vore om den blir global, men då måste det tas initiativ att driva det och där är EU en tung aktör. Men det är en halvhalt som jag inte är så säker på ger så mycket.

Med euroobligationer ansvarar alla för varandras skulder. Skapar vi inte samma problem igen, att länder kan låna upp mer än de egentligen bör? Och hur ska det koordineras?

– Det bygger på att det finns transparens och att det finns kontrollmekanismer som faktiskt är opartiska. Det är två förutsättningar. Varför jag tror att vi försvarar euroobligationerna är att det inte är hederligt att bara peka på Grekland och säga att ’ni är orsaken till allt detta’. Sanningen är, att det var de stora länderna som Frankrike och Tyskland som började slarva 2003 eller 2004 genom att inte klara sina underskottsmål. Man bluffade om detta. När ryggraden i EU-projektet inte uppträder korrekt och inte följer de regler vi har satt upp, då legitimerar de att andra faktiskt också bryter mot detta. Vi äger detta tillsammans. Skuldbördan och bördan att lösa uppgiften har vi alla tillsammans."

I dagens nummer av DN (papperstidningen) finns en artikel i vilken Juholts EU-utspel sågas av statsminister Fredrik Reinfeldt. En annan märklig sak är att Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesperson Tommy Waidelich tror att uttalandena i någon del är ett missförstånd. Är det Håkan Juholt som har missförstått sig själv? Därutöver avvisar Tommy Waidelich farhågorna om om att boräntorna skulle stiga om euroobligationer införs. Måhända är detta också ett missförstånd?

En reflektion i sammanhanget är: Känner jag och andra möjligen igen hanteringen och förvirringen från de uppgifter som Håkan Juholt respektive Urban Ahlin lämnade i frågan om förlängningen av den svenska Libyeninsatsen? ...

Här finns länken till intervjun på Europaportalen.

DN:s ledarsida skriver också om detta i dag. Här finns en länk till ledarsidan.

Energieffektivt byggande i Tyskland

2011-09-08T23:52:00.006+02:00

Efter att under två dagar ha varit i Freiburg i Tyskland för att studera energieffektivt byggande och samhällsplaneringsfrågor, tillsammans med de flesta av mina moderata kollegor i civilkommittén, har jag precis återvänt till Sverige. Förra veckan var jag på studiebesök i Norge. Dessa två studieresor har gett många värdefulla intryck och kunskaper om hur man ser på olika typer av bostadspolitiska problem. Jag kommer att återkomma med rapporter både från Norge och Tyskland.

Vad jag funderar över just nu är den svenska diskussionen om energianvänding i byggnader och kanske framförallt i bosäder. Företrädare för svenska byggföretag framhåller svårigheterna med att bygga lågenergihus, man säger att det blir "för dyrt". Men samtidigt tycker många att Boverket har lagt ribban för högt. I Freiburg ska all nyproduktion av byggnader (utom industribyggnader) hålla lägst passivhusstandard, vilket innebär en energianvändning om högst 15 kwh per kvadratmeter och år.

För ett antal år sedan sade byggföretagen i Tyskland också att det inte går att bygga så energieffektivt eftersom det blir "för dyrt". Det säger man inte i dag. Tvärtom har man i stället kommit igång med industriell produktion av plusenergihus som tillverkas i moduler. Mycket intressant tycker jag.